Varför är det viktigt att socialisera sin hund? Om äganderättszon och vaktinstinkt.

Först och främst vill jag skilja på människor och hundar. Det är lika viktigt att socialisera sin hund med andra hundar som det är att socialisera den med människor.

Med andra hundar
Varje hund har något som kallas för äganderättszon, man kan också säga kroppsszon eller personlig sfär. Det är området närmast hunden som hunden värnar om. En hund vaktar denna zon mot andra hundar (och människor), det ligger i deras natur. Hundar behöver ingen socialisering för att utveckla sin vaktinstinkt och äganderättszon, däremot behöver de socialisering för att lära sig respektera andras zoner.


Detsamma gäller vakten av mat, bäddplats, ändlykta, matte och husse etc.
Om en hund under sin uppväxt inte får träffas och umgås med andra hundar så kommer den alltså att vakta alla dessa zoner mer eller mindre, beroende på ras, men man riskerar att få en hund som inte respektera andra hundars zoner. Hunden får lite tänket att ”mitt är mitt och ditt är också mitt om jag vill ha det”.
Så man bör alltså socialisera sin hund med andra hundar för att lära den respektera andra hundars zoner och lära sig visa hänsyn.


Med människor
Varje hund har alltså en äganderättszon, den har också en zon runt maten den har i munnen och runt maten den har i skålen och benet den har bredvid sig och bädden den ligger på etc. Vad händer då om en hund växer upp med begränsat umgänge med människor? (T.ex. på sluten kennel eller i ett hägn.)
En hund som växer upp med begränsat umgänge med människor lär sig aldrig att lita på människor. Visst är det så att vissa raser är mer avlade för att arbeta ihop med människan och ”vara till lags” men det innebär inte att de föds socialiserade.
När en hund inte litar på en människa så kan den bli farlig för den människan. Om en hund aldrig får träffa barn, ja då kan den vara farlig för barn eftersom att den inte vet vad barn menar med sitt flaxande sätt och sin gälla röst och sina (ur hundens perspektiv sett) plötsliga utbrott. En hund som har vuxit upp i en miljö där människor bara kommer och går utan att arbeta för att socialisera hunden lär sig aldrig att lita på människor.
En hund som inte litar på människor kan bli farlig och attackbenägen. Den gör utfall. Den försöker inte skada personen i fråga, inte från första början, utan bara varna och vakta. En hund som har lärt sig, antingen genom begränsat umgänge eller av att människor varit hårdhänta, att människor inte är att lita på blir farlig.
Därför är det viktigt att socialisera hundar med människor tidigt. Men om man bara låter sin hund träffa människor ur en ålderkategori och med samma stil så innebär inte det att hunden litar på alla människor sen, trots att den kanske har träffat hundratals. För att lita på barn måste hunden bli barnvan. För att inte bli skrämd av människor i huva, regnkappa, med käpp mm, så måste hunden få träffa människor som har huva, regnkappa och käpp. Och glöm inte glasögon och solglasögon.
Om du undrar vem han som sitter mittemot dig egentligen tittar på, hur ska hunden då kunna bedöma den människans väl- eller illvilja?

Socialisering är viktigt, oavsett ras.
Det är allra lättast och oerhört viktigt att socialisera hunden medan den växer upp, d v s under valp och unghundsstadiet. Mest mottaglig för socialiseringsträning är valpen bara t.o.m. sin 16:e levnadsvecka.
En vuxen hund är inte omöjlig att socialisera, men det tar tid, engagemang och tålamod. Och vissa beteenden kan en vuxen hund inte bli av med helt utan man får lära sig och hunden godtagbara sätt att leva med de. Och en hund med riktigt dåliga erfarenheter kommer kanske alltid att vara misstänksam.
Lämna aldrig en hund som inte har vuxit upp med barn ensam med barnen. Det är ägarens ansvar, inte hundens fel, om något händer.