Minst sagt svinkallt

Idag höll jag tredje passet på höstens omgång av Vardagslydnad för barn med hund. Vi höll igång ordentligt i en timme. Vi tog pauser, men under pauserna fick barnen röra på sig mycket - springa med hundarna bl.a. Det var jättekul och det är jättekul att ha kurser med barn. Barn tar allting så bokstavligt att det är lätt att förstå när och hur man varit otydlig med något. Och barn är så villiga att göra rätt, medan vuxna många gånger hindras/begränsas av förutfattade meningar eller inrutade vanor. Om ett barn gör något man instruerat och utför det helt rätt men säger att det inte känns rätt, så har de (så gott som) alltid rätt. Barn lever sig in i hur hundarna upplever det på ett djupare plan än vad de flesta vuxna klarar av. Det är oerhört givande och personutvecklande att jobba med barn+hund.

Idag var det svinkallt. Mätaren visade 10 minusgrader och det kändes. När man (läs: jag) är mitt upp i något, som att hålla en kurs, så tänker jag ofta inte på trivialiteter såsom kyla, värme, hunger eller påträngande naturbehov. Men idag tänkte jag tillräckligt på det för att påminna om vantar mellan övningarna och för att få barnen att hålla ångan uppe genom att röra sig mycket.
När jag kom hem fick jag med hjälp av en balja från ÖoB och hett vatten värma upp mina stelfrusna fötter. Och jag som HAR bra skor.

Imorgon ska jag sätta in värmemattor (? = heatpads på eng.) i skorna, som jag hoppas får plats tillsammans med mina fötter, för att klara av alla tre kurser. Det är tur att jag iaf har två timmars lunchbreak mellan kursen på förmiddagen och de två valpkurserna på e.m.

Klä er varmt gott folk och tänk på hundens tassar!

Från sjukgymnast till gym del 1

Sjukgymnastik är bra, det är det. Och framför allt på Haninge Fysio center är dom riktigt duktiga. På onsdag har jag mitt sista pass med sjukgymnasten som jag hittills har träffat 9 gånger. Igår fick jag ett träningsschema, som jag sen ska träna efter 3 ggr/v (+ hemmaövningar varje dag) för att bygga upp knät igen. Just igår gick inte träningen sådär strålande eftersom att jag hade råkat ut för ett litet bakslag (det låter bättre än återfall), men jag kunde göra alla övningar mer eller mindre. Imorgon ska vi se så att jag verkligen är redo att träna på egen hand, så det ser jag fram emot.

Men när jag sen ska träna på egen hand så har jag valt att inte gå kvar på Haninge fysio center. Och det har inget alls att göra med just det stället, inte direkt iaf. Utan det är så att jag har tidigare tränat på Nautilus (numera Actic) och deras anläggning här i Haninge på Torvalla sporthall och trivdes väldigt bra där, dels med personalen och dels med lokalerna.
Det som gör att jag väljer att ta mitt träningsschema med mig och träna där istället är att...

1. För bara 400 kr mer per år får jag även tillgång till simhallen
2. Lokalen är större och rymligare
3. Maskinerna är fler, och då menar jag främst av samma typ, det finns t.ex. två roddmaskiner istället för bara en så väntan på en tom maskin blir kortare
4. Bättre öppettider

Det som talar för Haninge fysio center är att det alltid finns sjukgymnaster där. Och jag kommer ju att gå tillbaka dit regelbundet för att kolla att jag gör framsteg och uppdatera träningsschemat. Men under alla de 3 år som jag tidigare tränade på Torvalla så skadade jag aldrig någonting och slet inte ut något, så det ska nog gå bra.

Det största plusset är naturligtvis att man kan kombinera med simning.

Del 2 av det här inlägget kommer efter jag har varit på Actic på fredag, så får ni veta vad de gjorde för att anpassa mitt träningsschema till deras maskiner och verktyg.

Rätt beslut att stänga daghundsverksamheten fram till nyår

Idag var jag hos sjukgymnasten igen. Trots måttlig med aktivitet under helgen så har jag råkat ut för ett bakslag. Imorse vaknade jag med ont längs med utsidan av knät och in i knävecket. Sjukgymnasten satte ändå igång med gymträningen men tog det lite lugnare idag. Smärtan blev inte värre förrän jag skulle göra "step up"-övningen (ni vet som att gå upp och ner för samma trappsteg om och om igen), och då gick vi över till stabilitetsträning igen och sen avslutade vi.
Idag fick jag ett schema i handen och var den som skulle visa att jag visste hur jag skulle träna. Man inser inte hur mycket hjälp man faktiskt får förrän man måste komma ihåg allt själv. Sjukgymnasten såg på och fanns att fråga (vilket jag gjorde) men det var ändå jag som skulle fixa alla inställningar på maskiner och så själv.

När vi diskuterade hur det kom sig att jag fick ett bakslag just nu så om vi fram till att det troligtvis berodde på en 20 min-promenad jag tagit igårkväll. Det var första promenaden då jag bara gick och gick utan att vila emellan och utan något form av stöd kring knät.

På kurserna har jag knästöd under kurserna, står mycket stilla och belastar det friska knät samt cyklar till och från platsen vilket är lättsammare för knät än att gå.

Så med tanke på att en 20 min-promenad gav detta bakslag (jag har fortfarande ont nu på kvällen) så kan ni ju tänka er vad promenader med daghundar skulle göra i detta läge. Sjukgymnasten säger att jag ska hålla mig till att gå på löpbandet högst 10 min och när jag är ute och rör mig ska jag vila minst varje kvart. Och naturligtvis öka successivt, men inte plöstligt.

Jag tackar nu gudarna om de finns för att min egen hund är så pass gammal (född februari 1996) att hon tycker att min promenadtakt och mina aktiviteter passar henne alldeles utmärkt.

Nedstämd efter ett telefonsamtal

Jag kan bara hålla med och beklaga...
Jag har under hösten haft en enskild valpkurs. En enskild valpkurs är på ett visst antal pass som vi kommer överens om när de ska äga rum. Denna specifika kurs startade när jag endast hade tisdagskvällar till förfogande och då valde ägaren att ta det som fanns. Och vi kom således överens om att det fick bli tisdagskvällar. Denna enskilda kurs har råkat ut för nästan alla dröjsmål som finns: jag blev sjuk, ägaren blev sju, jag skadade mig och regnet har öst ner. Detta har inneburit att en kurs som skulle ta lite under 2 månader om vi setts en gång i veckan har tagit hela hösten och ännu inte är klar, vilket absolut är beklagligt.
Ägaren vill sen inte kännas vid att jag faktiskt erbjudit dels att byta dag när regnet en gång öste ner och även att jag kunde komma hem till honom och träna inomhus istället för att mötas utomhus varje gång.
Sen har jag dessutom haft problem med att få fram mail med övningar och teori till denna ägare. Och tydligen har inte sms heller kommit fram som de ska vilket har lett till många missförstånd.

Idag ringde denne ägare och var nästintill ursinnig över att allt har tagit sån tid och att han inte har fått papper som han skulle fått för två veckor sen. Jag blev minst sagt överraskad men kan förstå hur han tänker.
Han betalade för en tjänst som han förväntade sig skulle ske varje tisdag i x antal veckor och sen vara klart.
Jag medgav att jag hade skött det ganska dåligt och naturligtvis kunde skickat papper per post när mailen krånglade. Jag kunde bara beklaga att jag inte hade tänkt på det när det hände, och förmodligen så kom jag inte ens på tanken för att för mig är vanlig post snigelpost och skulle inneburit att han fått papprena alldeles för sent. I övrigt kunde jag inte annat än beklaga att så många pass har skjutits på. Han menade på att när jag skadade knät så kunde jag sagt att vi kunde tagit en längre paus och sen tagit igen alla pass när jag visste att det skulle fungera. Men där förklarade jag, eller försökte, att knät bara gjorde så att det blev en två veckors paus mellan två pass och sen har inte knät ställt till det mer efter vad jag kan komma ihåg. Men man kan inte vara överens om allt.

Vad har jag lärt mig av detta då?
Jo...

• att alltid vara tydlig med att enskilda träningar och kurser inte har fasta datum. Jag tycker att jag är tydlig med det, men fr.o.m. nu så ska jag vara oerhört försiktig med att ens råka antyda att passen kan hållas precis en gång i veckan. Istället ska jag vara extra tydlig med att vi bestämmer passen från gång till gång.
• att alltid ringa när det blir problem med e-post eller annat som hör till (men jag är dålig på att använda telefonen, jag tycker inte om att ringa främmande människor...)
  
• att vara tydlig med att när man köper en kurs så köper man en kurs och betalar för hela, om man sen själv anser att man inte vill gå kvar så kan vi (efter att hundägaren har förklarat för mig varför man valt att avsluta kursen, det kan ju bero på sjukdom eller ändrade arbetstider t.ex.) komma överens om hur hundägaren ska kunna få ut det mesta och bästa av tjänsten - oavsett om man bestämmer att ta passen senare eller göra på något annat sätt.
• att jag ska se över hur långa de enskilda kurserna är, de kanske helt enkelt är på för många pass för att lyckas hålla hela vägen, å andra sidan är detta den första enskilda kurs som råkat ut för allt detta.
• att snigelpost är bättre än ingen post.

Nu ska jag sätta mig ner och gå igenom alla kurser och se om det är något jag glömt eller inte hunnit eller missat så att allt är up to date.
Hur nedslagen jag än blev av det här så får jag lära mig av det och sen resa mig upp och göra ett bättre jobb framöver.

Lagom med jobb?

Imorgon ska jag ha andra enskilda passet (av fyra troligtvis) med en dvärgpinscher och hans unga matte. Det ska bli jättekul. Bland det bästa jag vet är att inte kunna förbereda mig utan behöva arbeta på stående fot och sen ta det därifrån. Första passet kom vi överens om vad vi behövde jobba med och jag gick igenom 2 grundläggande övningar. Imorgon blir det mer träning på passet och det ska bli riktigt kul som sagt.

De här enskilda träningarna (just nu har jag en på tisdagar också) är lagom med jobb. Knät blir inte slutkört men jag "håller mig i rörelse" som min sjukgymnast vill.

Söndagarnas alla kurser är egentligen för mycket jobb, vilket jag fick erfara i söndags när knäskålen gjorde en liten utflykt på vägen hem efter barnkursen. Nästa söndag blir inte lika tuff som tur är. Då har två av passen teori inomhus så m a o får mitt knä vila och bara ha kurs på morgonen och sen eftermiddag. Det ska nog gå bra tror jag.

Om någon av daghundsägarna läser min blogg så kommer jag alldeles snart att höra av mig till er, jag ska bara ha ett sista pep-talk med min sjukgymnast så att jag tar rätt beslut och inte utsätter mitt knä för något som bara slår tillbaka hårdare.

Nyklippt!

Här ser ni min underbara vovve. Frillan är någonting mellan schnauzer och nakenhund. Hennes numera ålderstecknade hud lyser igenom den gråbeiga pälsen som klippts kortkort.

Kortet är taget med mobiltelefon, så ni får ha överseende med kvaliteten.