På den här korta videon kan ni se att F inte längre bryr sig så mycket om haltin runt nosen. Promenaden gjorde susen. Det viktigaste är att man själv inte behandlar hunden annorlunda när den har halti på sig under tillvänjningen. Då kan man ju råka bekräfta att något är fel och även råka förstärka beteenden man inte vill ha.
tisdag 31 augusti 2010
Vänjer lagotton vid Haltin, dag 1
Igår var det lervälling ute och vid två olika hundmöten drog hundarna omkull mig så jag gled på leran. Inte så kul. Den drivande i det hela är F, han är 1½ år d v s intresserad av allt med svans och dessutom vägen har nästan 20 kg. Och när de andra märker att det funkar, ja då hjälper de till att dra. Z lyssnar bättre på mig sen han fick ha haltin på sig i våras och kan avbryta sånt här, men F är riktigt stark när han sätter den sidan till.
Just nu är jag ganska svag eftersom att hälsan inte är helt på topp heller.
Och hellre än att bli irriterad och arg på honom när det här händer, så ska jag lära honom vad jag istället vill att han ska göra.
Så idag ska jag vänja F vid haltin så att jag kan träna honom med den nu under hösten.
De följande dagarna kommer han bara att ha den på sig. Han kommer att ha den både ute och inne, men jag kommer inte att koppla på kopplet utan kopplet kommer vara i selen som vanligt.
han är inte helt nöjd med den här situationen som ni kan se nedan.
Man ser knappt haltin för all päls, med den går över nosen
och sen runt i nacken precis där brunt möter vitt.
Just nu är jag ganska svag eftersom att hälsan inte är helt på topp heller.
Och hellre än att bli irriterad och arg på honom när det här händer, så ska jag lära honom vad jag istället vill att han ska göra.
Så idag ska jag vänja F vid haltin så att jag kan träna honom med den nu under hösten.
De följande dagarna kommer han bara att ha den på sig. Han kommer att ha den både ute och inne, men jag kommer inte att koppla på kopplet utan kopplet kommer vara i selen som vanligt.
han är inte helt nöjd med den här situationen som ni kan se nedan.
Man ser knappt haltin för all päls, med den går över nosen och sen runt i nacken precis där brunt möter vitt.
måndag 30 augusti 2010
När ska man gå valpkurs?
Valpkurs ska man gå så snart som möjligt med sin valp eftersom att en valpkurs inte bara handlar om kontakt med ägaren och inkallning. En valpkurs handlar allra mest om socialisering med andra valpar.
Valpar är i den sociala fasen t o m sin 16:e levnadsvecka (vissa hävdar 20:e) och mottaglig för miljöträning t o m sin 20:e levnadsvecka. Detta innebär att man bör ha påbörjat valpkurs och helst gått ett tag när valpen är 16 veckor gammal.
Även om man inte går valpkurs i en stor grupp, det kanske bara är några få deltagare med (t.ex. om du har valp mitt i vintern), så får din valp ovärderlig social träning när den leker med dessa valpar.
Jag rekommenderar att man anmäler sig till en valpkurs så fort man vet när valpen kommer hem, då vet man att man får en plats. Vissa tider på året blir kurserna lätt fullbokade. Om du har en vintervalp, fråga instruktören vad han/hon kan erbjuda för alternativ om kursen inte blir av pga av för få deltagare. De flesta instruktörer startar inte en kurs med färre än fyra valpar.
Det är viktigare att gå valpkursen tidigt än att vänta på att alla vaccinationer ska bli klara. Om du ändå känner att jo det vill du nog, kolla efter instruktörer av intresse redan när du bokar valpen och håll utkik efter en som startar en kurs precis efter att du har låtit din valp få sista sprutan vid 12 veckors ålder.
En del instruktörer tar inte emot valpar före 12 veckors ålder medan andra (liksom jag) bara har som krav att valpen ska ha fått en vecka att installera sig i hemmet först och därför som minst bör vara 9 veckor gammal.
Det kommer fler inlägg om valpar och valpkurser så småningom. Om du undrar hur en valpkurs kan se ut gå in på den här bloggen och välj etikett "Kursblogg" eller "Valpkurs" i högerspalten.
Valpar är i den sociala fasen t o m sin 16:e levnadsvecka (vissa hävdar 20:e) och mottaglig för miljöträning t o m sin 20:e levnadsvecka. Detta innebär att man bör ha påbörjat valpkurs och helst gått ett tag när valpen är 16 veckor gammal.
Även om man inte går valpkurs i en stor grupp, det kanske bara är några få deltagare med (t.ex. om du har valp mitt i vintern), så får din valp ovärderlig social träning när den leker med dessa valpar.
Jag rekommenderar att man anmäler sig till en valpkurs så fort man vet när valpen kommer hem, då vet man att man får en plats. Vissa tider på året blir kurserna lätt fullbokade. Om du har en vintervalp, fråga instruktören vad han/hon kan erbjuda för alternativ om kursen inte blir av pga av för få deltagare. De flesta instruktörer startar inte en kurs med färre än fyra valpar.
Det är viktigare att gå valpkursen tidigt än att vänta på att alla vaccinationer ska bli klara. Om du ändå känner att jo det vill du nog, kolla efter instruktörer av intresse redan när du bokar valpen och håll utkik efter en som startar en kurs precis efter att du har låtit din valp få sista sprutan vid 12 veckors ålder.
En del instruktörer tar inte emot valpar före 12 veckors ålder medan andra (liksom jag) bara har som krav att valpen ska ha fått en vecka att installera sig i hemmet först och därför som minst bör vara 9 veckor gammal.
Det kommer fler inlägg om valpar och valpkurser så småningom. Om du undrar hur en valpkurs kan se ut gå in på den här bloggen och välj etikett "Kursblogg" eller "Valpkurs" i högerspalten.
söndag 29 augusti 2010
Visistkort, för i h*lv*t*
Idag när jag satte upp hindren för kursen i Skogsagility Nivå 2 så gick en barnfamilj förbi och killen stannade och frågade vad det var och berättade att de skulle skaffa hund snart. Jag lyckades göra ganska bra reklam för mig själv, men som vanligt hade jag inga visitkort på mig (suck), så jag skrev mina uppgifter (Freedom dogs, mitt namn, nummer & hemsideadress) på ett papper från blocket och gav till honom...
Men jag ger fan snart mig själv sparken som PR-ansvarig. Jag har redan sparkat mig själv som sekreterare eftersom att jag aldrig kan lära mig att svara med företagsnamnet när företagstelefonen ringer.
Sen att jag måste tillåta mig själv att fortsätta svara i telefon eftersom att jag är ensam i företaget. det går inte att komma ifrån...
Men jag ger fan snart mig själv sparken som PR-ansvarig. Jag har redan sparkat mig själv som sekreterare eftersom att jag aldrig kan lära mig att svara med företagsnamnet när företagstelefonen ringer.
Sen att jag måste tillåta mig själv att fortsätta svara i telefon eftersom att jag är ensam i företaget. det går inte att komma ifrån...
"Den roligaste kursen jag hållt"
Det verkar nästan som om varenda kurs den här hösten kommer hamna i kategorin "den roligaste kursen jag någonsin hållt".
Valpkursen som hade sitt andra pass av sju i förmiddags har elva valpar indelade på två grupper. Den är rolig eftersom att det är kul att få träffa så många olika raser på en och samma gång, och olika hundägare. För olika är de verkligen.
Hundspråket på den kursen har överstigit alla mina förväntningar. För min egen del är det oerhört utmanande att sätta ihop bra lekgrupper. Sen vet jag inte om det är så att jag är alldeles lagom tydlig eller om jag inte ännu har lyckats få valpägarna att inse hur viktigt det här med språket faktiskt är. Det de får uppleva på den här kursen har efterfrågats av tidigare kursdeltagare.
När det gäller teorin, som båda grupperna har tillsammans, så hade jag hoppats att många raser och många olika människor skulle bidra till en livligare diskussion. Men nej, det är knäpptyst... Det ska bli intressant att se om det släpper allteftersom eller om så här många deltagare är för många på teorin. Isf får jag helt enkelt se till att om jag får en stor grupp igen någon gång; att jag bara har de gemensamt på just hundspåket.
Något som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av på valpkursen är frågetid för den första gruppen... eftersom att de skickas iväg mitt i passet nästan (när grupp b ska ha praktiska övningar) så får de aldrig tid att fråga. Naturligtvis hänger det lite på de att öppna munnen och fråga när chansen finns, men det känns ändå som om jag skulle behöva ge mer uppenbar tid för detta. Nästa dubbelgrupp (om det blir någon) får jag helt enkelt dubbla den enskilda tiden för och bara ha hundspråk i en halvtimme tillsammans. Då kommer det förmodligen bli fler som vågar ställa frågor under teorin.
Nu till rubriken... Jag skrev något liknande efter första passet på Den positiva relationen, oc nu är det Skogsaglityn det handlar om. Nämligen Nivå 2. Jag har kört nivå ett så många gånge nu att jag nästan börjar undra m det märks på mig att jag nästan gör det per automatik. Nej så illa är det inte, men det är inte utmanande längre. I nivå två har jag avancerat alla hinder och blandat in lite targeting för att lära hundägarna att föra sina hundar när de är en bit ifrån. Det är riktigt kul! Jag kommer att uppdatera kursbloggen med det första passet nu i veckan och det kan man sen läsa om under Etiketten Kursblogg eller Skogsagility. Vilket som går bra att klicka på för att få se lite bilder bl.a.
Valpkursen som hade sitt andra pass av sju i förmiddags har elva valpar indelade på två grupper. Den är rolig eftersom att det är kul att få träffa så många olika raser på en och samma gång, och olika hundägare. För olika är de verkligen.
Hundspråket på den kursen har överstigit alla mina förväntningar. För min egen del är det oerhört utmanande att sätta ihop bra lekgrupper. Sen vet jag inte om det är så att jag är alldeles lagom tydlig eller om jag inte ännu har lyckats få valpägarna att inse hur viktigt det här med språket faktiskt är. Det de får uppleva på den här kursen har efterfrågats av tidigare kursdeltagare.
När det gäller teorin, som båda grupperna har tillsammans, så hade jag hoppats att många raser och många olika människor skulle bidra till en livligare diskussion. Men nej, det är knäpptyst... Det ska bli intressant att se om det släpper allteftersom eller om så här många deltagare är för många på teorin. Isf får jag helt enkelt se till att om jag får en stor grupp igen någon gång; att jag bara har de gemensamt på just hundspåket.
Något som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av på valpkursen är frågetid för den första gruppen... eftersom att de skickas iväg mitt i passet nästan (när grupp b ska ha praktiska övningar) så får de aldrig tid att fråga. Naturligtvis hänger det lite på de att öppna munnen och fråga när chansen finns, men det känns ändå som om jag skulle behöva ge mer uppenbar tid för detta. Nästa dubbelgrupp (om det blir någon) får jag helt enkelt dubbla den enskilda tiden för och bara ha hundspråk i en halvtimme tillsammans. Då kommer det förmodligen bli fler som vågar ställa frågor under teorin.
Nu till rubriken... Jag skrev något liknande efter första passet på Den positiva relationen, oc nu är det Skogsaglityn det handlar om. Nämligen Nivå 2. Jag har kört nivå ett så många gånge nu att jag nästan börjar undra m det märks på mig att jag nästan gör det per automatik. Nej så illa är det inte, men det är inte utmanande längre. I nivå två har jag avancerat alla hinder och blandat in lite targeting för att lära hundägarna att föra sina hundar när de är en bit ifrån. Det är riktigt kul! Jag kommer att uppdatera kursbloggen med det första passet nu i veckan och det kan man sen läsa om under Etiketten Kursblogg eller Skogsagility. Vilket som går bra att klicka på för att få se lite bilder bl.a.
fredag 27 augusti 2010
Lurendrejare på annonssidan
När man har ett företag så behöver man aldrig söka sätt att annonsera, om man har pengar att spendera på detta vill säga, eftersom att man hela tiden blir uppringd. Jag har blivit uppringd av Lokaldelen, Stockholmsdelen, eniro, hundkartan, Google m.fl.
För något år sen gjorde jag en deal med ett företag, vilket jag verkligen ville. Allt stämde. De ringde ett par gånger för att bekräfta alla uppgifter, vilket jag tyckte var lite konstigt men jag tänkte att de kanske bara hade dålig kommunikation inom företaget eller bara var riktigt noga med att man inte skulle hunnit ändra något.
Så kom fakturan och jag betalade en ganska stor summa till detta företag för att synas både i papperskatalogen och på nätet. Sen efter ett tag kom en till faktura, men... Första pappret var en bekräftelse på alla uppgifter och ett tack för samarbetet. Det var ganska många papper och eftersom att jag redan hade betalat en faktura så brydde jag mig inte om att kolla igenom alla papper utan bara la de till handlingarna så att säga. Inom kort kom en påminnelse, och eftersom att jag fortfarande inte kopplade att det var ett helt annat företag så ringde jag upp detta företag (hade numret på mobilen), de sa att det måste blivit ett fel och jag slängde fakturan.
Hur tror ni det gick? Åt helvete. Det slutade med inkasso och en förbannad Camilla som fattade noll väldigt länge.
Jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli så att två så lika företag ringde mig inom bara några veckor och att dealarna såg precis likadana ut. Väldigt lätt att ta miste, verkligen.
Det klarade upp sig och jag lärde mig flera saker av den upplevelse.
Bl.a. så lärde jag mig att om någon ringer från ett företag så ska man säga att man inte har tid just nu och att man vill vara den som ringer upp. När man lagt på ska man kolla upp numrena så att de går till det företag de säger. Efter att jag började med det har jag flera gånger råkat ut för bluffmakare. Det märks ganska snabbt på att de inte vill att man är den som ringer upp eller att de ger ett helt annat nummer som kanske inte går nånstans, så att de till slut blir den som ringer upp iaf. Ibland har jag bara sagt (om jag är i skogen med hundarna just då) att jag inte kan prata just nu, kommit hem och kollat upp numret och då har det antingen gått till en privatperson eller så har det inte gått att kolla upp. Om numret är "hemligt" då blir det verkligen ingen deal.
Sen gillar inte jag det här med att man ska "skriva på" på telefon. Ni vet när de spelar in vad man säger och att allt stämmer.
Och då kommer vi till dagens händelse. Tidigare har jag haft kontakt med en trevlig tjej på Företag XX som jag också har numret till. Idag ringde en karl och samtalet började jättejobbigt av två enkla anledningar: hans breda skånska i kombination med så mycket bakgrundsljud gjorde att jag inte förstod ett smack av vad han sa.
Men det jobbigaste för mig är att när någon ringer mig såhär så har jag ofta helt andra saker i huvudet: daghundarna, kurser jag ska ha eller ha haft, eller som idag: lunchen! Är jag då beredd på att höra om mitt avtal med ett företag och hur det ska ändras och sen på vilket sätt och sen dessutom - är jag verkligen redo att "skriva på"?
Sen är ju försäljare så att de pratar fort som sjutton för att få fram vad de vill ha sagt och jag bad karl säga om samma meningar minst 3 gånger. Han frågade "förstår du?" och jag sa "nej, egentligen inte".
Hursomhelst... när jag väl förstod VAD han sa kunde jag fortfarande inte greppa den enorma summan jag skulle betala, som jag skulle betala inom 30 dagar och vad som ingick. Jag var oerhört misstänksam på om han ens ringde från Företag XX. Först sa han nämligen Företag YY.se. Nu när jag slår upp numret så är det ett mobilnummer och det är inte registrerat. Misstänkt!
Hur gick det då? Jo jag sa att jag inte kunde ta beslutet att godkänna något på telefon utan att ha läst igenom det först så jag bad honom skicka avtalet. Han frågade om jag hade fax, men nej, jag har inget faxnummer. Jag sa att han kunde maila, men han hade ingen e-postadress (ursäkta?). Då sa jag att han kunde posta men han sa att det inte gick pga administration "det förstår väl jag?" Nej, sa jag, det förstår jag faktiskt inte. Vad är det för skillnad på att posta och att faxa om man inte skickar orginalet? Till slut så sa jag att han skulle be någon annan på företaget att maila mig, någon måste ju ha en mailadress? Då skulle han prata med sin chef. När han efter en lång stund kom tillbaka så sa han att jag skulle få allt postat till mig. Sen bad han att ändå få säga vad det innefattade (han hade redan sagt allt en gång tidigare), men jag gick med på det och sen tackade jag honom för att han skulle posta.
Fan vad man får stå på sig! Helt otroligt.
Jag är oerhört glad att jag inte gick med på att "skriva på" något och det ska bli intressant att se om det kommer någon post.
Vad gjorde att jag blev misstänksam?
1) Han sa först YY.se sen XX
2) Inom 3 minuter från samtalets början ville han börja spela in.
3) Jag har för mig att jag alltid betalar detta företag via "autogiro". Den reklam jag lägger upp, alla klick osv, dras från företagets konto en gång i månaden.
4) Varför ringde inte tjejen?
5) Han ringde från ett mobilnummer.
och mycket mer...
För något år sen gjorde jag en deal med ett företag, vilket jag verkligen ville. Allt stämde. De ringde ett par gånger för att bekräfta alla uppgifter, vilket jag tyckte var lite konstigt men jag tänkte att de kanske bara hade dålig kommunikation inom företaget eller bara var riktigt noga med att man inte skulle hunnit ändra något.
Så kom fakturan och jag betalade en ganska stor summa till detta företag för att synas både i papperskatalogen och på nätet. Sen efter ett tag kom en till faktura, men... Första pappret var en bekräftelse på alla uppgifter och ett tack för samarbetet. Det var ganska många papper och eftersom att jag redan hade betalat en faktura så brydde jag mig inte om att kolla igenom alla papper utan bara la de till handlingarna så att säga. Inom kort kom en påminnelse, och eftersom att jag fortfarande inte kopplade att det var ett helt annat företag så ringde jag upp detta företag (hade numret på mobilen), de sa att det måste blivit ett fel och jag slängde fakturan.
Hur tror ni det gick? Åt helvete. Det slutade med inkasso och en förbannad Camilla som fattade noll väldigt länge.
Jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli så att två så lika företag ringde mig inom bara några veckor och att dealarna såg precis likadana ut. Väldigt lätt att ta miste, verkligen.
Det klarade upp sig och jag lärde mig flera saker av den upplevelse.
Bl.a. så lärde jag mig att om någon ringer från ett företag så ska man säga att man inte har tid just nu och att man vill vara den som ringer upp. När man lagt på ska man kolla upp numrena så att de går till det företag de säger. Efter att jag började med det har jag flera gånger råkat ut för bluffmakare. Det märks ganska snabbt på att de inte vill att man är den som ringer upp eller att de ger ett helt annat nummer som kanske inte går nånstans, så att de till slut blir den som ringer upp iaf. Ibland har jag bara sagt (om jag är i skogen med hundarna just då) att jag inte kan prata just nu, kommit hem och kollat upp numret och då har det antingen gått till en privatperson eller så har det inte gått att kolla upp. Om numret är "hemligt" då blir det verkligen ingen deal.
Sen gillar inte jag det här med att man ska "skriva på" på telefon. Ni vet när de spelar in vad man säger och att allt stämmer.
Och då kommer vi till dagens händelse. Tidigare har jag haft kontakt med en trevlig tjej på Företag XX som jag också har numret till. Idag ringde en karl och samtalet började jättejobbigt av två enkla anledningar: hans breda skånska i kombination med så mycket bakgrundsljud gjorde att jag inte förstod ett smack av vad han sa.
Men det jobbigaste för mig är att när någon ringer mig såhär så har jag ofta helt andra saker i huvudet: daghundarna, kurser jag ska ha eller ha haft, eller som idag: lunchen! Är jag då beredd på att höra om mitt avtal med ett företag och hur det ska ändras och sen på vilket sätt och sen dessutom - är jag verkligen redo att "skriva på"?
Sen är ju försäljare så att de pratar fort som sjutton för att få fram vad de vill ha sagt och jag bad karl säga om samma meningar minst 3 gånger. Han frågade "förstår du?" och jag sa "nej, egentligen inte".
Hursomhelst... när jag väl förstod VAD han sa kunde jag fortfarande inte greppa den enorma summan jag skulle betala, som jag skulle betala inom 30 dagar och vad som ingick. Jag var oerhört misstänksam på om han ens ringde från Företag XX. Först sa han nämligen Företag YY.se. Nu när jag slår upp numret så är det ett mobilnummer och det är inte registrerat. Misstänkt!
Hur gick det då? Jo jag sa att jag inte kunde ta beslutet att godkänna något på telefon utan att ha läst igenom det först så jag bad honom skicka avtalet. Han frågade om jag hade fax, men nej, jag har inget faxnummer. Jag sa att han kunde maila, men han hade ingen e-postadress (ursäkta?). Då sa jag att han kunde posta men han sa att det inte gick pga administration "det förstår väl jag?" Nej, sa jag, det förstår jag faktiskt inte. Vad är det för skillnad på att posta och att faxa om man inte skickar orginalet? Till slut så sa jag att han skulle be någon annan på företaget att maila mig, någon måste ju ha en mailadress? Då skulle han prata med sin chef. När han efter en lång stund kom tillbaka så sa han att jag skulle få allt postat till mig. Sen bad han att ändå få säga vad det innefattade (han hade redan sagt allt en gång tidigare), men jag gick med på det och sen tackade jag honom för att han skulle posta.
Fan vad man får stå på sig! Helt otroligt.
Jag är oerhört glad att jag inte gick med på att "skriva på" något och det ska bli intressant att se om det kommer någon post.
Vad gjorde att jag blev misstänksam?
1) Han sa först YY.se sen XX
2) Inom 3 minuter från samtalets början ville han börja spela in.
3) Jag har för mig att jag alltid betalar detta företag via "autogiro". Den reklam jag lägger upp, alla klick osv, dras från företagets konto en gång i månaden.
4) Varför ringde inte tjejen?
5) Han ringde från ett mobilnummer.
och mycket mer...
Frihet
Idag tog vi en riktigt härlig promenad på förmiddagen. Vi gick till några ängar som bara ligger 10 min från mig och hundarna fick springa, undersöka och bara vara. Det enda jag tränade idag var Inkallning, Stanna & Häråt.
Eller det var det som var meningen iaf. Vi stötte på både häst och rådjur så vi fick lite gratis antijaktträning, något som främst Z är i stort behov av.
Den lilla parveln är B, han är en norsk lundehund. Hur go som helst och perhört bra på att vara lös.
Eller det var det som var meningen iaf. Vi stötte på både häst och rådjur så vi fick lite gratis antijaktträning, något som främst Z är i stort behov av.
Den lilla parveln är B, han är en norsk lundehund. Hur go som helst och perhört bra på att vara lös.
Guldkorn i vardagen
Igår var Z, pinschern, ledig och den glädje jag möttes av imorse när jag öppnade dörren och tog emot honom var obeskrivlig. Detsamma kan sägas om hans glädje under resten av morgonen, det tillsammans med hans kontaktsökande kan inte annat än tolkas som uppskattning. Det är iaf så jag väljer att tolka det. ;)
Såna små stunder i vardagen är jag så himla nöjd med mitt jobb.
Såna små stunder i vardagen är jag så himla nöjd med mitt jobb.
Den positiva relationen
Igår startade jag en ny kurs, det var första gången som jag hade den här kursen med det här upplägget. Det var en kurs för unghundar och omplaceringshundar. Vi hade klickerintroduktion och det var nog en av de roligaste kurspass jag någonsin hållit i. Det är så roligt att se hundägarna när de förstår att de faktiskt når fram till sin hund. Målet med den här kursen (som jag kallar Den positiva relationen) är att hundägarna ska få bättre förståelse för sina hundars beteenden och känsoliv, tillräckligt med förståelse för att orka nonchalera och släcka ut oönskade beteenden. En annan del av målet är att de ska få ett sätt att nå fram till hunden och kunna förstärka de beteenden som de vill ha kvar hos hunden.
Och redan igår kunde jag se att både hundar och ägare hade greppat konceptet. Jag fick frågor som "Så om jag klickar och hunden kommer, är det rätt?" Nej svaret är ju att man först kallar in hunden och sen när en har gjort rätt så klickar man. Den bästa frågan kom från en ung tjej emd en amstaff: "så om jag vill att hon ska gå fint i koppel så klickar jag när hon gör det?"
Jag blir så varm inombords och överväldigande glad när jag har lyckats nå fram så tydligt till en hundägare.
Och redan igår kunde jag se att både hundar och ägare hade greppat konceptet. Jag fick frågor som "Så om jag klickar och hunden kommer, är det rätt?" Nej svaret är ju att man först kallar in hunden och sen när en har gjort rätt så klickar man. Den bästa frågan kom från en ung tjej emd en amstaff: "så om jag vill att hon ska gå fint i koppel så klickar jag när hon gör det?"
Jag blir så varm inombords och överväldigande glad när jag har lyckats nå fram så tydligt till en hundägare.
torsdag 26 augusti 2010
i-Click
Det finns ju olika typer av klicker och jag har äntligen kommit på att min favorittyp heter i-Click!
Den går inte alltid att köpa i en vanlig djuraffär, men jag hittade den både på Häromi och Canis webhandel. På Häromi kostar de 27:90 styck och på Canis 5 för 149:-
De är därmed lite dyrare på Canis och på Häromi kan man även köpa till armband som är superbra för att hålla ordning på sin klicker.
Den går inte alltid att köpa i en vanlig djuraffär, men jag hittade den både på Häromi och Canis webhandel. På Häromi kostar de 27:90 styck och på Canis 5 för 149:-
De är därmed lite dyrare på Canis och på Häromi kan man även köpa till armband som är superbra för att hålla ordning på sin klicker.
onsdag 25 augusti 2010
Kennel-kontakt
Jag träffade ju en kvinna med en Kooiker-tik i helgen som var. Vi pratade lite och hon berättade vilken kennel hennes tik var ifrån. Så i måndags mailade jag kenneln i fråga.
Och idag hade jag fått svar. :)
Jag var jättevälkommen att hälsa på, faktum var att hon allra helst ville att jag skulle göra det för att få en valp därifrån. Det känns jättebra. Hon berättade att de nyss har parat en tik men att de också planerar fler kullar framöver och att det nog ska födas en tik till mig så småningom.
Det ligger ju i Skåne det här så det är inte direkt nästgårds. Jag skrev att jag kan nog inte komma i höst, men förhoppningsvis i vinter, och hälsa på. Kanske kan jag lyckas få in en tripp neråt landet då jag kan hälsa på både denna kennel och Natajsa och Malvina på Hundens. Det vore kul.
Allra roligast vore det att få sällskap, men det går nog inte att ordna tyvärr.
Hm, så det kanske blir en Kooiker ändå. :D
Och idag hade jag fått svar. :)
Jag var jättevälkommen att hälsa på, faktum var att hon allra helst ville att jag skulle göra det för att få en valp därifrån. Det känns jättebra. Hon berättade att de nyss har parat en tik men att de också planerar fler kullar framöver och att det nog ska födas en tik till mig så småningom.
Det ligger ju i Skåne det här så det är inte direkt nästgårds. Jag skrev att jag kan nog inte komma i höst, men förhoppningsvis i vinter, och hälsa på. Kanske kan jag lyckas få in en tripp neråt landet då jag kan hälsa på både denna kennel och Natajsa och Malvina på Hundens. Det vore kul.
Allra roligast vore det att få sällskap, men det går nog inte att ordna tyvärr.
Hm, så det kanske blir en Kooiker ändå. :D
Tre gyllene regler
Det finns tre sätt att klara av unghundsperioden, men man måste hålla fast vid alla tre:
De jobbigaste momenten i vardagslydnaden; t.ex. koppelgående, inkallning och hundmöten är något man helt enkelt får jobba stenhårt med. Detta gör man genom att
Ha kul borde var det lättaste, men när både hund och ägare är uppe i varv eller fokuserade på något så blir det lätt spänt. Hunden kan inte koncentrera sig lika länge som du kan och du blir irriterad över att hunden nästan tycks strunta i ert samarbete med flit - trotsar dig skulle man kunna tro.
Här kan det vara bra att gå en unghundskurs eller en kurs i aktivering, vilken som helst, för att få ordnad aktivering, kul på ett bra sätt, bland människor i samma sits.
Håll ut, utan att du vet ordet av är din hund vuxen och du börjar sakna sprallet, hoppen, de glada skallen och hundens aldrig avtagande energi.
- Ha tålamod
- Var konsekvent
- Ha kul med din hund
De jobbigaste momenten i vardagslydnaden; t.ex. koppelgående, inkallning och hundmöten är något man helt enkelt får jobba stenhårt med. Detta gör man genom att
- när det gäller koppelgående välja ett sätt och sen köra på det hela unghundsperioden, det här är ingen bra tid i hundens liv att byta taktik.
- när det gäller inkallning så sätter man på hunden en lång lina som man lär sig att hantera så att hunden får utlopp för sin energi och sitt frihetsbehov tillfredställt. En unghund som inte får röra sig fritt ibland blir helt omöjlig att ha och göra med.
- man vid hundmöten jobbar på att hunden själv ska ta kontakt och belönar massor, oavsett hur duktig hunden har varit på en skala från 0-10 så är allt över noll hur bra som helst. Och närmar det sig 10, ja då blir det jackpot!
Ha kul borde var det lättaste, men när både hund och ägare är uppe i varv eller fokuserade på något så blir det lätt spänt. Hunden kan inte koncentrera sig lika länge som du kan och du blir irriterad över att hunden nästan tycks strunta i ert samarbete med flit - trotsar dig skulle man kunna tro.
Här kan det vara bra att gå en unghundskurs eller en kurs i aktivering, vilken som helst, för att få ordnad aktivering, kul på ett bra sätt, bland människor i samma sits.
Håll ut, utan att du vet ordet av är din hund vuxen och du börjar sakna sprallet, hoppen, de glada skallen och hundens aldrig avtagande energi.
Utställningsträning
Trots att hälsan inte är på topp just nu så orkar jag igenom dagarna. Igår kväll var det dags att träffa en av de valpägare som missade kurstillfället i söndags.
Hon var hur trevlig som helst och frågade om jag har kurser för inför utställning. Svaret är Nej. Jag ställer inte ut själv och eftersom att jag har kurser för familjehundar så är inte utställningsträning något jag prioriterar. Jag satsar mer på Vardagslydnad och problemlösning samt aktivering av hemmahunden.
Däremot så kan jag erbjuda enskild träning. Och då använder vi oss av klickerträning för att nå bra resultat. Så det ska vi göra med denna lilla valp när valpkursen är klar.
Det betyder att jag har några veckor på mig att fräscha upp mina kunskaper i ämnet. Några av de saker vi kommer att träna med honom är hanteringen, att stå och fritt följ.
Jag ser fram emot samarbetet & utmaningen.
Hon var hur trevlig som helst och frågade om jag har kurser för inför utställning. Svaret är Nej. Jag ställer inte ut själv och eftersom att jag har kurser för familjehundar så är inte utställningsträning något jag prioriterar. Jag satsar mer på Vardagslydnad och problemlösning samt aktivering av hemmahunden.
Däremot så kan jag erbjuda enskild träning. Och då använder vi oss av klickerträning för att nå bra resultat. Så det ska vi göra med denna lilla valp när valpkursen är klar.
Det betyder att jag har några veckor på mig att fräscha upp mina kunskaper i ämnet. Några av de saker vi kommer att träna med honom är hanteringen, att stå och fritt följ.
Jag ser fram emot samarbetet & utmaningen.
tisdag 24 augusti 2010
Dressyrhalsband SprayCommander
Reklamen damp ner i brevlådan igår.
Det här är alltså en s.k. antiskall-produkt. Suck säger jag bara!
Varför väljer man att använda sig av ett antiskall-halsband? Jo troligtvis för att man anser att man har försökt allt man känner till för att få hunden att sluta skälla t.ex. i bilen, när det ringer på dörren etc. Eller för att man helt enkelt inte orkar engagera sig och vill ha en quick-fix, men jag vill inte riktigt se att hundägare skulle vara så pass ointresserade av sin hunds bästa.
Fungerar det? Ja visst, när hunden har den på sig så skäller han/hon inte. Men när man tar av den eller när sprayen tar slut så är man tillbaka på ruta ett. Hunden har ju nämligen inte lärt sig någonting!
Varför skäller hunden? Om hunden skäller i bilen så kan det vara p.g.a. stress, hunden får utlopp för sin stress när den skäller, den får ett sätt att hantera situationen den inte riktigt förstår. Det kan också vara så att hunden skäller i bilen för att den blir överexalterad och glad, den kanske vet vart den ska och vill dit så fort som möjligt. Sen kan det faktiskt också vara så att hunden skäller på allt som finns utanför bilen som den rusar förbi.
Varför hunden skäller på ytterdörren behöver jag nog inte ens förklara, det är ju naturligtvis som att säga ”Det kommer nån! Det kommer nån!”
Och, oftast utan att vi vet om det, så bekräftar vi hundens beteende med våra egna reaktioner/handlingar.
Det kan ju också vara så att hunden skäller utanför matbutiken när man bara ska in och köpa ett paket mjölk eller en läsk, och då handlar det ju om att hunden inte fått lära sig att vänta på det viset.
Och visst kan det vara så att hunden skäller när man lämnar den ensam helt enkelt för att säga ”gå inte, gå inte”.
” Halsband med sprayfunktion Spray Commander.
Utlöser en dusch när du använder tillhörande fjärrkontroll
och används för att få bort oönskat beteende.
100% säker för hunden, även valpar. Ingen smärta, inget obehag.
Levereras med doftlös refill, citronspray kan köpas till.
Godkänd och rekommenderad av SPCA i USA.”
”100% säker för hunden… Ingen smärta, inget obehag.”? Fysiskt sett så skadar man inte hunden… fast det är inte heller helt sant för det finns ingen som har undersökt vad en sån här produkt har för fysiska effekter över lång tid. Har man citronhalsband så kan man mycket väl tänka sig att man påverkarhunden luktsinne så småningom.
Mentalt då? Ja tänk dig själv om du skulle öppna munnen för att t.ex. kritisera dina föräldrar eller din partner och då får du en dusch. Du har ingen aning om vart den kommer ifrån eller när det kommer igen. Efter ett tag börjar du förstå sambandet – halsbandet, men då har du redan hunnit bli oerhört stressad, rädd och ”on edge” av att inte veta vad som händer nästa steg du tar. Du kanske har blivit apatisk eller så klättrar du på väggarna mentalt och kan inte koncentrera dig på någonting. Och när du då förstått sambandet så kanske detta gäller bara när du bär halsbandet, men är det verkligen så bara?
Man kan aldrig veta hur en hund kommer att reagera på ett sånt här halsband. Vissa raser är oerhört känsliga mentalt och reagerar med stress eller kanske t.o.m. får en chock vid första sprayen. Och vissa har mer en läggning åt att stänga av helt hellre än att leva ut sina känslor.
(Jag kommer nog att skriva om chock framöver, det är faktiskt värre än många hundägare vet om. Jag har alltid med en redogörelse för chock på mina valpkurser.)
Men finns det då bättre alternativ? Naturligtvis!
I bilen. Om hunden skäller i bilen måste man först och främst ta reda på varför hunden skäller i bilen. Det gör man lättast genom att ta kontakt med en hundinstruktör som, om hunden skäller oavsett vilka som åker med i bilen, kan följa med på en tur och observera hunden. Man kan också filma händelseförloppet under flera olika tillfällen från lite olika vinklar (glöm inte personerna som åker med hunden) och så kan instruktören tolka hundens beteende (och människornas) genom att kolla på filmen. Men bara för att man tagit kontakt med en hundinstruktör så finns ingen 100% garanti för att lösa problemet där och då. I bästa fall säger hundinstruktören att man bara behöver ändra ett par-tre saker i bilen eller i hur man agerar för att hunden ska bli lugnare. Han/hon kan också säga att ”Det här går att träna bort genom att förändra hundens förväntan och bryta det och det mönstret men det kräver tid och att ni gör precis som jag instruerar er att göra.” I sämsta fall säger instruktören att er hund är alldeles för uppstressad och att det har tagit alldeles för lång tid för att det ska gå att träna bort på ett sätt som håller i längden, man bara skjuter upp problemet helt enkelt. I sådana fall är inte hoppet ute utan det innebär bara att det instruktören hänvisar er till en hundpsykolog som arbetar med moderna mjuka metoder.
När någon ringer/knackar på. Eftersom att jag bor i ett komplex med sex lägenheter och har ett flertal hundar hos mig på dagarna så måste jag ha ett alternativ som fungerar. Dessutom så varierar antalet hundar och vilka hundar det är som är här, och varje ny hund måste snabbt lära sig att inte skälla. Jag använder mig av några olika tekniker i kombination: vid kritiska tider på dygnet (när grannar kommer och går till jobbet) så dränker jag ljud utifrån med radion, jag har betingat ringklocka och knackning positivt, d v s när någon ringer eller knackar på så vänds hundarnas förväntan från dörren till mig (jag får alltså se hundarnas ansikten och bakom den en viftande svans istället för att hunden är blockerad av att stirra på ytterdörren.) När hundarna varit här ett tag så har de helt enkelt vant sig av med att skälla; om de inte tar kontakt med mig så sover de helt enkelt vidare. Ok, det låter kanske enkelt, men det är mycket jobb, ta kontakt med en instruktör så att teknikerna kan anpassas efter just er hund och er situation.
Utanför affären. Om du överhuvudtaget måste ta med hunden och ställa denne utanför affären (personligen är jag rädd för att få min hund stulen) så lär hunden ”vänta”. De flesta har på en grundkurs i vardagslydnad fått lära hunden att ”stanna kvar”. Om inte så känner man säkert en annan hundägare som kan berätta hur de fick göra när de gick kurs.
När man lämnar hunden hemma. Här är första steget att byta ut hundens känsla av separationsångest till en känsla av förväntan över vad som händer när matte/husse kommer tillbaka. När man gjort det och möts av en glad hund med viftande svans istället för en stressad hund men viftande svans när man kommer hem, så är nästa steg att få hunden att vara lugn när man inte är hemma. Det steget brukar komma naturligt när man utökar tiden man är borta i en bra takt.
Ok, så om man då är så känslokall att man kan acceptera alla skadliga effekter det har på hunden att använda en sån här produkt:
Vad händer om man väljer en antiskall-produkt istället för något av ovanstående alternativ?
Ja, då kan vi ju ta det som är det mest självklara för de flesta, den ekonomiska aspekten: man får spendera enorma mängder (troligtvis tiotals tusen kronor) pengar under hela hundens liv för att fylla på produkten varje gång den tar slut. Och dessutom går man och är arg och irriterad för att man inte kan lösa problemet. Men det mest allvarliga i detta scenario är att man plågar hunden hela dennes liv.
En hundinstruktör som hjälper hunden kanske kostar 2000 kr i värsta fall, en hundpsykolog någon extra tusenlapp. Slår man ut det på hundens liv och dessutom lägger till det faktum att både hunden och du mår bättre av att lära er hantera situationen, så borde valet vara självklart. För mig är det självklart att man bör googla ”hundinstruktör” istället för ”antiskall” när ens hund okynnesskäller.
Finns det inget positivt sätt att använda ett antiskallhalsband?
Jo trots allt jag sagt här ovan så finns det ett bra sätt, och det är genom att välja ljudsignal istället för dusch och sen betinga ljudet positivt, då tränar man hunden istället för att bestraffa den. Men vet ni vad, det går jättebra att träna hunden på en sånt sätt utan att köpa ett halsband, vilket är att rekommendera eftersom att man ändå använder sig av en fjärrkontroll till halsbandet vilket gör att man själv måste ha kontroll över signalen istället för att den kommer automatiskt. Lika gärna som att gå runt med en fjärrkontroll i fickan kan man gå runt med en pipmus eller något annat som har ett högt ljud. Och detta utan att man riskerar att hunden kopplar det till ett halsband och att det då bara funkar när halsbandet är på eller i närheten av hunden och dessutom påslagen (och drar batteri).
Det här är alltså en s.k. antiskall-produkt. Suck säger jag bara!
Varför väljer man att använda sig av ett antiskall-halsband? Jo troligtvis för att man anser att man har försökt allt man känner till för att få hunden att sluta skälla t.ex. i bilen, när det ringer på dörren etc. Eller för att man helt enkelt inte orkar engagera sig och vill ha en quick-fix, men jag vill inte riktigt se att hundägare skulle vara så pass ointresserade av sin hunds bästa.
Fungerar det? Ja visst, när hunden har den på sig så skäller han/hon inte. Men när man tar av den eller när sprayen tar slut så är man tillbaka på ruta ett. Hunden har ju nämligen inte lärt sig någonting!
Varför skäller hunden? Om hunden skäller i bilen så kan det vara p.g.a. stress, hunden får utlopp för sin stress när den skäller, den får ett sätt att hantera situationen den inte riktigt förstår. Det kan också vara så att hunden skäller i bilen för att den blir överexalterad och glad, den kanske vet vart den ska och vill dit så fort som möjligt. Sen kan det faktiskt också vara så att hunden skäller på allt som finns utanför bilen som den rusar förbi.
Varför hunden skäller på ytterdörren behöver jag nog inte ens förklara, det är ju naturligtvis som att säga ”Det kommer nån! Det kommer nån!”
Och, oftast utan att vi vet om det, så bekräftar vi hundens beteende med våra egna reaktioner/handlingar.
Det kan ju också vara så att hunden skäller utanför matbutiken när man bara ska in och köpa ett paket mjölk eller en läsk, och då handlar det ju om att hunden inte fått lära sig att vänta på det viset.
Och visst kan det vara så att hunden skäller när man lämnar den ensam helt enkelt för att säga ”gå inte, gå inte”.
” Halsband med sprayfunktion Spray Commander.Utlöser en dusch när du använder tillhörande fjärrkontroll
och används för att få bort oönskat beteende.
100% säker för hunden, även valpar. Ingen smärta, inget obehag.
Levereras med doftlös refill, citronspray kan köpas till.
Godkänd och rekommenderad av SPCA i USA.”
Mentalt då? Ja tänk dig själv om du skulle öppna munnen för att t.ex. kritisera dina föräldrar eller din partner och då får du en dusch. Du har ingen aning om vart den kommer ifrån eller när det kommer igen. Efter ett tag börjar du förstå sambandet – halsbandet, men då har du redan hunnit bli oerhört stressad, rädd och ”on edge” av att inte veta vad som händer nästa steg du tar. Du kanske har blivit apatisk eller så klättrar du på väggarna mentalt och kan inte koncentrera dig på någonting. Och när du då förstått sambandet så kanske detta gäller bara när du bär halsbandet, men är det verkligen så bara?
Man kan aldrig veta hur en hund kommer att reagera på ett sånt här halsband. Vissa raser är oerhört känsliga mentalt och reagerar med stress eller kanske t.o.m. får en chock vid första sprayen. Och vissa har mer en läggning åt att stänga av helt hellre än att leva ut sina känslor.
(Jag kommer nog att skriva om chock framöver, det är faktiskt värre än många hundägare vet om. Jag har alltid med en redogörelse för chock på mina valpkurser.)
Men finns det då bättre alternativ? Naturligtvis!
I bilen. Om hunden skäller i bilen måste man först och främst ta reda på varför hunden skäller i bilen. Det gör man lättast genom att ta kontakt med en hundinstruktör som, om hunden skäller oavsett vilka som åker med i bilen, kan följa med på en tur och observera hunden. Man kan också filma händelseförloppet under flera olika tillfällen från lite olika vinklar (glöm inte personerna som åker med hunden) och så kan instruktören tolka hundens beteende (och människornas) genom att kolla på filmen. Men bara för att man tagit kontakt med en hundinstruktör så finns ingen 100% garanti för att lösa problemet där och då. I bästa fall säger hundinstruktören att man bara behöver ändra ett par-tre saker i bilen eller i hur man agerar för att hunden ska bli lugnare. Han/hon kan också säga att ”Det här går att träna bort genom att förändra hundens förväntan och bryta det och det mönstret men det kräver tid och att ni gör precis som jag instruerar er att göra.” I sämsta fall säger instruktören att er hund är alldeles för uppstressad och att det har tagit alldeles för lång tid för att det ska gå att träna bort på ett sätt som håller i längden, man bara skjuter upp problemet helt enkelt. I sådana fall är inte hoppet ute utan det innebär bara att det instruktören hänvisar er till en hundpsykolog som arbetar med moderna mjuka metoder.
När någon ringer/knackar på. Eftersom att jag bor i ett komplex med sex lägenheter och har ett flertal hundar hos mig på dagarna så måste jag ha ett alternativ som fungerar. Dessutom så varierar antalet hundar och vilka hundar det är som är här, och varje ny hund måste snabbt lära sig att inte skälla. Jag använder mig av några olika tekniker i kombination: vid kritiska tider på dygnet (när grannar kommer och går till jobbet) så dränker jag ljud utifrån med radion, jag har betingat ringklocka och knackning positivt, d v s när någon ringer eller knackar på så vänds hundarnas förväntan från dörren till mig (jag får alltså se hundarnas ansikten och bakom den en viftande svans istället för att hunden är blockerad av att stirra på ytterdörren.) När hundarna varit här ett tag så har de helt enkelt vant sig av med att skälla; om de inte tar kontakt med mig så sover de helt enkelt vidare. Ok, det låter kanske enkelt, men det är mycket jobb, ta kontakt med en instruktör så att teknikerna kan anpassas efter just er hund och er situation.
Utanför affären. Om du överhuvudtaget måste ta med hunden och ställa denne utanför affären (personligen är jag rädd för att få min hund stulen) så lär hunden ”vänta”. De flesta har på en grundkurs i vardagslydnad fått lära hunden att ”stanna kvar”. Om inte så känner man säkert en annan hundägare som kan berätta hur de fick göra när de gick kurs.
När man lämnar hunden hemma. Här är första steget att byta ut hundens känsla av separationsångest till en känsla av förväntan över vad som händer när matte/husse kommer tillbaka. När man gjort det och möts av en glad hund med viftande svans istället för en stressad hund men viftande svans när man kommer hem, så är nästa steg att få hunden att vara lugn när man inte är hemma. Det steget brukar komma naturligt när man utökar tiden man är borta i en bra takt.
Ok, så om man då är så känslokall att man kan acceptera alla skadliga effekter det har på hunden att använda en sån här produkt:
Vad händer om man väljer en antiskall-produkt istället för något av ovanstående alternativ?
Ja, då kan vi ju ta det som är det mest självklara för de flesta, den ekonomiska aspekten: man får spendera enorma mängder (troligtvis tiotals tusen kronor) pengar under hela hundens liv för att fylla på produkten varje gång den tar slut. Och dessutom går man och är arg och irriterad för att man inte kan lösa problemet. Men det mest allvarliga i detta scenario är att man plågar hunden hela dennes liv.
En hundinstruktör som hjälper hunden kanske kostar 2000 kr i värsta fall, en hundpsykolog någon extra tusenlapp. Slår man ut det på hundens liv och dessutom lägger till det faktum att både hunden och du mår bättre av att lära er hantera situationen, så borde valet vara självklart. För mig är det självklart att man bör googla ”hundinstruktör” istället för ”antiskall” när ens hund okynnesskäller.
Finns det inget positivt sätt att använda ett antiskallhalsband?
Jo trots allt jag sagt här ovan så finns det ett bra sätt, och det är genom att välja ljudsignal istället för dusch och sen betinga ljudet positivt, då tränar man hunden istället för att bestraffa den. Men vet ni vad, det går jättebra att träna hunden på en sånt sätt utan att köpa ett halsband, vilket är att rekommendera eftersom att man ändå använder sig av en fjärrkontroll till halsbandet vilket gör att man själv måste ha kontroll över signalen istället för att den kommer automatiskt. Lika gärna som att gå runt med en fjärrkontroll i fickan kan man gå runt med en pipmus eller något annat som har ett högt ljud. Och detta utan att man riskerar att hunden kopplar det till ett halsband och att det då bara funkar när halsbandet är på eller i närheten av hunden och dessutom påslagen (och drar batteri).
måndag 23 augusti 2010
Inkallningskurs
Jag hade en kurs i Inkallning & Kontakt tidigt i våras som jag hoppas kunna hålla även i höst. Jag minns inte upplägget men ungefär vad vi gjorde och jag har ju alltid idéer i huvudet som formats av sånt som blivit tillfrågat eller diskuterats på andra kurser.
Planen är att ha med grundläggande inkallning, ett par kontaktövningar som passar i sammanhanget och sen en del avståndslydnad, men framför allt vill jag att hundägarna ska vara roliga och ha roligt med sin hund.
Jag ska nog planera in den i november...
Sen skulle det vara kul att köra en barnvariant på den i januari/februari.
Planen är att ha med grundläggande inkallning, ett par kontaktövningar som passar i sammanhanget och sen en del avståndslydnad, men framför allt vill jag att hundägarna ska vara roliga och ha roligt med sin hund.
Jag ska nog planera in den i november...
Sen skulle det vara kul att köra en barnvariant på den i januari/februari.
Jaha så var man ambivalent igen då...
Ja, jag nämnde ju sist att jag i princip hade bestämt mig för en dansk/svensk gårdshund. Och den lilla jag träffade igår på Skogsagilityn bekräftade bara mina tidigare intryck av rasen.
Men i lördags när jag med Emma och hennes hund Bosse på promenad nere vid Rudan i Handen så var det Haningedagen och en massa ståhej. Mycket folk och en hel del hundar. Tror ni inte att jag får syn på en Kooikerhondje! Emma sa direkt "men gå och prata med henne då!" och syftade naturligtvis på ägarinnan.
Hunden visade sig vara en tik på 11 månader som verkade hur mysig som helst. Aj aj aj. Jag frågade var hon fått den ifrån och vi pratade kennlar några ögonblick.
Nu lutar det åter åt Kooikern. Jag ska iaf ta kontakt med lilla Yatzys uppfödare under veckan.
Men i lördags när jag med Emma och hennes hund Bosse på promenad nere vid Rudan i Handen så var det Haningedagen och en massa ståhej. Mycket folk och en hel del hundar. Tror ni inte att jag får syn på en Kooikerhondje! Emma sa direkt "men gå och prata med henne då!" och syftade naturligtvis på ägarinnan.
Hunden visade sig vara en tik på 11 månader som verkade hur mysig som helst. Aj aj aj. Jag frågade var hon fått den ifrån och vi pratade kennlar några ögonblick.
Nu lutar det åter åt Kooikern. Jag ska iaf ta kontakt med lilla Yatzys uppfödare under veckan.
... och så den fjärde.
Idag kom B tillbaka från semestern och under semestern så oroade jag mig en del för att en konflikt skulle kunna uppstå mellan B och F när de varit åtskilda så många veckor, mycket eftersom att båda är mitt i unghundsstadiet men också p.g.a. de faktiskt hamnat i konflikt två gånger tidigare.
Men under den gångna veckan, F:s första vecka, så har F visat en mer mogen sida, som om han kommit över trotsperioden han var i (under väldigt länge). Så min oro minskade. Och idag då så kom B först vilket jag såg som ett gott tecken. Och mycket riktigt, det första mötet (som är när de har hamnat i konflikt de andra två gångerna) gick hur smidigt som helst.
Det ska bli intressant att under den här kommande veckan få se om B har mognat han med eller om han har lagt sig till med nya olater eller rädslor, eller om han är precis samma hund som innan midsommar.
Men under den gångna veckan, F:s första vecka, så har F visat en mer mogen sida, som om han kommit över trotsperioden han var i (under väldigt länge). Så min oro minskade. Och idag då så kom B först vilket jag såg som ett gott tecken. Och mycket riktigt, det första mötet (som är när de har hamnat i konflikt de andra två gångerna) gick hur smidigt som helst.
Det ska bli intressant att under den här kommande veckan få se om B har mognat han med eller om han har lagt sig till med nya olater eller rädslor, eller om han är precis samma hund som innan midsommar.
Inför en kursstart
Ja jisses vad mycket som kan gå fel inför en kursstart. Jag startade flera kurser igår. Och det är alltid folk som inte dyker upp, sånt får man räkna med. Jag har lagt märke till en gemensam nämnare hos folk som har tendensen att inte dyka upp så jag brukar ha en ganska god känsla för när det lämpar sig att ta emot extra anmälningar för att öka chanserna att fylla en kurs. På en av kurserna igår hade jag gjort just det: tagit emot en extra anmälan för att vara säker på att fylla. Och mycket riktigt, människan dök inte upp och gick inte att få tag i heller.
På en kurs så hade jag inte numret till en hundägare, jag hade helt enkelt aldrig fått det. Jag vet att folk kan gå vilse och därför ber jag alltid om telefonnummer. Så när jag kom hem så mailade jag direkt och frågade var vederbörande hade tagit vägen och fick ett oerhört argt svar om att jag kunde ringt och dåligt ritad karta etc.
Jag vet att kartan var bristfällig eftersom att det var mitt första försök till karta och jag har inte tillgång till de kartritarprogram som jag använde under min tid som geografstuderande. Och det är helt ok att komma med konstruktiv kritik så att jag kan förbättra kartan mm. En sak som jag alltid tycker är svår är vart man ska sätta upp skyltar eftersom att var man än sätter de så lyckas folk komma en helt annan väg och missar de alltså ändå.
Och hur lätt är det att ringa när man inte fått något telefonnummer?
I det arga svaret var telefonnumret bifogat längst ner och jag tänkte "Hm, har det varit så alla hennes mail...oops", men nej, inte i ett enda tidigare mail kan jag hitta något telefonnummer. Jag skickade ett lite förhastad mailsvar tillbaka om detta, och tänkte sen att äsch jag ringer med en gång, men jag skulle återkomma i eftermiddag.
På en kurs så hade jag inte numret till en hundägare, jag hade helt enkelt aldrig fått det. Jag vet att folk kan gå vilse och därför ber jag alltid om telefonnummer. Så när jag kom hem så mailade jag direkt och frågade var vederbörande hade tagit vägen och fick ett oerhört argt svar om att jag kunde ringt och dåligt ritad karta etc.
Jag vet att kartan var bristfällig eftersom att det var mitt första försök till karta och jag har inte tillgång till de kartritarprogram som jag använde under min tid som geografstuderande. Och det är helt ok att komma med konstruktiv kritik så att jag kan förbättra kartan mm. En sak som jag alltid tycker är svår är vart man ska sätta upp skyltar eftersom att var man än sätter de så lyckas folk komma en helt annan väg och missar de alltså ändå.
Och hur lätt är det att ringa när man inte fått något telefonnummer?
I det arga svaret var telefonnumret bifogat längst ner och jag tänkte "Hm, har det varit så alla hennes mail...oops", men nej, inte i ett enda tidigare mail kan jag hitta något telefonnummer. Jag skickade ett lite förhastad mailsvar tillbaka om detta, och tänkte sen att äsch jag ringer med en gång, men jag skulle återkomma i eftermiddag.
fredag 20 augusti 2010
Lugnande signaler?
Nu har jag kommit fram till avsnittet i Freddy Worm Christiansens bok där han går igenom begreppet ”lugnande signaler”. Jag har bara läst två s.k. myter än så länge och även om det han säger låter logiskt så ställer jag mig frågande…
Jag kan se i hans resonemang att det inte finns någon biologisk grund för att kalla de [aktivt] lugnande. (Han kallar de ofta istället för undvikande.) Men kan det inte här finnas en evolutionär skillnad mellan hund och varg? Eller komma att finnas?
Som Freddy skriver så uppvisas de flesta av beteendena även hos vargen fast han menar att de har missuppfattats som lugnande signaler. Kan det då inte vara så att hunden från början har använt dessa beteenden i samma syfte som vargen men inte fått samma (förväntade) respons hos människan så att dessa beteenden har kommit att börja användas i nya syften? (Eller kan man i a f kanske skönja en början till denna utveckling?)
Eftersom att vi är människor och hundar faktiskt (idag) är hundar och ingen av oss faktiskt är varg.
Det finns ju dokumenterat att hundar har lätt för att lära sig (ta emot) våra signaler, kan inte detta då vara ett exempel på ett nytt led i hundens utveckling som vår följeslagare? Att även lära sig skicka signaler i syften som får (numera/eller i framtiden) önskad respons från oss?
Kan det inte också vara så att dessa signaler med sina nya syften även, i a f i framtiden, kommer att fungera som kommunikation hundar emellan?
- Som ytterliggare ett led i utvecklingen till tamhund: människans följeslagare.
För ska vi verkligen vara så frimodiga att vi vågar säga att den utvecklingen har nått sitt mål?
Jag kan se i hans resonemang att det inte finns någon biologisk grund för att kalla de [aktivt] lugnande. (Han kallar de ofta istället för undvikande.) Men kan det inte här finnas en evolutionär skillnad mellan hund och varg? Eller komma att finnas?
Som Freddy skriver så uppvisas de flesta av beteendena även hos vargen fast han menar att de har missuppfattats som lugnande signaler. Kan det då inte vara så att hunden från början har använt dessa beteenden i samma syfte som vargen men inte fått samma (förväntade) respons hos människan så att dessa beteenden har kommit att börja användas i nya syften? (Eller kan man i a f kanske skönja en början till denna utveckling?)
Eftersom att vi är människor och hundar faktiskt (idag) är hundar och ingen av oss faktiskt är varg.
Det finns ju dokumenterat att hundar har lätt för att lära sig (ta emot) våra signaler, kan inte detta då vara ett exempel på ett nytt led i hundens utveckling som vår följeslagare? Att även lära sig skicka signaler i syften som får (numera/eller i framtiden) önskad respons från oss?
Kan det inte också vara så att dessa signaler med sina nya syften även, i a f i framtiden, kommer att fungera som kommunikation hundar emellan?
- Som ytterliggare ett led i utvecklingen till tamhund: människans följeslagare.
För ska vi verkligen vara så frimodiga att vi vågar säga att den utvecklingen har nått sitt mål?
Halti/nosgrimma/gentle leader, kalla det vad du vill, men det är bara ett hjälpmedel
Igår kväll när jag var och handlade i min lokala matbutik så stod det en karl utanför med två riktigt fina schäfrar. Schäfrarna låg så fint bredvid honom och det syntes lång väg att de väntade på någon som gått in i butiken.
Något annat som syntes lång väg var deras Haltis, eller Gentle leader eller Nosgrimma, som de också kallas. Och jag fattar det verkligen inte; båda hundarna hade ett varsitt halsband på sig också, men var haltisarna kopplade genom halsbandet? Nej.
Det finns ju två grundläggande regler för användandet av en Halti: 1. Man ska använda den i kombination med halsband (jag har använt i kombo med sele) för att man inte ska riskera att bryta nacken av hunden. 2. Halti är ett hjälpmedel som man använder under en övergångsperiod. Man använder den under tiden som man tränar hunden att t.ex. lära sig gå fint i koppel. Och det är hur enkelt som helst.
Men ändå så ser jag dagligen människor med hundar i halti, ofta större hundar som schäfrar, golden retriever (!) och (jakt)labrador utan en skymt av att de tränar hunden. De använder helt enkelt detta hjälpmedel dagligen för att det är bekvämt att ha en hund som inte drar i kopplet. Jag skulle också kunna tänka mig att de fått hunden att inte dra i haltin på ett bra sätt, men när de försöker övergå till bara halsband igen så drar hunden precis som vanligt. Så vad beror detta då på? Varför får de stackars hundarna gå flera månader, år med halti? Jo, helt enkelt så är det p.g.a. okunskap. Det kommer inte med en instruktör när man köper en halti. Det kommer med en instruktion, men den är ofta dåligt formulerad (direktöversatt från tyskan?) och ger inte det minsta stöd. Och inte ett ord sägs det om övergången från halti till andra alternativ.
Så igår då, började det snurra lite i mitt huvud och jag kom på en idé. Som vanligt. ;)
Jag funderar på en Bli av med Haltin-kurs. En billig kurs på kanske 150 kr för två timmar. En engångskurs helt enkelt. Kanske kan jag då nå ut till iaf fyra hundägare eller så och slipper se just de hundarna i halti för resten av deras liv.
Jag har ju arbetat med halti på en av daghundarna och använder det på enskilda träningar med gott resultat. Jag ska börja idag med att göra en kursplan och sen när jag är nöjd med den så ska jag kolla i kalendern om jag kan hitta något datum med en ledig tid att hålla en sån här kurs.
Kursdatum kommer helt klart upp på hemsidan så fort jag planerat in det, och även i högerspalten här på bloggen.
Här ser ni daghundarna, det är Z som har Haltin. Bilden är från i maj ungefär innan jag skulle börja vänja honom av med den. I början av juni slapp han den helt och han har den inte nu heller.
Något annat som syntes lång väg var deras Haltis, eller Gentle leader eller Nosgrimma, som de också kallas. Och jag fattar det verkligen inte; båda hundarna hade ett varsitt halsband på sig också, men var haltisarna kopplade genom halsbandet? Nej.
Det finns ju två grundläggande regler för användandet av en Halti: 1. Man ska använda den i kombination med halsband (jag har använt i kombo med sele) för att man inte ska riskera att bryta nacken av hunden. 2. Halti är ett hjälpmedel som man använder under en övergångsperiod. Man använder den under tiden som man tränar hunden att t.ex. lära sig gå fint i koppel. Och det är hur enkelt som helst.
Men ändå så ser jag dagligen människor med hundar i halti, ofta större hundar som schäfrar, golden retriever (!) och (jakt)labrador utan en skymt av att de tränar hunden. De använder helt enkelt detta hjälpmedel dagligen för att det är bekvämt att ha en hund som inte drar i kopplet. Jag skulle också kunna tänka mig att de fått hunden att inte dra i haltin på ett bra sätt, men när de försöker övergå till bara halsband igen så drar hunden precis som vanligt. Så vad beror detta då på? Varför får de stackars hundarna gå flera månader, år med halti? Jo, helt enkelt så är det p.g.a. okunskap. Det kommer inte med en instruktör när man köper en halti. Det kommer med en instruktion, men den är ofta dåligt formulerad (direktöversatt från tyskan?) och ger inte det minsta stöd. Och inte ett ord sägs det om övergången från halti till andra alternativ.
Så igår då, började det snurra lite i mitt huvud och jag kom på en idé. Som vanligt. ;)
Jag funderar på en Bli av med Haltin-kurs. En billig kurs på kanske 150 kr för två timmar. En engångskurs helt enkelt. Kanske kan jag då nå ut till iaf fyra hundägare eller så och slipper se just de hundarna i halti för resten av deras liv.
Jag har ju arbetat med halti på en av daghundarna och använder det på enskilda träningar med gott resultat. Jag ska börja idag med att göra en kursplan och sen när jag är nöjd med den så ska jag kolla i kalendern om jag kan hitta något datum med en ledig tid att hålla en sån här kurs.
Kursdatum kommer helt klart upp på hemsidan så fort jag planerat in det, och även i högerspalten här på bloggen.
Här ser ni daghundarna, det är Z som har Haltin. Bilden är från i maj ungefär innan jag skulle börja vänja honom av med den. I början av juni slapp han den helt och han har den inte nu heller.
En annorlunda sovstil
Min fästman tog igår det här fotot på F. Han var sist kvar och stora J (min fästman) hade sparkat lite mjukisboll med honom en stund.
Härlig sovstil, eller vad sägs?
Det är lilla J som tidigare på dagen har massakrerat den nya fina IKEA-bollen, det är innehållet som ligger utspritt över golvet.
Härlig sovstil, eller vad sägs?
Det är lilla J som tidigare på dagen har massakrerat den nya fina IKEA-bollen, det är innehållet som ligger utspritt över golvet.
Ett steg åt höger
Lady är lastgammal, verkligen, och hon lär sig gärna nya beteenden, om hon kommit på de helt själv. Det går inte ens längre att vägleda henne i rätt riktigt, om jag inte gör det genom att klicka för ett beteende (eller ett frö till ett nytt beteende) vill säga. Klickern är en gudagåva. Om jag försöker använda andra hjälpers så är det som om jag tappar henne någonstans på vägen, mellan hjälpern och klicket.
Så jag gör helt enkelt det som är bäst, jag klickar och belönar och arbetar endast med att vänta på nya beteenden att klicka för. Och med en gammal hund, som har sina vanor, så tar det ofta lååång tid mellan vare nytt beteende.
Hittills har jag fått henne att ”steppa”. Hon rör nämligen nästan frenetiskt med frambenen när hon ska erbjuda beteenden, så en dag kom jag på att klicka för det och det kallar jag att Steppa. Till 80% gör hon nu detta när jag säger ”kan du Steppa?” Och jag har även (äntligen) fått henne att förstå att hon kan göra det oavsett var hon är någonstans. Ute, inne, hos någon annan. Det tog tid kan jag säga.
Det största framsteget hittills har ändå varit att vi lyckades använda oss av det här steppandet för att klara av en av övningarna i Rallylydnaden, nämligen 360 grader vänster runt. I den övningen ska hunden trampa på stället och bara vrida sig med föraren när denne går runt 360 grader. Det är så jag ser på det hela i alla fall, även om vår instruktör säkert skulle ha uttryckt sig annorlunda.
Hursomhelst, Lady tycker ju att det här är hur kul som helst, men jag har tröttnat lite på att klicka för steppandet, och bara steppandet (utökar antalet steg varje gång visserligen). Och när man tröttnat på något då tappar man ju motivationen att utföra det, vare sig man är människa eller hund. Det innebär alltså att jag under en vecka inte alls har tagit fram klickern.
Men inatt drömde jag om Lady. Jag hade tagit ut henne på promenad och träffade då en karl som betedde sig helkonstigt mot sin hund, så Lady fick vänta och jag tog mig an teamet. Sen pratade Lady med mig (i drömmen alltså) och sa att ”Vi kommer ju inte hinna någonting om vi ska vara här hela kvällen, och det är synd, för jag känner mig faktiskt ganska bra idag, i bra form!” Och jag vaknade upp med riktigt dåligt samvete. Så direkt efter morgonpromenaden (i väntan på att hennes blötfoder skulle bli klart) så tog jag fram klickern.
Och idag har jag och lady hittat ett nytt beteende att klicka för. Wohoo!
Det är inget avancerat, verkligen inte, men det är nytt. Ett steg åt höger. Hon börjar steppa men jag klickar inte alls för det längre utan väntar på att hon ska ta ett tydligt steg åt höger. De tre pass (om 10 försök) vi körde idag innebär bara att jag väntade och klickade när hon ”råkade” ta ett eller flera steg åt höger. Men oj vad hon fick tänka. Jag filmade faktiskt. Och så fort mitt internet verkar funka igen som det ska så ska jag försöka lägga upp en av snuttarna här. (Problemet är bara att filerna blir så stora med min kamera.)
Just nu sitter jag och skriver i ett word-dokument offline och ska försöka gå online sen tillräckligt länge för att klippa ut och klistra in texten i ett blogginlägg.
Vi får se när jag lyckas med det, klockan är nu 07:47, vilken tid lades inlägget upp?
Så jag gör helt enkelt det som är bäst, jag klickar och belönar och arbetar endast med att vänta på nya beteenden att klicka för. Och med en gammal hund, som har sina vanor, så tar det ofta lååång tid mellan vare nytt beteende.
Hittills har jag fått henne att ”steppa”. Hon rör nämligen nästan frenetiskt med frambenen när hon ska erbjuda beteenden, så en dag kom jag på att klicka för det och det kallar jag att Steppa. Till 80% gör hon nu detta när jag säger ”kan du Steppa?” Och jag har även (äntligen) fått henne att förstå att hon kan göra det oavsett var hon är någonstans. Ute, inne, hos någon annan. Det tog tid kan jag säga.
Det största framsteget hittills har ändå varit att vi lyckades använda oss av det här steppandet för att klara av en av övningarna i Rallylydnaden, nämligen 360 grader vänster runt. I den övningen ska hunden trampa på stället och bara vrida sig med föraren när denne går runt 360 grader. Det är så jag ser på det hela i alla fall, även om vår instruktör säkert skulle ha uttryckt sig annorlunda.
Hursomhelst, Lady tycker ju att det här är hur kul som helst, men jag har tröttnat lite på att klicka för steppandet, och bara steppandet (utökar antalet steg varje gång visserligen). Och när man tröttnat på något då tappar man ju motivationen att utföra det, vare sig man är människa eller hund. Det innebär alltså att jag under en vecka inte alls har tagit fram klickern.
Men inatt drömde jag om Lady. Jag hade tagit ut henne på promenad och träffade då en karl som betedde sig helkonstigt mot sin hund, så Lady fick vänta och jag tog mig an teamet. Sen pratade Lady med mig (i drömmen alltså) och sa att ”Vi kommer ju inte hinna någonting om vi ska vara här hela kvällen, och det är synd, för jag känner mig faktiskt ganska bra idag, i bra form!” Och jag vaknade upp med riktigt dåligt samvete. Så direkt efter morgonpromenaden (i väntan på att hennes blötfoder skulle bli klart) så tog jag fram klickern.
Och idag har jag och lady hittat ett nytt beteende att klicka för. Wohoo!
Det är inget avancerat, verkligen inte, men det är nytt. Ett steg åt höger. Hon börjar steppa men jag klickar inte alls för det längre utan väntar på att hon ska ta ett tydligt steg åt höger. De tre pass (om 10 försök) vi körde idag innebär bara att jag väntade och klickade när hon ”råkade” ta ett eller flera steg åt höger. Men oj vad hon fick tänka. Jag filmade faktiskt. Och så fort mitt internet verkar funka igen som det ska så ska jag försöka lägga upp en av snuttarna här. (Problemet är bara att filerna blir så stora med min kamera.)
Just nu sitter jag och skriver i ett word-dokument offline och ska försöka gå online sen tillräckligt länge för att klippa ut och klistra in texten i ett blogginlägg.
Vi får se när jag lyckas med det, klockan är nu 07:47, vilken tid lades inlägget upp?
onsdag 18 augusti 2010
Myt nr 4
I våras var jag på seminarium i Kerstin Malms regi. Föreläsare var Freddy Worm Christiansen. Han har skrivit en bok som heter HUNDARS och VARGARS BETEENDE. Han tar bl.a. upp olika myter om hunduppfostran och vad de [inte] har för grund i vargars beteenden gentemot varandra i flock.
Jag har nu kommit till s. 86 och myten ”Stämmer det att – rangordningen i en varg- eller hundflock bygger på aggressiv dominans uppifrån?”
Naturligtvis så dementerar han att den spridda uppfattningen bland hundägare att detta är ett faktum gör att det är så vi ska förhålla oss till våra hundar… Men! Han dementerar inte helt att vargar faktiskt beter sig så i en flock. Bl.a. så tar han upp något som han kallar ”PINNING”, eller att ”nåla fast”. Det är när en varg ”med högre rang” blir irriterad på en med längre rang eller tycker att nu räcker det, t.ex. vid överdrivet hälsande. Då menar han att den ena vargen trycker ner den andra över nacken eller nosryggen: milt men än dock!
Nu undrar jag, är det så att något gått förlorat i översättningen från danskan? Är det något i texten jag inte förstår? Eller beter sig verkligen vargarna så här mot varandra?
Jag är en modern, mjuk, hundtränare, och föraktar allt vad rangordning heter. Jag har haft ett öppet sinne när jag läst denna bok och kunnat ta till mig det mesta. Men det här?
Är det helt enkelt så att jag bör kritisera mitt eget tankesätt? Är det så att jag själv är så mjuk att jag därför inte vill se och förstå att det faktiskt kan gå till så där i en vargflock?
Direkt när jag hade läst detta stycke så skickade jag ett sms till min vän och kollega Emma Leader. Hon var också på seminariet och köpte också boken. Jag sa åt henne att höra av sig så fort hon kommit till myt 4, detta måste diskuteras!
Jag har nu kommit till s. 86 och myten ”Stämmer det att – rangordningen i en varg- eller hundflock bygger på aggressiv dominans uppifrån?”
Naturligtvis så dementerar han att den spridda uppfattningen bland hundägare att detta är ett faktum gör att det är så vi ska förhålla oss till våra hundar… Men! Han dementerar inte helt att vargar faktiskt beter sig så i en flock. Bl.a. så tar han upp något som han kallar ”PINNING”, eller att ”nåla fast”. Det är när en varg ”med högre rang” blir irriterad på en med längre rang eller tycker att nu räcker det, t.ex. vid överdrivet hälsande. Då menar han att den ena vargen trycker ner den andra över nacken eller nosryggen: milt men än dock!
Nu undrar jag, är det så att något gått förlorat i översättningen från danskan? Är det något i texten jag inte förstår? Eller beter sig verkligen vargarna så här mot varandra?
Jag är en modern, mjuk, hundtränare, och föraktar allt vad rangordning heter. Jag har haft ett öppet sinne när jag läst denna bok och kunnat ta till mig det mesta. Men det här?
Är det helt enkelt så att jag bör kritisera mitt eget tankesätt? Är det så att jag själv är så mjuk att jag därför inte vill se och förstå att det faktiskt kan gå till så där i en vargflock?
Direkt när jag hade läst detta stycke så skickade jag ett sms till min vän och kollega Emma Leader. Hon var också på seminariet och köpte också boken. Jag sa åt henne att höra av sig så fort hon kommit till myt 4, detta måste diskuteras!
Skogspromenad
Idag var jag och grabbarna grus på lössprings-promenad i skogarna här omkring. Bilden är tagen när vi är på en "hästäng" mellan kvarntäppan och en annan hästgård som jag inte har en aning om vad den heter. Det är ingens privata äng utan här går mest hästfolk mellan gårdarna med hästarna och det verkar även vara en del av någon form av motionsrunda. De tider vi är ute är det dock sällan hästfolk ute.
När man väljer att gå ut på en långpromenad av den här typen så faller det sig naturligt att man lägger det mesta krutet på inkallningsträning. J var mig bokstavligen hack-i-hälinen hela promenaden och var också hur duktig som helst att komma när jag ropade. F flängde som väntat lite fram och tillbaka men även han var superduktig på att komma. Och Z, ja, det finns ju anledningar till varför jag måste ha honom i 25 m-lina, ett starkt jaktintresse är bara en av de...
På bilden är det Z i täten, J i mitten och F närmast.
När jag tränar inkallning såhär med hundarna så har jag ett helt annat inkallningsord än vad deras mattar och hussar använder. Och jag tänker inte avslöja det här. Det inkallningsordet betyder alltid något kul eller gott och sen har jag massor av ströord som också betyder att jag vill att de kommer in. Jag testade visselpipa i våras, men B (ej närvarande ännu) och F reagerade inte alls positivt på det höga ljudet.
Men oftare än inkallning så använder jag signaler för "Häråt", "Däråt", "Nu går vi", "Stanna" och "Vänta".
När man väljer att gå ut på en långpromenad av den här typen så faller det sig naturligt att man lägger det mesta krutet på inkallningsträning. J var mig bokstavligen hack-i-hälinen hela promenaden och var också hur duktig som helst att komma när jag ropade. F flängde som väntat lite fram och tillbaka men även han var superduktig på att komma. Och Z, ja, det finns ju anledningar till varför jag måste ha honom i 25 m-lina, ett starkt jaktintresse är bara en av de...
På bilden är det Z i täten, J i mitten och F närmast.
När jag tränar inkallning såhär med hundarna så har jag ett helt annat inkallningsord än vad deras mattar och hussar använder. Och jag tänker inte avslöja det här. Det inkallningsordet betyder alltid något kul eller gott och sen har jag massor av ströord som också betyder att jag vill att de kommer in. Jag testade visselpipa i våras, men B (ej närvarande ännu) och F reagerade inte alls positivt på det höga ljudet.
Men oftare än inkallning så använder jag signaler för "Häråt", "Däråt", "Nu går vi", "Stanna" och "Vänta".
tisdag 17 augusti 2010
Valpsnack
Ja, de allra flesta vet ju att jag funderar över rasval och så inför nästa hundköp.
Jag har ju lady nu, hon är 14 år. Sen hon var elva ungefär har jag sagt "ingen valp nu, lady skulle aldrig orka med det". Efter ett otal valpkurser som hon gladeligen följt med på så har jag insett att hon älskar valpar och är jättebra med valpar, men hon skulle fortfarande aldrig orka med någon 24-7.
Det finns många raser jag kan tänka mig, men ett fåtal som faktiskt finns under övervägande inför just det här valpköpet.
Silken windhound är en "ny ras" som jag föll för, men avelsbasen är på tok för liten för att jag ska kunna räkna med att få en valp. Speciellt med tanke på att jag inte överhuvudtaget tänker föda upp.
En annan i samma stil är Whippet. Jag är så himla sugen på lure-coursing och whippetrace, men mitt liv ser inte ut så just nu att det är någon bra idé. Kanske om några år. (Jag har "fått lov" av fästmannen att ha två hundar, så en whippet kanske blir hund nr två.)
Kooikerhondje är en ras som jag absout vill ha någon gång. Tyvärr så finns det ju dock 5 uppfödare i sverige, och den som jag haft kontakt med verkar inte alls seriös. Hon hör bara av sig när hon fått valpar en verkar inte intresserad av någon mer hållbar relation. Om jag får riktig kooikerfeber någon gång kanske jag importerar från finland, de verkar ha bra hundar efter vad jag hört. Men vi får se.
Så vad finns det kvar?
Vill jag ha en Lady till? Där är svaret lite tvekande. Jag kan tänka mig en ny wheaten i framtiden, men jag vill prova en annan ras först. En som jag valt ut helt på egen hand. Wheaten var ju min fars val.
Dvärgschnauzer är en mysig ras, jag har inte träffat en enda som inte gått rakt in och tagit en plats i mitt hjärta.
Men det lutar ändå till 85% åt en dansk/svensk gårdshund. Jag har haft så underbara representanter av den rasen på mina kurser, och jag verkligen älskar deras utseende. De är aktiva men inte jakthundar, bra storlek och underbart lynne (om man vet hur man ska hantera ev. osäkerhet).
Men vi får se, det är ju inte imorn jag måste bestämma mig.
En annan ras jag funderat lite på är sheltie, men de har så jäkla mycket hår...
Jag har ju lady nu, hon är 14 år. Sen hon var elva ungefär har jag sagt "ingen valp nu, lady skulle aldrig orka med det". Efter ett otal valpkurser som hon gladeligen följt med på så har jag insett att hon älskar valpar och är jättebra med valpar, men hon skulle fortfarande aldrig orka med någon 24-7.
Det finns många raser jag kan tänka mig, men ett fåtal som faktiskt finns under övervägande inför just det här valpköpet.
Silken windhound är en "ny ras" som jag föll för, men avelsbasen är på tok för liten för att jag ska kunna räkna med att få en valp. Speciellt med tanke på att jag inte överhuvudtaget tänker föda upp.
En annan i samma stil är Whippet. Jag är så himla sugen på lure-coursing och whippetrace, men mitt liv ser inte ut så just nu att det är någon bra idé. Kanske om några år. (Jag har "fått lov" av fästmannen att ha två hundar, så en whippet kanske blir hund nr två.)
Kooikerhondje är en ras som jag absout vill ha någon gång. Tyvärr så finns det ju dock 5 uppfödare i sverige, och den som jag haft kontakt med verkar inte alls seriös. Hon hör bara av sig när hon fått valpar en verkar inte intresserad av någon mer hållbar relation. Om jag får riktig kooikerfeber någon gång kanske jag importerar från finland, de verkar ha bra hundar efter vad jag hört. Men vi får se.
Så vad finns det kvar?
Vill jag ha en Lady till? Där är svaret lite tvekande. Jag kan tänka mig en ny wheaten i framtiden, men jag vill prova en annan ras först. En som jag valt ut helt på egen hand. Wheaten var ju min fars val.
Dvärgschnauzer är en mysig ras, jag har inte träffat en enda som inte gått rakt in och tagit en plats i mitt hjärta.
Men det lutar ändå till 85% åt en dansk/svensk gårdshund. Jag har haft så underbara representanter av den rasen på mina kurser, och jag verkligen älskar deras utseende. De är aktiva men inte jakthundar, bra storlek och underbart lynne (om man vet hur man ska hantera ev. osäkerhet).
Men vi får se, det är ju inte imorn jag måste bestämma mig.
En annan ras jag funderat lite på är sheltie, men de har så jäkla mycket hår...
"Bakom" inför vintern
På förmiddagens långa promenad (jag går alltid ut 1½-2 timmar med daghundarna på f.m.) passade jag på att träna hundarna att gå bakom. Jag började med det i vintras när jag insåg att det var lagom kul med fyra hundar som gick i sin takt när jag försökte gå försiktigt över isgator.
Så nu tänkte jag att nu ska jag --- börja tidigt. Jag vet att det bara är augusti, men vips är det sent i oktober och första snön faller och slaskar och sen fryser, då kommer jag vara glad över att hundarna är så duktiga på att gå bakom.
Och de var faktiskt riktigt duktiga på att gå bakom idag, så jag la krutet på vad jag vill att de ska göra efter att de har gått bakom. F är ju lite flängigare lagd så han vill ju gärna bara rusa framåt i ett riktigt "wohoo!" när jag har gett frisignalen. Så nu arbetade jag alltså på att ha ett steg till innan frisignalen, något för att lugna ner just F så att han inte flyger fram.
Bakom är en övning som jag även har med på Unghundskurser, för vilka riskerar att dra omkull sina mattar och hussar i vinter om inte unghundarna?
Eftersom att det fortfarande är återinskolning efter sommaren så gäller det att vara alert hela tiden på andra beteenden som man vill ta itu med. promenadlydnad över lag är något att arbeta med. När även B har kommit tillbaka nästa vecka kommer det att bli lite lugnare igen. Just nu verkar hundarna vara kvar på semester viss dagar, även jag kan jag tillägga... :)
Daghundar sync-tränar jag. Jag gör samma saker med alla och belönar för samma beteenden. Det är lättast så när man inte alltid har samma hundar heller. Ibland är det bara Z o F och ibland, som idag, är även J här. Och idag har jag ju Lady här också. Hon ska vara med mig idag och imorgon, sen får hon paus från daghundarna på torsdag innan hon kommer igen på torsdag kväll.
Så nu tänkte jag att nu ska jag --- börja tidigt. Jag vet att det bara är augusti, men vips är det sent i oktober och första snön faller och slaskar och sen fryser, då kommer jag vara glad över att hundarna är så duktiga på att gå bakom.
Och de var faktiskt riktigt duktiga på att gå bakom idag, så jag la krutet på vad jag vill att de ska göra efter att de har gått bakom. F är ju lite flängigare lagd så han vill ju gärna bara rusa framåt i ett riktigt "wohoo!" när jag har gett frisignalen. Så nu arbetade jag alltså på att ha ett steg till innan frisignalen, något för att lugna ner just F så att han inte flyger fram.
Bakom är en övning som jag även har med på Unghundskurser, för vilka riskerar att dra omkull sina mattar och hussar i vinter om inte unghundarna?
Eftersom att det fortfarande är återinskolning efter sommaren så gäller det att vara alert hela tiden på andra beteenden som man vill ta itu med. promenadlydnad över lag är något att arbeta med. När även B har kommit tillbaka nästa vecka kommer det att bli lite lugnare igen. Just nu verkar hundarna vara kvar på semester viss dagar, även jag kan jag tillägga... :)
Daghundar sync-tränar jag. Jag gör samma saker med alla och belönar för samma beteenden. Det är lättast så när man inte alltid har samma hundar heller. Ibland är det bara Z o F och ibland, som idag, är även J här. Och idag har jag ju Lady här också. Hon ska vara med mig idag och imorgon, sen får hon paus från daghundarna på torsdag innan hon kommer igen på torsdag kväll.
Raderat ett par bloggar, eller fler...
Ja nu har jag gjort det, äntligen. Jag har integrerat tre olika bloggar i Freedom dogs-bloggen och nu var det faktiskt dags att ta bort föregångarna. Var för sig är aktiviteten på de så låg från min sida att jag kände att nej, nu lägger jag ihop de. Jag la alltså ihop Kursbloggen, Designer dog-bloggen samt Apropå hundträning. Den sistnämnda finsn fortfarande kvar eftersom att jag inte hunnit överföra allt därifrån ännu. Jag vill ta min tid och inte bara klippa och klistra utan skriva om så att allt stämmer med det jag står för idag och det jag vet idag.
Jag raderade några nyare försök också med enstaka inlägg, sånt som jag vet faktiskt komemr platsa här eller på Djurträning med Milla, en blogg som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag vill gärna ha kvar det som redan finns där och kan tänka mig att fylla på, men inte direkt en gång om dagen eller ens en gång i veckan. Så vi får se, tiden får utvisa.
Den här bloggen är ny. He he. Ibland kommer det upp saker i huvudet, som det likt toalett-inlägget, som helt enkelt inte platsar vare sig på Freedom dogs-bloggen eller daghundsbloggen. Och sånt tänker jag skriva här, lite mer personligt helt enkelt.
Jag raderade några nyare försök också med enstaka inlägg, sånt som jag vet faktiskt komemr platsa här eller på Djurträning med Milla, en blogg som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag vill gärna ha kvar det som redan finns där och kan tänka mig att fylla på, men inte direkt en gång om dagen eller ens en gång i veckan. Så vi får se, tiden får utvisa.
Den här bloggen är ny. He he. Ibland kommer det upp saker i huvudet, som det likt toalett-inlägget, som helt enkelt inte platsar vare sig på Freedom dogs-bloggen eller daghundsbloggen. Och sånt tänker jag skriva här, lite mer personligt helt enkelt.
Belöna från toaletten, tack!
Mitt allra första inlägg blir det här...
Jag var tvungen att besöka damrummet vid en idiotisk tid på f.m. Tre hundar var här och jag väntar de fjärde närsomhelst. Husse ska ringa på mobilen och då vet jag att de står utanför. Och jag vet att hundarna blir förväntansfulla och alldeles till sig, speciellt så här precis innan första promenaden. Och min egen hund, Lady, hon tar gärna på sig uppgiften att larma när jag t.ex. är på toaletten.
Och bara tanken på att hon ska skälla gör mig irriterad. Varför då? Jo för att jag vet att på dass har jag ingen som helst möjlighet att belöna henne innan hon larmar eller bryta när hon larmar och sen belöna.
Att inse detta gör mig lite mer avslappnad, men jag känner ändå att jag skulel vilja kunna belöna inifrån ett annat rum.
Under min studietid på Hundens hade dom något i butiken: en godisslunga av ngt slag som hade fjärrkontroll. Men jag har inte sett någon sen dess så den kanske inte var något att ha? Eller så var marknaden kanske inte tillräckligt stor.
Nu såhär i efterhand så är det självklart att ha mobilen på ljudlöst i en sån här situation, då är det ju bra jag som hör när fjärde hunden kommer. Men det är lätt att tänka på självklarheter i efterhand.
Jag var tvungen att besöka damrummet vid en idiotisk tid på f.m. Tre hundar var här och jag väntar de fjärde närsomhelst. Husse ska ringa på mobilen och då vet jag att de står utanför. Och jag vet att hundarna blir förväntansfulla och alldeles till sig, speciellt så här precis innan första promenaden. Och min egen hund, Lady, hon tar gärna på sig uppgiften att larma när jag t.ex. är på toaletten.
Och bara tanken på att hon ska skälla gör mig irriterad. Varför då? Jo för att jag vet att på dass har jag ingen som helst möjlighet att belöna henne innan hon larmar eller bryta när hon larmar och sen belöna.
Att inse detta gör mig lite mer avslappnad, men jag känner ändå att jag skulel vilja kunna belöna inifrån ett annat rum.
Under min studietid på Hundens hade dom något i butiken: en godisslunga av ngt slag som hade fjärrkontroll. Men jag har inte sett någon sen dess så den kanske inte var något att ha? Eller så var marknaden kanske inte tillräckligt stor.
Nu såhär i efterhand så är det självklart att ha mobilen på ljudlöst i en sån här situation, då är det ju bra jag som hör när fjärde hunden kommer. Men det är lätt att tänka på självklarheter i efterhand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)