Att välja ras

Varför man väljer en specifik ras är helt upp till den blivande hundägaren. Ofta finns det många att välja på oavsett vad man vill ha för typ av hund; bara till sällskap, kamrat till tonåringen, långa fria skogspromenader, ett aktivit hundliv med agility, lydnad eller kanske spår, brukshund eller kanske en jakthund. Och när man står där och har tio raser som faktiskt passar ens livsstil så blir det oftast den vars utseende man finner mest tilldragande eller den som man helt enkelt känner igen (kanske för att man haft den som barn eller för att man träffat trevliga exemplar).

Jag ser inget fel i att välja ras efter utseende eller för att någon man känner har en likadan, men...
det är oerhört viktigt att man oavsett anledning aldrig köper grisen i säcken.

1. Se till att träffa fler än en individ av den tilltänkta rasen, besök gärna ett flertal uppfödare. Om det är en ovalig ras och uppfödarna är få och spridda landet runt så kan man efter att ha träffat den som bor närmast ringa runt till de andra med frågor som kommit upp under besöket - även om just den uppfödaren redan besvarat de. Svaren kan låta olika beroende på hur angelägen uppfödaren är att få sina valpar sålda resp. hitta rätt valpköpare.
2. Läs på om rasen - och läs inte bara en bok! Läs tidningsartiklar från olika hundtidningar (hundsport, hundliv, härliga hund m.fl.), gå in på rasklubbens hemsida, hemlandets rasklubbs hemsida, specifik rasbok, allmänna rasböcker mm. Se till att du vet din hundras historia och ursprungliga användningsområde. Även om rasen inte längre används som t.ex. boskapsvallande i anderna eller råttfångare på fartyg så har den instinker och ursprungliga beteenden som lätt kan bli porblembeteenden om man inte är medveten om att de kan dyka upp. För en ägare till en golden retriever kan det tyckas självklart att den här rasen älskar att bära men för en nybliven valpägare kan det vara svårt att se sambandet mellan det ursprungliga beteendet och problemen med att hunden hoppar och biter i händer och tröjärmar. Och på samma sätt har vissa spetsar större benägenhet att bli rymmare än andra raser.
   
3. Uppfödare tycker ofta att just deras ras är alla bäst och har inte erfarenhet av andra raser, hur närbesläktade de än är. Se till att ditt val inte faller på en (mellan)pinscher bara för att uppfödaren av dvärgpinscher var mer offensiv vid mötet eller i telefonen. Eller för att den storleken för dig tycks vara "mer hund" än den lilla "ettriga" saken som sprang runt benen och skällde.
   
4. Undvik punkt nr 3 genom att även ta kontakt med en eller två hundinstruktörer och fråga vad deras erfarenheter av rasen är. Hur är rasen på valpkurs? Hur är rasen under trotsåldern? Vilka fällor är vanliga att trampa i med just den här rasen? Finns det några beteenden/instinkter som man bör vara medveten om? Har hundinstruktören några åsikter om rasen i jämförelse med de andra alternativen på din lista? Det kan t.ex. vara en enorm skillnad mellan olika apporterande fågelhundar och även mellan andra rastyper som t.ex. de små tempelhundarna.
5. Vissa raser har numera olika linjer för helt olika mål inom en och samma ras, även om det inte alltid talas öppet om det. T.ex. så har de flesta retrieverraser (golden, labrador, flat coated) en linje som är mer för sällskap och en som är mer avlad för jakt, vilken typ passar dig? Jaktvarianterna anses vara sundare och friskare men kräver betydligt mer ordnad aktivering och motion.
   
6. Hur ser hälsoarbetet ut för just din ras? Vilka sjukdomar arbetar rasklubben med att minska utbrotten av? Vilka sjukdomar nämner inte rasklubben på sin hemsida eller i telefon? Sånt tar du lätt reda på genom att fråga en veterinär eller t.o.m. en djursjukvårdare. Du kanske känner någon som känner någon som känner någon som jobbar inom veterinärvården och kan höra sig för? Det kan ofta vara mentala problem som inte kommer upp i samtal med rasrepresentanter men som kommer fram i samtal med en veterinär eller en hundinstruktör. Vissa raser har större benägenhet att uppvisa vissa problembeteenden än, tyvärr.
   

Om du faller för en speciell blandras eller en designer dog-ras så se till att du vet lika mycket om varje enskild ras som du skulle gjort om du valt en renrasig hund. Mer jobb med research, ja visst, men det är bättre att veta för mycket än att veta för lite. Man kan aldrig vet för mycket.

Nu kanske du tänker att det inte blir någon ras kvar eftersom att alla raser har ju sina egenheter och problem, men ofta kan man stävja mycket i förväg bara man vet vad som komma skall.
Se till att du vet vad som komma skall.




Obs! Raserna ovan är slumpmässigt utvalda.