Det är lätt att skylla på hundkursen

En Söndag kl. 13:00
Okänd kvinna: ”Hallå! Ja, nu har vi störts flera söndagar av hundskall klockan kvart i tio på morgonen. Och jag har inget emot hundar va, men kvart i tio en söndag, ja du förstår själv. Har ni tillstånd av --- att vara här?”
Jag: ”Ja och av polisen också.”
Okända kvinnan: ”Ja, ja för det där är ju allmänning men det här är ju --- (bolagsnamn).
Jag: ”Ja, jag vet det och på förmiddagarna försöker jag hålla mig så långt ner mot skogen som möjligt.”

I den här kvinnans påståenden finns två fel, eller snarare två överdrifter. För det första så höll jag första kursen på den platsen så sent som söndagen innan, så ingen kan ha störts mer än två söndagar i rad inklusive denna. För det andra så har jag ingen kurs som ligger så att hon kan ha störts av hundskall redan kvart i tio, eftersom att första kursen startar kl. 10 och första hunden kommer så sent som fem i och på sin höjd gnäller igenkännande mot de andra hundarna.
Men det bortser vi ifrån och går till det här mer tillstånd…

När man håller till i närheten av ett bostadsområde så är det oerhört viktigt att man ser till att ha tillstånd för sin verksamhet. Tillstånd skaffar man hos polisen om det gäller allmänning medan man om det handlar om inom ett bostadsområde måste se till att ha tillåtelse av det bostadsbolaget som äger marken: oavsett om det är HSB, Newsec, Svenska bostäder eller någon annan. (Jag rekommenderar inte att hålla kurs inom en samfällighetsförening utan att t.ex. ha ställt till med fest för alla boende innan och fått alla med sig. Och sen ska sånt upp på dagordningen på mötena och ja, det kan ta hur lång tid som helst att få tillåtelse.)

I bostadsområden, eller i anslutning till, så är det sällan problem att få tillstånd men det är viktigt att man har det så att man inte råkar bli beskylld för lite av varje.
När man ansöker om tillstånd anger man platsen och dagar och tider det rör sig om. Och det kanske låter som att man då lätt blir bortkörd från platsen kl. 15:01 om man bara angivit att kursen håller på till kl. 15. Men så är det sällan. Istället är det positivt med att behöva ange tider: man har papper på att man är där vissa tider, så om någon skyller på hundskall tidigt på morgonen så vet jag som instruktör att det är inte vi, för mina kurser börjar senare och det har jag papper på.
Det är t.ex. helt lönlöst att skylla något på mig som sker lördagar eftersom att det är min lediga dag.

Men visst är det lätt att skylla på hundkursen?

Skvallerkurs

Nu har jag planerat en kurs i Skvallerträning. En kurs som helt har fokus på detta. Kursen riktar sig främst till vuxna hundar som jagar cyklar, joggare, springande barn eller något annat som rör sig. Den som vill lära sin hund att inte jaga vilt kan också gå denna kurs.

Det ska bli roligt att hålla en kurs med 100% fokus på skvallerträning. Jag har ju annars med skvallerträning som bas i Valpkurs fortsättning där vi bygger vidare på sånt vi arbetat på under valpkursen. Med vuxna hundar ser arbetet lite annorlunda ut och det ska som sagt bli riktigt kul.

Så om ni känner någon vuxen hund vars matte och husse har tröttnat på att ha en hund som alltid är längst ut i koppel och gärna springer fram till cyklar, barn eller annat som rör sig så tipsa de!

Att vara förberedd är bra...

...och att ha ordning gör det enklare.
Jag visste när jag vaknade imorse att jag hade allting ordnat inför idag, jag skulle "bara" ta fram scheman och grejerna och stoppa i väskan. Det var inte så bara det eftersom att jag fortfarande har för vana att skriva allt i block (jag litar inte riktigt på att min dator håller, den är rätt gammal nu) och jag hittade alla block förutom ett. Naturligtvis var det där enda blocket jag inte hittade det nyaste och alltså det med dagens scheman skrivna i.
Jag har en tidsskriftsamlare där jag alltid ställer alla block, men en kväll i veckan hade jag suttit i sovrummet och planerat och då lagt ifrån mig blocket på nattduksbordet. 10 virriga minuter tog det innan jag hittade rätt.

När man har allting planerat så är det inte kul att behöva planera allt en gång till, speciellt inte i sista minuten.

Idag ska jag hålla samma kurser som förra söndagen; en valpkurs fortsättning och två valpkurser (den ena pass 2 och den andra pass 5).
I fredags hos sjukgymnasten lovade jag att prova cykla till helgens kurser, men jag har knästöd för säkerhets skull. Det ska nog gå bra, det gick bra att cykla på centret i fredags så jag har inga negativa förväntningar. Alla som har skadat knät på det här viset vet att man klarar av att cykla långt innan man kan gå normalt.

Idag är det vintertid vilket innebär att kurserna hålls samma tid men en timme senare. Så då borde alla glada hundägare vara utvilade, eller hur?

Första kurserna med skadat knä

Nu fick det vara nog med vila, jag håller på att bli galen av att inte jobba. Så idag startade jag iaf upp de kurser som jag kan hålla här i Jordbro där jag bor. Nu föll det sig så att det bokstavligt talat öste ner regn i början av dagen och sen blev det naturligtvis lite kyligt också, så det blev fart på kurserna. Jag fick m a o lite tid mellan kurserna att åka hem och värma mig och vila knät.
Jag har ju haft sådan tur hittills att min gamla mamma har hjälpt mig, hon har lånat sin brors bil och skjutsat runt mig hela veckan, och idag fick hon köra fram och tillbaka mellan kursängen och mitt hem.

Kl 10 började första kursen - Valpkurs fortsättning med fokus på skvallerträning. Istället för 1½ timme som jag hade satt av för detta pass tog det knappt en timme. Nästa pass när deltagarna är 7 istället för fem så kommer vi nog behöva den sista halvtimmen också.

Sen fick jag då 45 min att åka hem (jag bor nära) och vila knät och dricka en kopp té på.

Kl. 11:45 började nästa kurs, en Valpkurs vars första pass var idag. Den kursen tog en timme, precis som jag hade förutsett, deltagarna är nämligen bara tre stycken. Fr.o.m. nästa vecka ska jag slå ihop de i slutet med Valpkursen efter så att Valparna får träffa fler valpar av andra raser och får chans att utveckla sitt hundspråk.

Sen kom min mamma med lunch. Mmm...

Kl. 13:30 började dagens sista kurs, en Valpkurs som hade fjärde passet idag. 2 av 6 deltagare dök upp. Sånt händer. Men alla fyra hörde i a f av sig i god tid innan så att jag visste att de inte skulle komma, och det är jag mycket tacksam för. Det här passet tog 45 min, det blir så med bara 2 hundar och lagom kyla. Vi får ta igen det nästa pass helt enkelt.

I och med att det nu är höstkyligt och snart vinter så återgår jag till att ha teorin för sig på valpkurserna, det blir bäst så.

Hur mår då mitt knä? Jo, eftersom att det var så omvirat som det var idag så gick jag med ett stelben och lyckades klara mig från att kliva snett eller bli puttad av någon hund.

Nu efteråt så är jag oerhört trött i knät och när jag gick middagspromenaden med min egen vovve Lady så kände jag att jag nog skulle suttit mera... men vi får se vad sjukgymnasten säger imorgon. Then comes the verdict.

Imorgon kommer jag blogga om kurserna på Lyckliga hundar lyder gärna!

Att byta foder

Hur byter jag från ett foder till ett annat?

Det här är en fråga som jag får en hel del på mina kurser. Oavsett om det handlar om att byta från valpfoder till vuxenfoder eller om man vill byta märke för att det märke man använder inte fungerar så är det bra att veta hur man praktiskt ska gå till väga. Man kan inte bara köpa en ny säck av ett nytt foder, fylla skålen och ställa framför hunden och tro att det ska gå vägen helt problemfritt. Det kan gå bra, men man ska vara försiktig.

Övergången från valpfoder till vuxenfoder kan gå smidigt, speciellt om man har bestämt sig för att köra med samma märke. Oavsett så bör man räkna med en övergångsperiod då man blandar de båda fodren i samma skål. Man börjar med (1) 25% av det nya och 75% av det gamla, går över till (2) häften/hälften och kör sen (3) 75% av det nya, 25% av det gamla. Det är de tre allra enklaste stegen. Om man har en könslig hund kan man börja med mindre del av det nya och öka lite i taget istället för de stora stegen med fjärdedelar jag beskrivit.
Jag hjälpte en familj att gå över från valpfoder till vuxenfoder med deras hund som var flera år gammal. Hunden hade varit kinkig och i djuraffären gav de bara rådet att "ge hunden det som går ner". Där började jag med att använda det nya fodret som belöning, och sen blandade jag hälften/hälften direkt och sa åt familjen att fortsätta så tills den nuvarande gamla säcken var slut och sen bara köpa vuxenfoder.

Om man ska byta fodermärke eller kanske t o m sättet på vilket man utfodrar hunden, t.ex. gå från torrfoderkulor till hemlagat eller blötfoder, så ska man räkna med att övergången tar ca 6 veckor. Hundens hela system måste få tid att vänja sig. Går det smidigt och utan problem så förlorar man inget på att göra det långsamt. Om det inte går lika smidigt utan man kanske får besvär så har man gott om tid att vänja hunden vid det nya. Man ska inte ge upp efter en vecka, utan låta det ta 6 veckor.

Det kan verka självklart, men kom ihåg att bara för att hunden får två foder samtidigt så ska den inte ha dubbla portioner. Läs på vardera förpackning och om hundens dagsbehov är 2 dl av det gamla men en dl av det nya så ska hunden ha 1dl av det gamla och ½ dl av det nya när den får hälften/hälften.

Lycka till!

Om mig

Det är jag som är Camilla Stefansdotter.

Jag kan börja med att berätta att på bilden till vänster och bilden du klickade på för att komma till denna text är jag tillsammans med en god väns hund. Hunden hette Rusti och var en Chesapeake bay retriever. Tyvärr så finns han inte längre, han avlivades p.g.a. epilepsi. Han blev 4 år och under den tiden han levde var han en av de mest underbara, och framför allt arbetsglada, hundar jag haft nöjet att lära känna. Jag lånade honom av min gode vän under min studietid på Hundens Utbildningsakademi där jag utbildade mig till Hundinstruktör. Han blev inklickad och uttröttad och fick stå ut med så mycket, men vi hade enormt roligt ihop. Han var en hund med enorm "motor" som älskade vatten och apportering. Inte så konstigt kanske med tanke på vilken ras han tillhörde. ;) Samma gode vän hade även en Malinois, en tik, som gav mig idén till Skogsagilityn och som även lärde mig en hel del om hundens nos i praktiken.

Tillbaka till mig. Jag har redan nämnt att jag utbildat mig på Hundens som ligger i Skåne. ganska långt från mina hemtrakter då jag är född och uppvuxen och numera har min verksamhet i Haninge, en förort till Stockholm. Jag valde Hundens för att jag ville utbilda mig inom moderna, mjuka metoder och för att jag visste att Brukshundsklubben absolut inte var något för mig. Burkshundsklubben behöver inte vara dålig, men mina erfarenheter av den vid den tidpunkten var inte av godo.

Efter Hundens har jag utbildat mig till Hunddagisföreståndare på Stockholms hundforum. Hundforum arbetar med samma grundvärderingar och samma metoder som jag står för och det var bl.a. därför jag valde att gå just där. Med mer än 10 års erfarenhet av Hunddagisbranschen så tyckte jag också att de besatt kunskaper som skulle komma mig till godo. I den utbildningen ingick Fördjupad raskunskap som jag haft enorm nytta av både i arbetet med mina daghundar och ännu mer med mina kurser. Den insikt i och förståelse för varje ras hundtyp och ursprungliga arbetsuppgifter eller syften är grundläggande för och har varit ovärderlig för mitt arbete med hundar. För även om jag inte kan varenda ras och dess syften och historik i minnet, speciellt inte sådana jag inte alltför ofta råkar på, så innebär denna övergripande kunskap om hundtyperna att jag får en förståelse för varje enskild hund utifrån dennes framavlade såväl som (tror vi ofta) bortavlade (men i själva verket dolda) egenskaper. Det gör också att när jag behöver läsa på om en specifik ras, t.ex. inför en kurs, så behöver jag bara fylla i luckor istället för att också bygga luckorna först.

Jag försöker att alltid uppdatera mig inom hund genom att gå på seminarier och föreläsningar och läsa nyutgivna böcker och få kontakt med andra hundinstruktörer. I år ska jag (som vanligt) gå på ADVENTure dog conference och nästa år hoppas jag kunna höra Bob Bailey föreläsa när han kommer till Stockholm.

Tro inte att jag inte älskar hundar och att jag inte älskar att träna hundar, för det gör jag. Men jag kan inte säga att hundar är min passion, för det är inte hela sanningen. Min passion är snarare att hjälpa andra människor med deras hundar och att se hundar och människor få kontakt och samarbeta. Glada hundar och glada ägare gör mig glad.
Alla som gått kurs hos mig har säkert tagit del av min ohämmade glädje när en hund eller en ägare tar steget över en tröskel som de trodde var ett obestigligt berg. Första gången en ägare får sin valp att ligga eller glädjen hos hunden när den förstår att komma är kul! Eller varför inte lättnaden hos en husse när hunden inte hoppar eller biter i händer och ärmar.

Att ha hund ska vara roligt, givande och fritt från ångest. Att vara Camilla är roligt, givande, utmanande och oerhört tillfredsställande.

Kanske kommer det mer text här med tiden... Hoppas du finner min blogg givande att läsa. Mina kurser kan du läsa om på Lyckliga hundar lyder gärna!.

Min Lady

Självklart har jag en hund. Min hund heter Lovehill's fair Lady. Hon är en Irish softcoated wheaten terrier av årgång '96. Ja ni läste rätt, hon är född i februari vilket innebär att hon är 14,5 år. Hennes favoritbelöningar är allt i matväg och pipbollar. Att få springa fritt är en vardagsbelöning vi kör med.

Vi har testat allt möjligt jag och Lady, allt från nosaktiveringar till Rallylydnad. Rallylydnad passade både henne och mig som handen i handsken, tyvärr så upptäckte vi detta så sent som i våras.
Lady har som de flesta äldre hundar lite krämpor, men med smärtstillande så mår hon just nu bra på den fronten. Något som jag kanske kommer att ta upp och diskutera om i framtiden är att hon numera är senildement. Det innebär till vardags att hon inte vill vara ensam för att hon glömmer att jag har gått men även att jag är kvar.

Annars är hon som alla hundägare säger om just sin hund - hon är helt enkelt bäst.

Lady har en egen blogg, som tyvärr inte uppdateras alltför ofta men där kan ni hitta lite fler bilder och även filmklipp. Där kan ni också läsa om när vi gick kurs i Rallylydnad.

För mig är Lady som Mr. Fisk (Peter O'Toole) säger i filmen Dean Spanley:
"En av de sju".

Man har inte alltid så tur vid hundmötesträning

Idag hade jag en enskild träning inbokad. Jag satt mest men ändå så fick jag ont i knät efteråt. Det var en hund som vi tränar skvallerträning med för att få honom att inte hetsa upp sig och råskälla vid hundmöten.

Att skälla är ju ett av hundars bästa sätt att kommunicera, tycker de, speciellt när de är i koppel och har begränsade möjligheter att uttrycka sig med kroppsspråk och andra subtila signaler.

Fram till det här passet skulle teamet (hund+förare) träna på skvaller i koppel på annat som inte stör så mycket för att få grepp om tekniken. Idag införde vi skvaller på andra hundar. Min mor gick förbi med Brown ett par gånger innan vi flyttade oss till en annan plats där det alltid brukar gå många hundar förbi. Brukar - men inte idag! Inte en enda hund gick förbi.
Så vi flyttade på oss till en korsning. Här kom det en hund, trodde vi. När mötet redan var ett faktum dök en till hund upp runt hörnet, okopplad, och sprang rakt fram och hälsade. Inte speciellt lyckat.
Så idag blev det inte mycket träning av tyvärr men matten fick i a f öva mot Brown och lyckas en gång så att hon vet hur hon ska göra hemma till nästa pass. På nästa pass blir det först att öva mot Lady och sen tar vi oss med bil till en annan plats om inga hundar vill möta oss här på min hemmaplan.

Så kan det gå.

Bara avbruten träning

problemet när man försöker lära andras hundar någonting är att man aldrig lyckas avsluta det hela och nå sitt mål. Så har det iaf varit för mig den senaste tiden. Luktdiskrimineringen med Z fick ett abrupt slut med min knäskada och Skvallerträningen med Brown slutade innan den hann komma igång eftersom att han blev hämtad i förtid av sina mattar. Suck.

Jag har i a f Lady. Jag ska göra ett försök med luktdiskriminering med henne men jag tror egentligen att det är för mycket för henne. Hon är ju trots allt 14,5 år gammal. Förmodligen blir det mer stepp-träning framöver.

Var kreativ med din hund och ha kul!
Lyckliga hundar lyder gärna!

Bye Brown... for now.

Ja nu har lilla Brown flyttat hem igen till sin egen familj. Mitt skadade knä är väl den enda delen av mig som tackar för det avskedet. Resten av mig kommer att sakna honom och så kommer min egen hund.
Vi kommer kanske att vara hundvakt åt honom igen i framtiden, det får tiden och livet utvisa.

Skvallerträning med Brown, I

Jag är fortfarande hundvakt åt den lilla söta chihuahuan Brown och han behöver ju sin dagliga motion. Den fysiska hjälper min fästman till med och även hans mamma och i helgen kommer min snälla mamma till undsättning.

Men den mentala. Eftersom att denna lilla hund själv har hög risk för just patella luxationer så är hopp och tricks inte riktigt hans område. Han vill, tro mig, men jag vill inte riskera något med någon annans hund.
Och med tanke på det och min nuvarande situation så jag tänkte faktiskt göra något jag kan göra sittandes till en början: Skvallerträning.

Första steget är att förknippa belöning hos mig med ett ljud. Klickern är ju bra, men jag tror faktiskt jag ska använda mig av en pipmus...

När jag gjort det så går jag ut och sätter mig på en bänk och låter hunden skvallra på allt som går förbi. Målet är svarta hundar eftersom att de får honom att gå i taket med en gång. Men vi börjar på lite lägre nivå som cyklar, barn och människor som passerar.

Wich us luck!

Olyckor händer

Ja, i söndags under en kurs fastnade mitt ben i en spårlina och jag råkade ut för en "patella luxation". Detta innebär att jag begränsas i mitt yrke de kommande veckorna, men jag är nog på banan igen snarare än de flesta tror. I am resilient!

Lite ironiskt är det att jag fick en sån där innan hunden, som faktiskt har för vana att få just patella luxationer... chihuahuan menar jag då, inte wheaten terriern.

Hursomhelst så flyttar jag alla mina kurser närmare hemmet för tillfället. De kursare som hoppar av eller väljer andra alternativ förstår jag till fullo, även om jag hoppas att det inte blir så många. Det är inte så långt från förra kursplatsen till den nya.

Daghundarna får klara sig utan mig oktober ut till en början, sen får vi se vad sjukgymnasten säger.

Wish me luck!

3 katter söker nytt hem

Tre katter säljes p.g.a. tids- och pengabrist. Dessa faktorer gör helt enkelt att katternas nuvarande ägarinna inte kan ge de allt det som de egentligen är värda.

Två av katterna är ett syskonpar, en hona och en hane. Båda är grå-vita men hanen är mörkare.
Den tredje katten är från en helt annan kull, lite mindre och sköldpaddsfärgad.
Alla tre katterna är födda maj 2007 och har alla vaccinationer. Alla tre katterna är kastrerade tidigt.

Dom är mysiga och vill gärna ligga i famnen ena stunden men kan vilja vara ifred nästa. De är vana vid småbarn då ägarinnan har en son på 2,5 år. Dom har aldrig gjort sonen illa utan springer sin väg om de inte vill vara med längre.

Betalningen är inte det viktigaste utan att de kommer till ett kärleksfullt hem. Om inte alla tre kan säljas ihop så vill ägarinnan att i alla fall syskonparet får bo tillsammans.

Dom är innekatter men älskar att sitta på balkongen, de har bara provat på utelivet en kort period i sitt liv.
Hör gärna av er vid intresse.

Katterna finns i Haninge.

Kontakt: johanna@daghall.se

Luktdiskriminering steg 2

Ja idag fortsatte jag med träningen av Zack. Han gillar träningen men är så himla entusiastisk att det lätt blir fel, från min sida naturligtvis.

Steg 2 var ju:

att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand

och där är vi nog fortfarande.

Jag försökte nämligen med steg 3:

att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet

men jag måste nog lägga till ett steg därimellan, nämligen att "endast frysa nosen" för som det ser ut nu så tar han tag i lappen eller sätter tassen på innan han sätter nosen på, eller istället för. De gånger hans nos hamnar på lappen så fryser han den, men ofta så blir det tass eller tänder istället.

Så min trea kommer nog se ut såhär:

3, att endast klicka för att nosen är fryst på lappen och arbeta i kortare pass, t.ex. om 5 försök istället för tio.

Luktdiskriminering

"Det finns flera sätt att lära in luktdiskriminering på. De flesta brukar, enligt min erfarenhet, gå för fort fram och blanda i hopp träningen av själva urvalet/diskrimineringen och själva markeringen. Resultatet blir både dåliga urval och dåliga markeringar.

Och då får man göra om och rätta till och det är så dödens tråkigt. Egentligen är jag lat som 17 så alla genvägar som håller är välkomna, men man får ju inte vara lat och dum…

I specialsöket, där jag har mina rötter, så är man noga med att skilja på markering och själva nosarbetet. Detta för att man vill att båda beteendena ska bli ”rena” och stabila. Detta tänket vill jag ta med mig in i lydnadsmomentet luktdiskriminering.

Och för att ta bort risken för att röra ihop markering och urval, så använder jag Post-it-lapp-metoden. Jag vet inte vem som kom på den här geniala idén först, men det var någon Canisinstruktör och sedan följde flera efter och utvecklade metoden. Så den kan nog se lite olika ut men grundtanken är att lära hunden att leta upp och markera – dvs frysa med nosen – den lapp som har min doft. När hunden kan hitta rätt lapp bland flera andra så börjar man sätta lapparna på pinnarna, så småningom börjar man lägga in pinnar utan lappar och till slut har man arbetat bort lapparna och har en hund som fryser med nosen på rätt pinne. (Och slutligen lär man hunden att plocka upp pinnen).

Här lär jag Totte de allra första stegen,
1, att frysa med nosen i flera sekunder i min hand
2, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand
3, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet

Eftersom Totte länge kunnat dutta i min hand, då det är en grundfärdighet för att lämna av leksaken i min hand, så blev den första utmaningen att få fram en dutt där han frös i flera sekunder. Totte försökte inledningsvis att dutta både snabbare – flera i rad – och hårdare. Jag ändrade då lite på hur jag höll min hand så att den var mer parallellt med golvet (se filmen) istället för lodrät mot golvet (som när han lämnar av leksaken). Det verkade göra att han inte låste sig vid det gamla sättet att dutta på, och han provade då att hålla kvar nosen lite längre mot handflatan.

De här tre första stegen gick fort, på två korta träningspass fattade han grejen."

Ovanstående text och filmen hittar ni här.

Efter att ha läst den bloggen blev jag inspirerad och bestämde mig för att ha lite kul med pinschern Z. Jag räknade med tre träningspass, ett för varje steg, men allt blir inte som man tänkt sig...
Vi började med steg 1. att frysa nosen i handen. Och det var inga problem!
Steg 2 var lite svårare eftersom att Z blev så entusiastisk att han ville ta tag i post-it-lappen. Så det tog först två pass med misslyckanden, och sen ett pass där vi lyckades till 80% så vi kunde gå vidare.
Jag tror att jag pausade för kort tid mellan passen, för mellan tredje och sista passet skickade jag hem F med hans extrahusse och sen när vi tränade igen så hajjade Z precis vad det var han skulle göra.

Så nu väntar vi kanske till imorgon med det tredje steget, för att vara på säkra sidan. Z däckade direkt efter nu så...