Luktdiskriminering

"Det finns flera sätt att lära in luktdiskriminering på. De flesta brukar, enligt min erfarenhet, gå för fort fram och blanda i hopp träningen av själva urvalet/diskrimineringen och själva markeringen. Resultatet blir både dåliga urval och dåliga markeringar.

Och då får man göra om och rätta till och det är så dödens tråkigt. Egentligen är jag lat som 17 så alla genvägar som håller är välkomna, men man får ju inte vara lat och dum…

I specialsöket, där jag har mina rötter, så är man noga med att skilja på markering och själva nosarbetet. Detta för att man vill att båda beteendena ska bli ”rena” och stabila. Detta tänket vill jag ta med mig in i lydnadsmomentet luktdiskriminering.

Och för att ta bort risken för att röra ihop markering och urval, så använder jag Post-it-lapp-metoden. Jag vet inte vem som kom på den här geniala idén först, men det var någon Canisinstruktör och sedan följde flera efter och utvecklade metoden. Så den kan nog se lite olika ut men grundtanken är att lära hunden att leta upp och markera – dvs frysa med nosen – den lapp som har min doft. När hunden kan hitta rätt lapp bland flera andra så börjar man sätta lapparna på pinnarna, så småningom börjar man lägga in pinnar utan lappar och till slut har man arbetat bort lapparna och har en hund som fryser med nosen på rätt pinne. (Och slutligen lär man hunden att plocka upp pinnen).

Här lär jag Totte de allra första stegen,
1, att frysa med nosen i flera sekunder i min hand
2, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand
3, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet

Eftersom Totte länge kunnat dutta i min hand, då det är en grundfärdighet för att lämna av leksaken i min hand, så blev den första utmaningen att få fram en dutt där han frös i flera sekunder. Totte försökte inledningsvis att dutta både snabbare – flera i rad – och hårdare. Jag ändrade då lite på hur jag höll min hand så att den var mer parallellt med golvet (se filmen) istället för lodrät mot golvet (som när han lämnar av leksaken). Det verkade göra att han inte låste sig vid det gamla sättet att dutta på, och han provade då att hålla kvar nosen lite längre mot handflatan.

De här tre första stegen gick fort, på två korta träningspass fattade han grejen."

Ovanstående text och filmen hittar ni här.

Efter att ha läst den bloggen blev jag inspirerad och bestämde mig för att ha lite kul med pinschern Z. Jag räknade med tre träningspass, ett för varje steg, men allt blir inte som man tänkt sig...
Vi började med steg 1. att frysa nosen i handen. Och det var inga problem!
Steg 2 var lite svårare eftersom att Z blev så entusiastisk att han ville ta tag i post-it-lappen. Så det tog först två pass med misslyckanden, och sen ett pass där vi lyckades till 80% så vi kunde gå vidare.
Jag tror att jag pausade för kort tid mellan passen, för mellan tredje och sista passet skickade jag hem F med hans extrahusse och sen när vi tränade igen så hajjade Z precis vad det var han skulle göra.

Så nu väntar vi kanske till imorgon med det tredje steget, för att vara på säkra sidan. Z däckade direkt efter nu så...