Minst sagt svinkallt

Idag höll jag tredje passet på höstens omgång av Vardagslydnad för barn med hund. Vi höll igång ordentligt i en timme. Vi tog pauser, men under pauserna fick barnen röra på sig mycket - springa med hundarna bl.a. Det var jättekul och det är jättekul att ha kurser med barn. Barn tar allting så bokstavligt att det är lätt att förstå när och hur man varit otydlig med något. Och barn är så villiga att göra rätt, medan vuxna många gånger hindras/begränsas av förutfattade meningar eller inrutade vanor. Om ett barn gör något man instruerat och utför det helt rätt men säger att det inte känns rätt, så har de (så gott som) alltid rätt. Barn lever sig in i hur hundarna upplever det på ett djupare plan än vad de flesta vuxna klarar av. Det är oerhört givande och personutvecklande att jobba med barn+hund.

Idag var det svinkallt. Mätaren visade 10 minusgrader och det kändes. När man (läs: jag) är mitt upp i något, som att hålla en kurs, så tänker jag ofta inte på trivialiteter såsom kyla, värme, hunger eller påträngande naturbehov. Men idag tänkte jag tillräckligt på det för att påminna om vantar mellan övningarna och för att få barnen att hålla ångan uppe genom att röra sig mycket.
När jag kom hem fick jag med hjälp av en balja från ÖoB och hett vatten värma upp mina stelfrusna fötter. Och jag som HAR bra skor.

Imorgon ska jag sätta in värmemattor (? = heatpads på eng.) i skorna, som jag hoppas får plats tillsammans med mina fötter, för att klara av alla tre kurser. Det är tur att jag iaf har två timmars lunchbreak mellan kursen på förmiddagen och de två valpkurserna på e.m.

Klä er varmt gott folk och tänk på hundens tassar!