Idag var jag hos sjukgymnasten igen. Trots måttlig med aktivitet under helgen så har jag råkat ut för ett bakslag. Imorse vaknade jag med ont längs med utsidan av knät och in i knävecket. Sjukgymnasten satte ändå igång med gymträningen men tog det lite lugnare idag. Smärtan blev inte värre förrän jag skulle göra "step up"-övningen (ni vet som att gå upp och ner för samma trappsteg om och om igen), och då gick vi över till stabilitetsträning igen och sen avslutade vi.
Idag fick jag ett schema i handen och var den som skulle visa att jag visste hur jag skulle träna. Man inser inte hur mycket hjälp man faktiskt får förrän man måste komma ihåg allt själv. Sjukgymnasten såg på och fanns att fråga (vilket jag gjorde) men det var ändå jag som skulle fixa alla inställningar på maskiner och så själv.
När vi diskuterade hur det kom sig att jag fick ett bakslag just nu så om vi fram till att det troligtvis berodde på en 20 min-promenad jag tagit igårkväll. Det var första promenaden då jag bara gick och gick utan att vila emellan och utan något form av stöd kring knät.
På kurserna har jag knästöd under kurserna, står mycket stilla och belastar det friska knät samt cyklar till och från platsen vilket är lättsammare för knät än att gå.
Så med tanke på att en 20 min-promenad gav detta bakslag (jag har fortfarande ont nu på kvällen) så kan ni ju tänka er vad promenader med daghundar skulle göra i detta läge. Sjukgymnasten säger att jag ska hålla mig till att gå på löpbandet högst 10 min och när jag är ute och rör mig ska jag vila minst varje kvart. Och naturligtvis öka successivt, men inte plöstligt.
Jag tackar nu gudarna om de finns för att min egen hund är så pass gammal (född februari 1996) att hon tycker att min promenadtakt och mina aktiviteter passar henne alldeles utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar