Att byta foder

Hur byter jag från ett foder till ett annat?

Det här är en fråga som jag får en hel del på mina kurser. Oavsett om det handlar om att byta från valpfoder till vuxenfoder eller om man vill byta märke för att det märke man använder inte fungerar så är det bra att veta hur man praktiskt ska gå till väga. Man kan inte bara köpa en ny säck av ett nytt foder, fylla skålen och ställa framför hunden och tro att det ska gå vägen helt problemfritt. Det kan gå bra, men man ska vara försiktig.

Övergången från valpfoder till vuxenfoder kan gå smidigt, speciellt om man har bestämt sig för att köra med samma märke. Oavsett så bör man räkna med en övergångsperiod då man blandar de båda fodren i samma skål. Man börjar med (1) 25% av det nya och 75% av det gamla, går över till (2) häften/hälften och kör sen (3) 75% av det nya, 25% av det gamla. Det är de tre allra enklaste stegen. Om man har en könslig hund kan man börja med mindre del av det nya och öka lite i taget istället för de stora stegen med fjärdedelar jag beskrivit.
Jag hjälpte en familj att gå över från valpfoder till vuxenfoder med deras hund som var flera år gammal. Hunden hade varit kinkig och i djuraffären gav de bara rådet att "ge hunden det som går ner". Där började jag med att använda det nya fodret som belöning, och sen blandade jag hälften/hälften direkt och sa åt familjen att fortsätta så tills den nuvarande gamla säcken var slut och sen bara köpa vuxenfoder.

Om man ska byta fodermärke eller kanske t o m sättet på vilket man utfodrar hunden, t.ex. gå från torrfoderkulor till hemlagat eller blötfoder, så ska man räkna med att övergången tar ca 6 veckor. Hundens hela system måste få tid att vänja sig. Går det smidigt och utan problem så förlorar man inget på att göra det långsamt. Om det inte går lika smidigt utan man kanske får besvär så har man gott om tid att vänja hunden vid det nya. Man ska inte ge upp efter en vecka, utan låta det ta 6 veckor.

Det kan verka självklart, men kom ihåg att bara för att hunden får två foder samtidigt så ska den inte ha dubbla portioner. Läs på vardera förpackning och om hundens dagsbehov är 2 dl av det gamla men en dl av det nya så ska hunden ha 1dl av det gamla och ½ dl av det nya när den får hälften/hälften.

Lycka till!

Varför är det viktigt att socialisera sin hund? Om äganderättszon och vaktinstinkt.

Först och främst vill jag skilja på människor och hundar. Det är lika viktigt att socialisera sin hund med andra hundar som det är att socialisera den med människor.

Med andra hundar
Varje hund har något som kallas för äganderättszon, man kan också säga kroppsszon eller personlig sfär. Det är området närmast hunden som hunden värnar om. En hund vaktar denna zon mot andra hundar (och människor), det ligger i deras natur. Hundar behöver ingen socialisering för att utveckla sin vaktinstinkt och äganderättszon, däremot behöver de socialisering för att lära sig respektera andras zoner.


Detsamma gäller vakten av mat, bäddplats, ändlykta, matte och husse etc.
Om en hund under sin uppväxt inte får träffas och umgås med andra hundar så kommer den alltså att vakta alla dessa zoner mer eller mindre, beroende på ras, men man riskerar att få en hund som inte respektera andra hundars zoner. Hunden får lite tänket att ”mitt är mitt och ditt är också mitt om jag vill ha det”.
Så man bör alltså socialisera sin hund med andra hundar för att lära den respektera andra hundars zoner och lära sig visa hänsyn.


Med människor
Varje hund har alltså en äganderättszon, den har också en zon runt maten den har i munnen och runt maten den har i skålen och benet den har bredvid sig och bädden den ligger på etc. Vad händer då om en hund växer upp med begränsat umgänge med människor? (T.ex. på sluten kennel eller i ett hägn.)
En hund som växer upp med begränsat umgänge med människor lär sig aldrig att lita på människor. Visst är det så att vissa raser är mer avlade för att arbeta ihop med människan och ”vara till lags” men det innebär inte att de föds socialiserade.
När en hund inte litar på en människa så kan den bli farlig för den människan. Om en hund aldrig får träffa barn, ja då kan den vara farlig för barn eftersom att den inte vet vad barn menar med sitt flaxande sätt och sin gälla röst och sina (ur hundens perspektiv sett) plötsliga utbrott. En hund som har vuxit upp i en miljö där människor bara kommer och går utan att arbeta för att socialisera hunden lär sig aldrig att lita på människor.
En hund som inte litar på människor kan bli farlig och attackbenägen. Den gör utfall. Den försöker inte skada personen i fråga, inte från första början, utan bara varna och vakta. En hund som har lärt sig, antingen genom begränsat umgänge eller av att människor varit hårdhänta, att människor inte är att lita på blir farlig.
Därför är det viktigt att socialisera hundar med människor tidigt. Men om man bara låter sin hund träffa människor ur en ålderkategori och med samma stil så innebär inte det att hunden litar på alla människor sen, trots att den kanske har träffat hundratals. För att lita på barn måste hunden bli barnvan. För att inte bli skrämd av människor i huva, regnkappa, med käpp mm, så måste hunden få träffa människor som har huva, regnkappa och käpp. Och glöm inte glasögon och solglasögon.
Om du undrar vem han som sitter mittemot dig egentligen tittar på, hur ska hunden då kunna bedöma den människans väl- eller illvilja?

Socialisering är viktigt, oavsett ras.
Det är allra lättast och oerhört viktigt att socialisera hunden medan den växer upp, d v s under valp och unghundsstadiet. Mest mottaglig för socialiseringsträning är valpen bara t.o.m. sin 16:e levnadsvecka.
En vuxen hund är inte omöjlig att socialisera, men det tar tid, engagemang och tålamod. Och vissa beteenden kan en vuxen hund inte bli av med helt utan man får lära sig och hunden godtagbara sätt att leva med de. Och en hund med riktigt dåliga erfarenheter kommer kanske alltid att vara misstänksam.
Lämna aldrig en hund som inte har vuxit upp med barn ensam med barnen. Det är ägarens ansvar, inte hundens fel, om något händer.

Att välja ras

Varför man väljer en specifik ras är helt upp till den blivande hundägaren. Ofta finns det många att välja på oavsett vad man vill ha för typ av hund; bara till sällskap, kamrat till tonåringen, långa fria skogspromenader, ett aktivit hundliv med agility, lydnad eller kanske spår, brukshund eller kanske en jakthund. Och när man står där och har tio raser som faktiskt passar ens livsstil så blir det oftast den vars utseende man finner mest tilldragande eller den som man helt enkelt känner igen (kanske för att man haft den som barn eller för att man träffat trevliga exemplar).

Jag ser inget fel i att välja ras efter utseende eller för att någon man känner har en likadan, men...
det är oerhört viktigt att man oavsett anledning aldrig köper grisen i säcken.

1. Se till att träffa fler än en individ av den tilltänkta rasen, besök gärna ett flertal uppfödare. Om det är en ovalig ras och uppfödarna är få och spridda landet runt så kan man efter att ha träffat den som bor närmast ringa runt till de andra med frågor som kommit upp under besöket - även om just den uppfödaren redan besvarat de. Svaren kan låta olika beroende på hur angelägen uppfödaren är att få sina valpar sålda resp. hitta rätt valpköpare.
2. Läs på om rasen - och läs inte bara en bok! Läs tidningsartiklar från olika hundtidningar (hundsport, hundliv, härliga hund m.fl.), gå in på rasklubbens hemsida, hemlandets rasklubbs hemsida, specifik rasbok, allmänna rasböcker mm. Se till att du vet din hundras historia och ursprungliga användningsområde. Även om rasen inte längre används som t.ex. boskapsvallande i anderna eller råttfångare på fartyg så har den instinker och ursprungliga beteenden som lätt kan bli porblembeteenden om man inte är medveten om att de kan dyka upp. För en ägare till en golden retriever kan det tyckas självklart att den här rasen älskar att bära men för en nybliven valpägare kan det vara svårt att se sambandet mellan det ursprungliga beteendet och problemen med att hunden hoppar och biter i händer och tröjärmar. Och på samma sätt har vissa spetsar större benägenhet att bli rymmare än andra raser.
   
3. Uppfödare tycker ofta att just deras ras är alla bäst och har inte erfarenhet av andra raser, hur närbesläktade de än är. Se till att ditt val inte faller på en (mellan)pinscher bara för att uppfödaren av dvärgpinscher var mer offensiv vid mötet eller i telefonen. Eller för att den storleken för dig tycks vara "mer hund" än den lilla "ettriga" saken som sprang runt benen och skällde.
   
4. Undvik punkt nr 3 genom att även ta kontakt med en eller två hundinstruktörer och fråga vad deras erfarenheter av rasen är. Hur är rasen på valpkurs? Hur är rasen under trotsåldern? Vilka fällor är vanliga att trampa i med just den här rasen? Finns det några beteenden/instinkter som man bör vara medveten om? Har hundinstruktören några åsikter om rasen i jämförelse med de andra alternativen på din lista? Det kan t.ex. vara en enorm skillnad mellan olika apporterande fågelhundar och även mellan andra rastyper som t.ex. de små tempelhundarna.
5. Vissa raser har numera olika linjer för helt olika mål inom en och samma ras, även om det inte alltid talas öppet om det. T.ex. så har de flesta retrieverraser (golden, labrador, flat coated) en linje som är mer för sällskap och en som är mer avlad för jakt, vilken typ passar dig? Jaktvarianterna anses vara sundare och friskare men kräver betydligt mer ordnad aktivering och motion.
   
6. Hur ser hälsoarbetet ut för just din ras? Vilka sjukdomar arbetar rasklubben med att minska utbrotten av? Vilka sjukdomar nämner inte rasklubben på sin hemsida eller i telefon? Sånt tar du lätt reda på genom att fråga en veterinär eller t.o.m. en djursjukvårdare. Du kanske känner någon som känner någon som känner någon som jobbar inom veterinärvården och kan höra sig för? Det kan ofta vara mentala problem som inte kommer upp i samtal med rasrepresentanter men som kommer fram i samtal med en veterinär eller en hundinstruktör. Vissa raser har större benägenhet att uppvisa vissa problembeteenden än, tyvärr.
   

Om du faller för en speciell blandras eller en designer dog-ras så se till att du vet lika mycket om varje enskild ras som du skulle gjort om du valt en renrasig hund. Mer jobb med research, ja visst, men det är bättre att veta för mycket än att veta för lite. Man kan aldrig vet för mycket.

Nu kanske du tänker att det inte blir någon ras kvar eftersom att alla raser har ju sina egenheter och problem, men ofta kan man stävja mycket i förväg bara man vet vad som komma skall.
Se till att du vet vad som komma skall.




Obs! Raserna ovan är slumpmässigt utvalda.

När ska man gå valpkurs?

Valpkurs ska man gå så snart som möjligt med sin valp eftersom att en valpkurs inte bara handlar om kontakt med ägaren och inkallning. En valpkurs handlar allra mest om socialisering med andra valpar.

Valpar är i den sociala fasen t o m sin 16:e levnadsvecka (vissa hävdar 20:e) och mottaglig för miljöträning t o m sin 20:e levnadsvecka. Detta innebär att man bör ha påbörjat valpkurs och helst gått ett tag när valpen är 16 veckor gammal.

Även om man inte går valpkurs i en stor grupp, det kanske bara är några få deltagare med (t.ex. om du har valp mitt i vintern), så får din valp ovärderlig social träning när den leker med dessa valpar.

Jag rekommenderar att man anmäler sig till en valpkurs så fort man vet när valpen kommer hem, då vet man att man får en plats. Vissa tider på året blir kurserna lätt fullbokade. Om du har en vintervalp, fråga instruktören vad han/hon kan erbjuda för alternativ om kursen inte blir av pga av för få deltagare. De flesta instruktörer startar inte en kurs med färre än fyra valpar.

Det är viktigare att gå valpkursen tidigt än att vänta på att alla vaccinationer ska bli klara. Om du ändå känner att jo det vill du nog, kolla efter instruktörer av intresse redan när du bokar valpen och håll utkik efter en som startar en kurs precis efter att du har låtit din valp få sista sprutan vid 12 veckors ålder.
En del instruktörer tar inte emot valpar före 12 veckors ålder medan andra (liksom jag) bara har som krav att valpen ska ha fått en vecka att installera sig i hemmet först och därför som minst bör vara 9 veckor gammal.


Det kommer fler inlägg om valpar och valpkurser så småningom. Om du undrar hur en valpkurs kan se ut gå in på den här bloggen och välj etikett "Kursblogg" eller "Valpkurs" i högerspalten.