Man har inte alltid så tur vid hundmötesträning

Idag hade jag en enskild träning inbokad. Jag satt mest men ändå så fick jag ont i knät efteråt. Det var en hund som vi tränar skvallerträning med för att få honom att inte hetsa upp sig och råskälla vid hundmöten.

Att skälla är ju ett av hundars bästa sätt att kommunicera, tycker de, speciellt när de är i koppel och har begränsade möjligheter att uttrycka sig med kroppsspråk och andra subtila signaler.

Fram till det här passet skulle teamet (hund+förare) träna på skvaller i koppel på annat som inte stör så mycket för att få grepp om tekniken. Idag införde vi skvaller på andra hundar. Min mor gick förbi med Brown ett par gånger innan vi flyttade oss till en annan plats där det alltid brukar gå många hundar förbi. Brukar - men inte idag! Inte en enda hund gick förbi.
Så vi flyttade på oss till en korsning. Här kom det en hund, trodde vi. När mötet redan var ett faktum dök en till hund upp runt hörnet, okopplad, och sprang rakt fram och hälsade. Inte speciellt lyckat.
Så idag blev det inte mycket träning av tyvärr men matten fick i a f öva mot Brown och lyckas en gång så att hon vet hur hon ska göra hemma till nästa pass. På nästa pass blir det först att öva mot Lady och sen tar vi oss med bil till en annan plats om inga hundar vill möta oss här på min hemmaplan.

Så kan det gå.

Luktdiskriminering steg 2

Ja idag fortsatte jag med träningen av Zack. Han gillar träningen men är så himla entusiastisk att det lätt blir fel, från min sida naturligtvis.

Steg 2 var ju:

att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand

och där är vi nog fortfarande.

Jag försökte nämligen med steg 3:

att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet

men jag måste nog lägga till ett steg därimellan, nämligen att "endast frysa nosen" för som det ser ut nu så tar han tag i lappen eller sätter tassen på innan han sätter nosen på, eller istället för. De gånger hans nos hamnar på lappen så fryser han den, men ofta så blir det tass eller tänder istället.

Så min trea kommer nog se ut såhär:

3, att endast klicka för att nosen är fryst på lappen och arbeta i kortare pass, t.ex. om 5 försök istället för tio.

Luktdiskriminering

"Det finns flera sätt att lära in luktdiskriminering på. De flesta brukar, enligt min erfarenhet, gå för fort fram och blanda i hopp träningen av själva urvalet/diskrimineringen och själva markeringen. Resultatet blir både dåliga urval och dåliga markeringar.

Och då får man göra om och rätta till och det är så dödens tråkigt. Egentligen är jag lat som 17 så alla genvägar som håller är välkomna, men man får ju inte vara lat och dum…

I specialsöket, där jag har mina rötter, så är man noga med att skilja på markering och själva nosarbetet. Detta för att man vill att båda beteendena ska bli ”rena” och stabila. Detta tänket vill jag ta med mig in i lydnadsmomentet luktdiskriminering.

Och för att ta bort risken för att röra ihop markering och urval, så använder jag Post-it-lapp-metoden. Jag vet inte vem som kom på den här geniala idén först, men det var någon Canisinstruktör och sedan följde flera efter och utvecklade metoden. Så den kan nog se lite olika ut men grundtanken är att lära hunden att leta upp och markera – dvs frysa med nosen – den lapp som har min doft. När hunden kan hitta rätt lapp bland flera andra så börjar man sätta lapparna på pinnarna, så småningom börjar man lägga in pinnar utan lappar och till slut har man arbetat bort lapparna och har en hund som fryser med nosen på rätt pinne. (Och slutligen lär man hunden att plocka upp pinnen).

Här lär jag Totte de allra första stegen,
1, att frysa med nosen i flera sekunder i min hand
2, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen i min hand
3, att frysa med nosen i flera sekunder på post it-lappen på golvet

Eftersom Totte länge kunnat dutta i min hand, då det är en grundfärdighet för att lämna av leksaken i min hand, så blev den första utmaningen att få fram en dutt där han frös i flera sekunder. Totte försökte inledningsvis att dutta både snabbare – flera i rad – och hårdare. Jag ändrade då lite på hur jag höll min hand så att den var mer parallellt med golvet (se filmen) istället för lodrät mot golvet (som när han lämnar av leksaken). Det verkade göra att han inte låste sig vid det gamla sättet att dutta på, och han provade då att hålla kvar nosen lite längre mot handflatan.

De här tre första stegen gick fort, på två korta träningspass fattade han grejen."

Ovanstående text och filmen hittar ni här.

Efter att ha läst den bloggen blev jag inspirerad och bestämde mig för att ha lite kul med pinschern Z. Jag räknade med tre träningspass, ett för varje steg, men allt blir inte som man tänkt sig...
Vi började med steg 1. att frysa nosen i handen. Och det var inga problem!
Steg 2 var lite svårare eftersom att Z blev så entusiastisk att han ville ta tag i post-it-lappen. Så det tog först två pass med misslyckanden, och sen ett pass där vi lyckades till 80% så vi kunde gå vidare.
Jag tror att jag pausade för kort tid mellan passen, för mellan tredje och sista passet skickade jag hem F med hans extrahusse och sen när vi tränade igen så hajjade Z precis vad det var han skulle göra.

Så nu väntar vi kanske till imorgon med det tredje steget, för att vara på säkra sidan. Z däckade direkt efter nu så...

Att styra vakten hos chihuahuan

Det kanske låter löjligt och inte alls värt besväret. Många kanske tycker att man helt enkelt ska säga åt hunden att sluta skälla.
Men vad får vi då? Jo vi får en hund som fortfarande vaktar men som inte tillåts få utlopp för detta genom att skälla. Hunden riskerar då att bli frustrerad och söker sen en annan kanal att få utlopp för detta.

Jag vill inte ha en chihuahua som skäller varje gång någon kommer eller går. Jag tar emot daghundar varje morgon kl sju och vill inte väcka alla grannar. Så hur gör jag då?

För "vardagsskällandet" som utlöses när grannar kommer och går, eller när målarna (ja det renoveras här just nu) bryter loss fasad och byter ut, så har jag en skallbrytande signal som jag har belönat så att den nu bryter allas skall och alla kommer till mig för att skvallra och få belöning i någon form.

Men det här med morgnarna... Jag ser till att vara hos Brown (som chihuahuan heter) när folk kommer så att jag kan belöna hans första skall, sedan avleder jag honom medan jag välkomnar hunden som kommer genom att klicka när han är tyst och belöna med godis.
Jag har nu gjort detta i två dagar och det långsiktiga målet är att han ska skälla en gång och sedan vända sig till mig. I början får jag vara snabb som sjutton med belönandet, men jag vet att det kommer att gå. Och det gäller att snabbt avancera så att hunden inte börjar kräva avledning utan faktiskt får utrymme att erbjuda tystnad efter första skallet.

Tålamod är en viktig egenskap hos en hundägare.

Inklickning av Brown

Sen i tisdags är jag hundvakt åt en liten chihuahua vid namn Brown. Han har haft en tuff vardagsvecka med daghundarna och en tuff helg med 4 kurser (sammanlagt 21 hundträffar idag) och barnkalas och besök hos en kompis till mig (igår). Och till råga på allt var en av hundarna på dagens kursstart en löpande tik. Mama mia!
Brown gnällde och var okontaktbar i 1½ timme för att sen lika plötsligt bli sitt vanliga glada jag igen, en aning tröttare.

Men efter att ha vilat i tre timmar så orkade han med att klickas in nu på kvällen. Jag var snäll mot honom och höll inte på så länge. Klickade in och klickade för ögonkontakt. Sen tyckte jag att det räckte för idag.
Igår betingade jag inkallningsordet och jobbade på mitt uppmärksamhetsljud som jag använder när vi ska gå vidare på promenad. Idag, förutom inklickningen, har jag jobbat på avledning vid hundmöten samt skallbrytning inomhus.

Det är kul att ha en hund att träna som inte glömmer allt man lärt den efter 24 h...

Imorgon har jag stängt för läkarbesök och Brown ska vara hos min kollega Ida över dagen med henne och hennes tre hundar. Sen har jag en hundmötskurs på kvällen och då lär det bli mer av sådan träning och om han inte är helt slut på kvällen sen kanske vi kör lite capturing, sånt är kul!

Enskild valpkurs

För att motivera mig själv lite har jag tagit mig tid till en enskild träning. Kurser i all ära men att hjälpa en ägare eller familj med en hund ger något extra. Så igår hade jag första passet med en 5 månaders valp och hans husse. En enskild klicker-valpkurs. Valpen är en blandning mellan golden och border collie, över 75 % golden men mer border collie i än vad husse egentligen inser tror jag. I alla fall sånt som märks (syns och hörs).

Vi hade iaf klickerintroduktion och det var riktigt roligt. Det som är roligt med klicker är att ägarna snabbt inser hur fort det går att lära hunden saker. De kallar hunden smart och lydig och ustrålar glädje och engagemang. Hunden tackar och tar emot och träningen går så mycket bättre helt plötsligt.
Det svåraste är att få en hundägare att inse att 1 klick = 1 belöning och att man aldrig får klicka utan att belöna. När hunden börar göra framsteg ska man minska antalet klick istället för att sluta belöna för klicken. Annars blir det lite som Vargen kommer, vargen kommer!

Det dröjde inte länge för valpen att bli mentalt utmattad, men emd klickern orkar hunden någon minut extra så vi lyckades gå igenom det vi behövde. Valpen lärde sig inte mer än att "ett klick är bra, ett klick vill jag ha", men husse fick lyckas och det kommer gå jättebra på hemmaplan.

Den positiva relationen

Igår startade jag en ny kurs, det var första gången som jag hade den här kursen med det här upplägget. Det var en kurs för unghundar och omplaceringshundar. Vi hade klickerintroduktion och det var nog en av de roligaste kurspass jag någonsin hållit i. Det är så roligt att se hundägarna när de förstår att de faktiskt når fram till sin hund. Målet med den här kursen (som jag kallar Den positiva relationen) är att hundägarna ska få bättre förståelse för sina hundars beteenden och känsoliv, tillräckligt med förståelse för att orka nonchalera och släcka ut oönskade beteenden. En annan del av målet är att de ska få ett sätt att nå fram till hunden och kunna förstärka de beteenden som de vill ha kvar hos hunden.

Och redan igår kunde jag se att både hundar och ägare hade greppat konceptet. Jag fick frågor som "Så om jag klickar och hunden kommer, är det rätt?" Nej svaret är ju att man först kallar in hunden och sen när en har gjort rätt så klickar man. Den bästa frågan kom från en ung tjej emd en amstaff: "så om jag vill att hon ska gå fint i koppel så klickar jag när hon gör det?"
Jag blir så varm inombords och överväldigande glad när jag har lyckats nå fram så tydligt till en hundägare.

i-Click

Det finns ju olika typer av klicker och jag har äntligen kommit på att min favorittyp heter i-Click!


Den går inte alltid att köpa i en vanlig djuraffär, men jag hittade den både på Häromi och Canis webhandel. På Häromi kostar de 27:90 styck och på Canis 5 för 149:-
De är därmed lite dyrare på Canis och på Häromi kan man även köpa till armband som är superbra för att hålla ordning på sin klicker.

Ett steg åt höger

Lady är lastgammal, verkligen, och hon lär sig gärna nya beteenden, om hon kommit på de helt själv. Det går inte ens längre att vägleda henne i rätt riktigt, om jag inte gör det genom att klicka för ett beteende (eller ett frö till ett nytt beteende) vill säga. Klickern är en gudagåva. Om jag försöker använda andra hjälpers så är det som om jag tappar henne någonstans på vägen, mellan hjälpern och klicket.
Så jag gör helt enkelt det som är bäst, jag klickar och belönar och arbetar endast med att vänta på nya beteenden att klicka för. Och med en gammal hund, som har sina vanor, så tar det ofta lååång tid mellan vare nytt beteende.

Hittills har jag fått henne att ”steppa”. Hon rör nämligen nästan frenetiskt med frambenen när hon ska erbjuda beteenden, så en dag kom jag på att klicka för det och det kallar jag att Steppa. Till 80% gör hon nu detta när jag säger ”kan du Steppa?” Och jag har även (äntligen) fått henne att förstå att hon kan göra det oavsett var hon är någonstans. Ute, inne, hos någon annan. Det tog tid kan jag säga.
Det största framsteget hittills har ändå varit att vi lyckades använda oss av det här steppandet för att klara av en av övningarna i Rallylydnaden, nämligen 360 grader vänster runt. I den övningen ska hunden trampa på stället och bara vrida sig med föraren när denne går runt 360 grader. Det är så jag ser på det hela i alla fall, även om vår instruktör säkert skulle ha uttryckt sig annorlunda.

Hursomhelst, Lady tycker ju att det här är hur kul som helst, men jag har tröttnat lite på att klicka för steppandet, och bara steppandet (utökar antalet steg varje gång visserligen). Och när man tröttnat på något då tappar man ju motivationen att utföra det, vare sig man är människa eller hund. Det innebär alltså att jag under en vecka inte alls har tagit fram klickern.

Men inatt drömde jag om Lady. Jag hade tagit ut henne på promenad och träffade då en karl som betedde sig helkonstigt mot sin hund, så Lady fick vänta och jag tog mig an teamet. Sen pratade Lady med mig (i drömmen alltså) och sa att ”Vi kommer ju inte hinna någonting om vi ska vara här hela kvällen, och det är synd, för jag känner mig faktiskt ganska bra idag, i bra form!” Och jag vaknade upp med riktigt dåligt samvete. Så direkt efter morgonpromenaden (i väntan på att hennes blötfoder skulle bli klart) så tog jag fram klickern.
Och idag har jag och lady hittat ett nytt beteende att klicka för. Wohoo!
Det är inget avancerat, verkligen inte, men det är nytt. Ett steg åt höger. Hon börjar steppa men jag klickar inte alls för det längre utan väntar på att hon ska ta ett tydligt steg åt höger. De tre pass (om 10 försök) vi körde idag innebär bara att jag väntade och klickade när hon ”råkade” ta ett eller flera steg åt höger. Men oj vad hon fick tänka. Jag filmade faktiskt. Och så fort mitt internet verkar funka igen som det ska så ska jag försöka lägga upp en av snuttarna här. (Problemet är bara att filerna blir så stora med min kamera.)

Just nu sitter jag och skriver i ett word-dokument offline och ska försöka gå online sen tillräckligt länge för att klippa ut och klistra in texten i ett blogginlägg.
Vi får se när jag lyckas med det, klockan är nu 07:47, vilken tid lades inlägget upp?