Och en sak som jag som bloggande hundtränare försöker hålla fast vid är att inte skriva om andra som tränar hund, inte tycka eller tänka om det de står för.
Jag vet vad jag står för och försöker nå ut med det till och eftersom att allt fler väljer att gå kurs hos Freedom dogs säger att "ja det är så skönt att hitta någon som jobbar positivt rakt igenom" så verkar det som att det arbetet i alla fall går framåt.
Jag tänker inte börja smutskasta eller tänka om andra hundtränare men jag skulle vilja ta upp begreppet "Uppfostran" och förklara att man visst kan uppfostra en hund med positiv förstärkning.
Jag läste nämligen härom dagen en annan hundtränare som hade skrivit i sin blogg att man inte kan uppfostra en hund med enbart positiv förstärkning och nonchalans, att sånt hör hemma i hundträning och inlärning - men inte i uppfostran. Denne menade att man när man uppfostrar en hund måste sätta gränser och då måste man korrigera och vara mer bestämd i sitt hanterande av hunden. Att man t.ex. inte kan få ner en slyngel på jorden genom att belöna utan att man måste tvinga ner den för att bryta mönstret.
Men vad sen då frågar jag mig, vad ska hunden göra för att inte gå upp i varv igen? Varför ska hunden vara lugn? För att behaga dig, för att det lönar sig eller för att annars gör du vaddå?Hundtränaren tog upp ett exempel på en hund som drar i koppel och en mjuk tränare frågade "vad vill du att hunden gör istället?" Svaret blev "går lugnt och har kontakt med mig". Denne hundtränare frågade då i sin blogg "Varför måste hunden göra något istället?"
Positiv förstärkning innebär inte att man inte sätter gränser, det innebär bara att man låter hunden vara med och ger hunden tid och möjlighet att förstå dessa gränser och vilka alternativ som föredras.
I exemplet med en hund som drar i koppel så beror det ju på varför hunden gör det, om den gör det för att den vill fram till alla stolpar och för att det aldrig händer något på promenaden värt att ta kontakt för så gäller det ju för oss att få hunden att förstå att det finns sådana alternativ - att man inte behöver dra sig fram utan att man kan komma dit man vill i lugn takt och att man kan göra det tillsammans med sin matte eller husse.
Jag får intrycket att denne hundtränare genom att skilja på uppfostran och inlärning ger en (i lekmans ögon) godtagbar (?) ursäkt att behandla hunden hårdare än vad som är nödvändigt och att inte behöva uppfostra hunden.
Det blir en ursäkt för att få vara lat.
Har vi inte lärt oss att en quick-fix försvinner lika kvickt som den kom?
När jag uppfostrar en hund så vill jag göra det för livet och få en hund som behåller livsglädjen och som inte blir frustrerad eftersom att jag vägleder den och hjälper den att välja rätt redan från början.
