Vårens första skogspromenad och knät höll

Vintern har varit lång och snö och is har legat kvar länge. Men mest p.g.a. mitt knä så har jag faktiskt inte varit på någon riktig skogspromenad, förrän idag. Tidigare har jag gått längs gångbanor och elljusspår men inte vågat mig ut i terrängen. Idag tog jag och Lady steget ut i skogen, skogsdelen av promenaden blev riktigt kort men jag ser det ändå som en succé. Mitt knä klarade dessa 20 minuter iaf. Det känns riktigt skönt.
Jag ska nu börja planera för vårens/försommarens skogsaktiviteter men än är det nog veckor kvar innan jag kan strosa som jag vill utan att behöva tänka på var jag sätter fötterna så att jag inte vridet till knät ännu en gång.

Tacksam

Sen knäolyckan har jag haft tid att reflektera en del över mitt liv. Och i samtal med nära och kära under jul och nyår så ar jag kommit fram till att det i det här fallet verkligen är så att "Inget ont som inte för något gott med sig".

Jag var alldeles för inne i det för att se det men nog var det så allt att jag var på motorvägen på väg rakt in i väggen i höstas. Jag har tur som slapp den där värsta huvudvärken. Men nu när jag ska tillbaka till att jobba mer efter allt så finner jag det riktigt svårt.
Det är tur i oturen att omständigheterna har gjort så att jag tvingas göra om mitt liv, min vardag, mitt sätt att arbeta. Annars hade jag i bästa fall stängt ner mig själv helt, men i värsta fall hoppat upp på racerhästen igen och bara kört på och landat hårt som sjutton när jag studsat i 200 knyck bort från den där väggen.
För faktum är att jag när jag var tvungen att stanna upp inte mådde så bra. Jag hade 9 av 10 symptom på utbrändhet, inkusive uselt minne och noll socialt liv för jag orkade bara inte. Jag sa hejdå till hundarna och gick hem och la mig, 6 dagar i veckan. Den sjunde dagen, lördagen, då låg jag bara i sängen. Jag tyckte att "ja det är väl inte så konstigt, jag sliter ju häcken av mig, klart jag är trött". Men nej, det är inte så det ska vara.

Nu efter nyår har jag fått ännu lite mer problem med hälsan. Kroppen säger helt enkelt till att "fan dig Camilla, tänk efter nu!"

Sakta tar jag mig uppåt, eller försöker iaf. Tack och lov för frikort på vård så att jag kan träffa min läkare en gång i månaden och få all hjälp som jag behöver. Tack och lov för underbara vänner som ställer upp i tid och otid. De ska få OB i kärlek av mig resten av sina liv. Tack och lov för underbar familj som lyssnar, står ut och som hjälper till de med. Jag har en svenssonlagom splittrad familj men kompletterar den med vänner som känns som en familj; systrar och bröder.

Och tack och lov för att jag var tvungen att stanna upp - och gjorde det i tid.
Framtiden kommer att bli lite annorlunda än hittills. Det kommer bl.a. att märkas med förändrat kursutbud under våren.

Från sjukgymnast till gym del 1

Sjukgymnastik är bra, det är det. Och framför allt på Haninge Fysio center är dom riktigt duktiga. På onsdag har jag mitt sista pass med sjukgymnasten som jag hittills har träffat 9 gånger. Igår fick jag ett träningsschema, som jag sen ska träna efter 3 ggr/v (+ hemmaövningar varje dag) för att bygga upp knät igen. Just igår gick inte träningen sådär strålande eftersom att jag hade råkat ut för ett litet bakslag (det låter bättre än återfall), men jag kunde göra alla övningar mer eller mindre. Imorgon ska vi se så att jag verkligen är redo att träna på egen hand, så det ser jag fram emot.

Men när jag sen ska träna på egen hand så har jag valt att inte gå kvar på Haninge fysio center. Och det har inget alls att göra med just det stället, inte direkt iaf. Utan det är så att jag har tidigare tränat på Nautilus (numera Actic) och deras anläggning här i Haninge på Torvalla sporthall och trivdes väldigt bra där, dels med personalen och dels med lokalerna.
Det som gör att jag väljer att ta mitt träningsschema med mig och träna där istället är att...

1. För bara 400 kr mer per år får jag även tillgång till simhallen
2. Lokalen är större och rymligare
3. Maskinerna är fler, och då menar jag främst av samma typ, det finns t.ex. två roddmaskiner istället för bara en så väntan på en tom maskin blir kortare
4. Bättre öppettider

Det som talar för Haninge fysio center är att det alltid finns sjukgymnaster där. Och jag kommer ju att gå tillbaka dit regelbundet för att kolla att jag gör framsteg och uppdatera träningsschemat. Men under alla de 3 år som jag tidigare tränade på Torvalla så skadade jag aldrig någonting och slet inte ut något, så det ska nog gå bra.

Det största plusset är naturligtvis att man kan kombinera med simning.

Del 2 av det här inlägget kommer efter jag har varit på Actic på fredag, så får ni veta vad de gjorde för att anpassa mitt träningsschema till deras maskiner och verktyg.

Om mig

Det är jag som är Camilla Stefansdotter.

Jag kan börja med att berätta att på bilden till vänster och bilden du klickade på för att komma till denna text är jag tillsammans med en god väns hund. Hunden hette Rusti och var en Chesapeake bay retriever. Tyvärr så finns han inte längre, han avlivades p.g.a. epilepsi. Han blev 4 år och under den tiden han levde var han en av de mest underbara, och framför allt arbetsglada, hundar jag haft nöjet att lära känna. Jag lånade honom av min gode vän under min studietid på Hundens Utbildningsakademi där jag utbildade mig till Hundinstruktör. Han blev inklickad och uttröttad och fick stå ut med så mycket, men vi hade enormt roligt ihop. Han var en hund med enorm "motor" som älskade vatten och apportering. Inte så konstigt kanske med tanke på vilken ras han tillhörde. ;) Samma gode vän hade även en Malinois, en tik, som gav mig idén till Skogsagilityn och som även lärde mig en hel del om hundens nos i praktiken.

Tillbaka till mig. Jag har redan nämnt att jag utbildat mig på Hundens som ligger i Skåne. ganska långt från mina hemtrakter då jag är född och uppvuxen och numera har min verksamhet i Haninge, en förort till Stockholm. Jag valde Hundens för att jag ville utbilda mig inom moderna, mjuka metoder och för att jag visste att Brukshundsklubben absolut inte var något för mig. Burkshundsklubben behöver inte vara dålig, men mina erfarenheter av den vid den tidpunkten var inte av godo.

Efter Hundens har jag utbildat mig till Hunddagisföreståndare på Stockholms hundforum. Hundforum arbetar med samma grundvärderingar och samma metoder som jag står för och det var bl.a. därför jag valde att gå just där. Med mer än 10 års erfarenhet av Hunddagisbranschen så tyckte jag också att de besatt kunskaper som skulle komma mig till godo. I den utbildningen ingick Fördjupad raskunskap som jag haft enorm nytta av både i arbetet med mina daghundar och ännu mer med mina kurser. Den insikt i och förståelse för varje ras hundtyp och ursprungliga arbetsuppgifter eller syften är grundläggande för och har varit ovärderlig för mitt arbete med hundar. För även om jag inte kan varenda ras och dess syften och historik i minnet, speciellt inte sådana jag inte alltför ofta råkar på, så innebär denna övergripande kunskap om hundtyperna att jag får en förståelse för varje enskild hund utifrån dennes framavlade såväl som (tror vi ofta) bortavlade (men i själva verket dolda) egenskaper. Det gör också att när jag behöver läsa på om en specifik ras, t.ex. inför en kurs, så behöver jag bara fylla i luckor istället för att också bygga luckorna först.

Jag försöker att alltid uppdatera mig inom hund genom att gå på seminarier och föreläsningar och läsa nyutgivna böcker och få kontakt med andra hundinstruktörer. I år ska jag (som vanligt) gå på ADVENTure dog conference och nästa år hoppas jag kunna höra Bob Bailey föreläsa när han kommer till Stockholm.

Tro inte att jag inte älskar hundar och att jag inte älskar att träna hundar, för det gör jag. Men jag kan inte säga att hundar är min passion, för det är inte hela sanningen. Min passion är snarare att hjälpa andra människor med deras hundar och att se hundar och människor få kontakt och samarbeta. Glada hundar och glada ägare gör mig glad.
Alla som gått kurs hos mig har säkert tagit del av min ohämmade glädje när en hund eller en ägare tar steget över en tröskel som de trodde var ett obestigligt berg. Första gången en ägare får sin valp att ligga eller glädjen hos hunden när den förstår att komma är kul! Eller varför inte lättnaden hos en husse när hunden inte hoppar eller biter i händer och ärmar.

Att ha hund ska vara roligt, givande och fritt från ångest. Att vara Camilla är roligt, givande, utmanande och oerhört tillfredsställande.

Kanske kommer det mer text här med tiden... Hoppas du finner min blogg givande att läsa. Mina kurser kan du läsa om på Lyckliga hundar lyder gärna!.