Att byta foder

Hur byter jag från ett foder till ett annat?

Det här är en fråga som jag får en hel del på mina kurser. Oavsett om det handlar om att byta från valpfoder till vuxenfoder eller om man vill byta märke för att det märke man använder inte fungerar så är det bra att veta hur man praktiskt ska gå till väga. Man kan inte bara köpa en ny säck av ett nytt foder, fylla skålen och ställa framför hunden och tro att det ska gå vägen helt problemfritt. Det kan gå bra, men man ska vara försiktig.

Övergången från valpfoder till vuxenfoder kan gå smidigt, speciellt om man har bestämt sig för att köra med samma märke. Oavsett så bör man räkna med en övergångsperiod då man blandar de båda fodren i samma skål. Man börjar med (1) 25% av det nya och 75% av det gamla, går över till (2) häften/hälften och kör sen (3) 75% av det nya, 25% av det gamla. Det är de tre allra enklaste stegen. Om man har en könslig hund kan man börja med mindre del av det nya och öka lite i taget istället för de stora stegen med fjärdedelar jag beskrivit.
Jag hjälpte en familj att gå över från valpfoder till vuxenfoder med deras hund som var flera år gammal. Hunden hade varit kinkig och i djuraffären gav de bara rådet att "ge hunden det som går ner". Där började jag med att använda det nya fodret som belöning, och sen blandade jag hälften/hälften direkt och sa åt familjen att fortsätta så tills den nuvarande gamla säcken var slut och sen bara köpa vuxenfoder.

Om man ska byta fodermärke eller kanske t o m sättet på vilket man utfodrar hunden, t.ex. gå från torrfoderkulor till hemlagat eller blötfoder, så ska man räkna med att övergången tar ca 6 veckor. Hundens hela system måste få tid att vänja sig. Går det smidigt och utan problem så förlorar man inget på att göra det långsamt. Om det inte går lika smidigt utan man kanske får besvär så har man gott om tid att vänja hunden vid det nya. Man ska inte ge upp efter en vecka, utan låta det ta 6 veckor.

Det kan verka självklart, men kom ihåg att bara för att hunden får två foder samtidigt så ska den inte ha dubbla portioner. Läs på vardera förpackning och om hundens dagsbehov är 2 dl av det gamla men en dl av det nya så ska hunden ha 1dl av det gamla och ½ dl av det nya när den får hälften/hälften.

Lycka till!

Skvallerträning med Brown, I

Jag är fortfarande hundvakt åt den lilla söta chihuahuan Brown och han behöver ju sin dagliga motion. Den fysiska hjälper min fästman till med och även hans mamma och i helgen kommer min snälla mamma till undsättning.

Men den mentala. Eftersom att denna lilla hund själv har hög risk för just patella luxationer så är hopp och tricks inte riktigt hans område. Han vill, tro mig, men jag vill inte riskera något med någon annans hund.
Och med tanke på det och min nuvarande situation så jag tänkte faktiskt göra något jag kan göra sittandes till en början: Skvallerträning.

Första steget är att förknippa belöning hos mig med ett ljud. Klickern är ju bra, men jag tror faktiskt jag ska använda mig av en pipmus...

När jag gjort det så går jag ut och sätter mig på en bänk och låter hunden skvallra på allt som går förbi. Målet är svarta hundar eftersom att de får honom att gå i taket med en gång. Men vi börjar på lite lägre nivå som cyklar, barn och människor som passerar.

Wich us luck!

Hunduppfostran eller bara en ursäkt?

Jag läser andra hundtränares och hundinstruktörers bloggar. Ibland kommenterar jag men oftast vill jag bara hålla mig a jour.
Och en sak som jag som bloggande hundtränare försöker hålla fast vid är att inte skriva om andra som tränar hund, inte tycka eller tänka om det de står för.

Jag vet vad jag står för och försöker nå ut med det till och eftersom att allt fler väljer att gå kurs hos Freedom dogs säger att "ja det är så skönt att hitta någon som jobbar positivt rakt igenom" så verkar det som att det arbetet i alla fall går framåt.

Jag tänker inte börja smutskasta eller tänka om andra hundtränare men jag skulle vilja ta upp begreppet "Uppfostran" och förklara att man visst kan uppfostra en hund med positiv förstärkning.

Jag läste nämligen härom dagen en annan hundtränare som hade skrivit i sin blogg att man inte kan uppfostra en hund med enbart positiv förstärkning och nonchalans, att sånt hör hemma i hundträning och inlärning - men inte i uppfostran. Denne menade att man när man uppfostrar en hund måste sätta gränser och då måste man korrigera och vara mer bestämd i sitt hanterande av hunden. Att man t.ex. inte kan få ner en slyngel på jorden genom att belöna utan att man måste tvinga ner den för att bryta mönstret.

Men vad sen då frågar jag mig, vad ska hunden göra för att inte gå upp i varv igen? Varför ska hunden vara lugn? För att behaga dig, för att det lönar sig eller för att annars gör du vaddå?

Hundtränaren tog upp ett exempel på en hund som drar i koppel och en mjuk tränare frågade "vad vill du att hunden gör istället?" Svaret blev "går lugnt och har kontakt med mig". Denne hundtränare frågade då i sin blogg "Varför måste hunden göra något istället?"

Positiv förstärkning innebär inte att man inte sätter gränser, det innebär bara att man låter hunden vara med och ger hunden tid och möjlighet att förstå dessa gränser och vilka alternativ som föredras.
I exemplet med en hund som drar i koppel så beror det ju på varför hunden gör det, om den gör det för att den vill fram till alla stolpar och för att det aldrig händer något på promenaden värt att ta kontakt för så gäller det ju för oss att få hunden att förstå att det finns sådana alternativ - att man inte behöver dra sig fram utan att man kan komma dit man vill i lugn takt och att man kan göra det tillsammans med sin matte eller husse.

Jag får intrycket att denne hundtränare genom att skilja på uppfostran och inlärning ger en (i lekmans ögon) godtagbar (?) ursäkt att behandla hunden hårdare än vad som är nödvändigt och att inte behöva uppfostra hunden.
Det blir en ursäkt för att få vara lat.

Har vi inte lärt oss att en quick-fix försvinner lika kvickt som den kom?

När jag uppfostrar en hund så vill jag göra det för livet och få en hund som behåller livsglädjen och som inte blir frustrerad eftersom att jag vägleder den och hjälper den att välja rätt redan från början.

Varför är det viktigt att socialisera sin hund? Om äganderättszon och vaktinstinkt.

Först och främst vill jag skilja på människor och hundar. Det är lika viktigt att socialisera sin hund med andra hundar som det är att socialisera den med människor.

Med andra hundar
Varje hund har något som kallas för äganderättszon, man kan också säga kroppsszon eller personlig sfär. Det är området närmast hunden som hunden värnar om. En hund vaktar denna zon mot andra hundar (och människor), det ligger i deras natur. Hundar behöver ingen socialisering för att utveckla sin vaktinstinkt och äganderättszon, däremot behöver de socialisering för att lära sig respektera andras zoner.


Detsamma gäller vakten av mat, bäddplats, ändlykta, matte och husse etc.
Om en hund under sin uppväxt inte får träffas och umgås med andra hundar så kommer den alltså att vakta alla dessa zoner mer eller mindre, beroende på ras, men man riskerar att få en hund som inte respektera andra hundars zoner. Hunden får lite tänket att ”mitt är mitt och ditt är också mitt om jag vill ha det”.
Så man bör alltså socialisera sin hund med andra hundar för att lära den respektera andra hundars zoner och lära sig visa hänsyn.


Med människor
Varje hund har alltså en äganderättszon, den har också en zon runt maten den har i munnen och runt maten den har i skålen och benet den har bredvid sig och bädden den ligger på etc. Vad händer då om en hund växer upp med begränsat umgänge med människor? (T.ex. på sluten kennel eller i ett hägn.)
En hund som växer upp med begränsat umgänge med människor lär sig aldrig att lita på människor. Visst är det så att vissa raser är mer avlade för att arbeta ihop med människan och ”vara till lags” men det innebär inte att de föds socialiserade.
När en hund inte litar på en människa så kan den bli farlig för den människan. Om en hund aldrig får träffa barn, ja då kan den vara farlig för barn eftersom att den inte vet vad barn menar med sitt flaxande sätt och sin gälla röst och sina (ur hundens perspektiv sett) plötsliga utbrott. En hund som har vuxit upp i en miljö där människor bara kommer och går utan att arbeta för att socialisera hunden lär sig aldrig att lita på människor.
En hund som inte litar på människor kan bli farlig och attackbenägen. Den gör utfall. Den försöker inte skada personen i fråga, inte från första början, utan bara varna och vakta. En hund som har lärt sig, antingen genom begränsat umgänge eller av att människor varit hårdhänta, att människor inte är att lita på blir farlig.
Därför är det viktigt att socialisera hundar med människor tidigt. Men om man bara låter sin hund träffa människor ur en ålderkategori och med samma stil så innebär inte det att hunden litar på alla människor sen, trots att den kanske har träffat hundratals. För att lita på barn måste hunden bli barnvan. För att inte bli skrämd av människor i huva, regnkappa, med käpp mm, så måste hunden få träffa människor som har huva, regnkappa och käpp. Och glöm inte glasögon och solglasögon.
Om du undrar vem han som sitter mittemot dig egentligen tittar på, hur ska hunden då kunna bedöma den människans väl- eller illvilja?

Socialisering är viktigt, oavsett ras.
Det är allra lättast och oerhört viktigt att socialisera hunden medan den växer upp, d v s under valp och unghundsstadiet. Mest mottaglig för socialiseringsträning är valpen bara t.o.m. sin 16:e levnadsvecka.
En vuxen hund är inte omöjlig att socialisera, men det tar tid, engagemang och tålamod. Och vissa beteenden kan en vuxen hund inte bli av med helt utan man får lära sig och hunden godtagbara sätt att leva med de. Och en hund med riktigt dåliga erfarenheter kommer kanske alltid att vara misstänksam.
Lämna aldrig en hund som inte har vuxit upp med barn ensam med barnen. Det är ägarens ansvar, inte hundens fel, om något händer.