Lugnande signaler?

Nu har jag kommit fram till avsnittet i Freddy Worm Christiansens bok där han går igenom begreppet ”lugnande signaler”. Jag har bara läst två s.k. myter än så länge och även om det han säger låter logiskt så ställer jag mig frågande…
Jag kan se i hans resonemang att det inte finns någon biologisk grund för att kalla de [aktivt] lugnande. (Han kallar de ofta istället för undvikande.) Men kan det inte här finnas en evolutionär skillnad mellan hund och varg? Eller komma att finnas?
Som Freddy skriver så uppvisas de flesta av beteendena även hos vargen fast han menar att de har missuppfattats som lugnande signaler. Kan det då inte vara så att hunden från början har använt dessa beteenden i samma syfte som vargen men inte fått samma (förväntade) respons hos människan så att dessa beteenden har kommit att börja användas i nya syften? (Eller kan man i a f kanske skönja en början till denna utveckling?)
Eftersom att vi är människor och hundar faktiskt (idag) är hundar och ingen av oss faktiskt är varg.
Det finns ju dokumenterat att hundar har lätt för att lära sig (ta emot) våra signaler, kan inte detta då vara ett exempel på ett nytt led i hundens utveckling som vår följeslagare? Att även lära sig skicka signaler i syften som får (numera/eller i framtiden) önskad respons från oss?
Kan det inte också vara så att dessa signaler med sina nya syften även, i a f i framtiden, kommer att fungera som kommunikation hundar emellan?
- Som ytterliggare ett led i utvecklingen till tamhund: människans följeslagare.

För ska vi verkligen vara så frimodiga att vi vågar säga att den utvecklingen har nått sitt mål?

Myt nr 4

I våras var jag på seminarium i Kerstin Malms regi. Föreläsare var Freddy Worm Christiansen. Han har skrivit en bok som heter HUNDARS och VARGARS BETEENDE. Han tar bl.a. upp olika myter om hunduppfostran och vad de [inte] har för grund i vargars beteenden gentemot varandra i flock.
Jag har nu kommit till s. 86 och myten ”Stämmer det att – rangordningen i en varg- eller hundflock bygger på aggressiv dominans uppifrån?”
Naturligtvis så dementerar han att den spridda uppfattningen bland hundägare att detta är ett faktum gör att det är så vi ska förhålla oss till våra hundar… Men! Han dementerar inte helt att vargar faktiskt beter sig så i en flock. Bl.a. så tar han upp något som han kallar ”PINNING”, eller att ”nåla fast”. Det är när en varg ”med högre rang” blir irriterad på en med längre rang eller tycker att nu räcker det, t.ex. vid överdrivet hälsande. Då menar han att den ena vargen trycker ner den andra över nacken eller nosryggen: milt men än dock!
Nu undrar jag, är det så att något gått förlorat i översättningen från danskan? Är det något i texten jag inte förstår? Eller beter sig verkligen vargarna så här mot varandra?
Jag är en modern, mjuk, hundtränare, och föraktar allt vad rangordning heter. Jag har haft ett öppet sinne när jag läst denna bok och kunnat ta till mig det mesta. Men det här?

Är det helt enkelt så att jag bör kritisera mitt eget tankesätt? Är det så att jag själv är så mjuk att jag därför inte vill se och förstå att det faktiskt kan gå till så där i en vargflock?

Direkt när jag hade läst detta stycke så skickade jag ett sms till min vän och kollega Emma Leader. Hon var också på seminariet och köpte också boken. Jag sa åt henne att höra av sig så fort hon kommit till myt 4, detta måste diskuteras!