Hunduppfostran eller bara en ursäkt?

Jag läser andra hundtränares och hundinstruktörers bloggar. Ibland kommenterar jag men oftast vill jag bara hålla mig a jour.
Och en sak som jag som bloggande hundtränare försöker hålla fast vid är att inte skriva om andra som tränar hund, inte tycka eller tänka om det de står för.

Jag vet vad jag står för och försöker nå ut med det till och eftersom att allt fler väljer att gå kurs hos Freedom dogs säger att "ja det är så skönt att hitta någon som jobbar positivt rakt igenom" så verkar det som att det arbetet i alla fall går framåt.

Jag tänker inte börja smutskasta eller tänka om andra hundtränare men jag skulle vilja ta upp begreppet "Uppfostran" och förklara att man visst kan uppfostra en hund med positiv förstärkning.

Jag läste nämligen härom dagen en annan hundtränare som hade skrivit i sin blogg att man inte kan uppfostra en hund med enbart positiv förstärkning och nonchalans, att sånt hör hemma i hundträning och inlärning - men inte i uppfostran. Denne menade att man när man uppfostrar en hund måste sätta gränser och då måste man korrigera och vara mer bestämd i sitt hanterande av hunden. Att man t.ex. inte kan få ner en slyngel på jorden genom att belöna utan att man måste tvinga ner den för att bryta mönstret.

Men vad sen då frågar jag mig, vad ska hunden göra för att inte gå upp i varv igen? Varför ska hunden vara lugn? För att behaga dig, för att det lönar sig eller för att annars gör du vaddå?

Hundtränaren tog upp ett exempel på en hund som drar i koppel och en mjuk tränare frågade "vad vill du att hunden gör istället?" Svaret blev "går lugnt och har kontakt med mig". Denne hundtränare frågade då i sin blogg "Varför måste hunden göra något istället?"

Positiv förstärkning innebär inte att man inte sätter gränser, det innebär bara att man låter hunden vara med och ger hunden tid och möjlighet att förstå dessa gränser och vilka alternativ som föredras.
I exemplet med en hund som drar i koppel så beror det ju på varför hunden gör det, om den gör det för att den vill fram till alla stolpar och för att det aldrig händer något på promenaden värt att ta kontakt för så gäller det ju för oss att få hunden att förstå att det finns sådana alternativ - att man inte behöver dra sig fram utan att man kan komma dit man vill i lugn takt och att man kan göra det tillsammans med sin matte eller husse.

Jag får intrycket att denne hundtränare genom att skilja på uppfostran och inlärning ger en (i lekmans ögon) godtagbar (?) ursäkt att behandla hunden hårdare än vad som är nödvändigt och att inte behöva uppfostra hunden.
Det blir en ursäkt för att få vara lat.

Har vi inte lärt oss att en quick-fix försvinner lika kvickt som den kom?

När jag uppfostrar en hund så vill jag göra det för livet och få en hund som behåller livsglädjen och som inte blir frustrerad eftersom att jag vägleder den och hjälper den att välja rätt redan från början.

Det borde finnas riktlinjer...

för hur man ska bete sig och vad man ska säga och inte säga när man har hunddagis.

T.ex. om en hund som gått väldigt länge och har börjat få kompisar i gruppen och trivs jättebra måste sägas upp, vad säger man då till de andra hundägarna?
Om man har ett stort hunddagis räcker det ju med att skriva på månadsbreven eller veckobreven att "den här månaden tar vi farväl av Ludde och önskar honom all lycka i framtiden"...
Men när man har ett litet så blir det ju mer intimt än så och jag som vill vara öppen och ärlig hamnar i ett dilemma.

Om det är hundägarna som säger upp hunden så är det en sak, då kan ju de berätta om de vill och det finns alltid något att säga t.ex. "Ludde byter dagis för att ha närmare hem" eller "Ludde behöver inte dagis längre för de får ändrade arbetstider" eller något annat i samma stil.
Men om det är dagiset som säger upp hunden... hur gör man för att minska risken för konflikt? Eller för den delen smutskastning? Det värsta som skulle kunna hända är ju att man får dåligt rykte p.g.a. att man agerat precis som man ska.

Det finns flera anledningar att säga upp en hund, det kan vara allt från något så allvarligt som att hunden bitit någon personal eller en annan hund till att de andra hundarna eller aktuell hund inte mår bra i gruppen och dynamiken går åt helskotta.
Och det där med dynamik, dynamik är ju just precis dynamiskt. Allt kanske var bra i förra veckan eller förra månaden, men nu märker man att något har hänt och om man inte gör något nu så kan det bli för sent.
Speciellt om man har unghundar i en grupp så kan de komma jättebra överens fram tills en dag så de nästan verkar ha bestämt sig för att inte komma överens. Och det bästa då är att sära på de och en får sluta.

För att dynamiken ska ändras så räcker det med att någon blir sjuk eller får ont eller att en hund som alltid annars brukar gå kurs på helgerna har avslutat kursen och blir understimulerad rätt som det är. Hundar är inte alltid heller så bra på att lämna hemmet hemma när de kommer till dagis...

Jag efterlyser fortbildning för hunddagispersonal; fortbildning i ämnen som "hundägarpedagogik". Finns det?

Att styra vakten hos chihuahuan

Det kanske låter löjligt och inte alls värt besväret. Många kanske tycker att man helt enkelt ska säga åt hunden att sluta skälla.
Men vad får vi då? Jo vi får en hund som fortfarande vaktar men som inte tillåts få utlopp för detta genom att skälla. Hunden riskerar då att bli frustrerad och söker sen en annan kanal att få utlopp för detta.

Jag vill inte ha en chihuahua som skäller varje gång någon kommer eller går. Jag tar emot daghundar varje morgon kl sju och vill inte väcka alla grannar. Så hur gör jag då?

För "vardagsskällandet" som utlöses när grannar kommer och går, eller när målarna (ja det renoveras här just nu) bryter loss fasad och byter ut, så har jag en skallbrytande signal som jag har belönat så att den nu bryter allas skall och alla kommer till mig för att skvallra och få belöning i någon form.

Men det här med morgnarna... Jag ser till att vara hos Brown (som chihuahuan heter) när folk kommer så att jag kan belöna hans första skall, sedan avleder jag honom medan jag välkomnar hunden som kommer genom att klicka när han är tyst och belöna med godis.
Jag har nu gjort detta i två dagar och det långsiktiga målet är att han ska skälla en gång och sedan vända sig till mig. I början får jag vara snabb som sjutton med belönandet, men jag vet att det kommer att gå. Och det gäller att snabbt avancera så att hunden inte börjar kräva avledning utan faktiskt får utrymme att erbjuda tystnad efter första skallet.

Tålamod är en viktig egenskap hos en hundägare.