Minst sagt svinkallt

Idag höll jag tredje passet på höstens omgång av Vardagslydnad för barn med hund. Vi höll igång ordentligt i en timme. Vi tog pauser, men under pauserna fick barnen röra på sig mycket - springa med hundarna bl.a. Det var jättekul och det är jättekul att ha kurser med barn. Barn tar allting så bokstavligt att det är lätt att förstå när och hur man varit otydlig med något. Och barn är så villiga att göra rätt, medan vuxna många gånger hindras/begränsas av förutfattade meningar eller inrutade vanor. Om ett barn gör något man instruerat och utför det helt rätt men säger att det inte känns rätt, så har de (så gott som) alltid rätt. Barn lever sig in i hur hundarna upplever det på ett djupare plan än vad de flesta vuxna klarar av. Det är oerhört givande och personutvecklande att jobba med barn+hund.

Idag var det svinkallt. Mätaren visade 10 minusgrader och det kändes. När man (läs: jag) är mitt upp i något, som att hålla en kurs, så tänker jag ofta inte på trivialiteter såsom kyla, värme, hunger eller påträngande naturbehov. Men idag tänkte jag tillräckligt på det för att påminna om vantar mellan övningarna och för att få barnen att hålla ångan uppe genom att röra sig mycket.
När jag kom hem fick jag med hjälp av en balja från ÖoB och hett vatten värma upp mina stelfrusna fötter. Och jag som HAR bra skor.

Imorgon ska jag sätta in värmemattor (? = heatpads på eng.) i skorna, som jag hoppas får plats tillsammans med mina fötter, för att klara av alla tre kurser. Det är tur att jag iaf har två timmars lunchbreak mellan kursen på förmiddagen och de två valpkurserna på e.m.

Klä er varmt gott folk och tänk på hundens tassar!

Från sjukgymnast till gym del 1

Sjukgymnastik är bra, det är det. Och framför allt på Haninge Fysio center är dom riktigt duktiga. På onsdag har jag mitt sista pass med sjukgymnasten som jag hittills har träffat 9 gånger. Igår fick jag ett träningsschema, som jag sen ska träna efter 3 ggr/v (+ hemmaövningar varje dag) för att bygga upp knät igen. Just igår gick inte träningen sådär strålande eftersom att jag hade råkat ut för ett litet bakslag (det låter bättre än återfall), men jag kunde göra alla övningar mer eller mindre. Imorgon ska vi se så att jag verkligen är redo att träna på egen hand, så det ser jag fram emot.

Men när jag sen ska träna på egen hand så har jag valt att inte gå kvar på Haninge fysio center. Och det har inget alls att göra med just det stället, inte direkt iaf. Utan det är så att jag har tidigare tränat på Nautilus (numera Actic) och deras anläggning här i Haninge på Torvalla sporthall och trivdes väldigt bra där, dels med personalen och dels med lokalerna.
Det som gör att jag väljer att ta mitt träningsschema med mig och träna där istället är att...

1. För bara 400 kr mer per år får jag även tillgång till simhallen
2. Lokalen är större och rymligare
3. Maskinerna är fler, och då menar jag främst av samma typ, det finns t.ex. två roddmaskiner istället för bara en så väntan på en tom maskin blir kortare
4. Bättre öppettider

Det som talar för Haninge fysio center är att det alltid finns sjukgymnaster där. Och jag kommer ju att gå tillbaka dit regelbundet för att kolla att jag gör framsteg och uppdatera träningsschemat. Men under alla de 3 år som jag tidigare tränade på Torvalla så skadade jag aldrig någonting och slet inte ut något, så det ska nog gå bra.

Det största plusset är naturligtvis att man kan kombinera med simning.

Del 2 av det här inlägget kommer efter jag har varit på Actic på fredag, så får ni veta vad de gjorde för att anpassa mitt träningsschema till deras maskiner och verktyg.

Rätt beslut att stänga daghundsverksamheten fram till nyår

Idag var jag hos sjukgymnasten igen. Trots måttlig med aktivitet under helgen så har jag råkat ut för ett bakslag. Imorse vaknade jag med ont längs med utsidan av knät och in i knävecket. Sjukgymnasten satte ändå igång med gymträningen men tog det lite lugnare idag. Smärtan blev inte värre förrän jag skulle göra "step up"-övningen (ni vet som att gå upp och ner för samma trappsteg om och om igen), och då gick vi över till stabilitetsträning igen och sen avslutade vi.
Idag fick jag ett schema i handen och var den som skulle visa att jag visste hur jag skulle träna. Man inser inte hur mycket hjälp man faktiskt får förrän man måste komma ihåg allt själv. Sjukgymnasten såg på och fanns att fråga (vilket jag gjorde) men det var ändå jag som skulle fixa alla inställningar på maskiner och så själv.

När vi diskuterade hur det kom sig att jag fick ett bakslag just nu så om vi fram till att det troligtvis berodde på en 20 min-promenad jag tagit igårkväll. Det var första promenaden då jag bara gick och gick utan att vila emellan och utan något form av stöd kring knät.

På kurserna har jag knästöd under kurserna, står mycket stilla och belastar det friska knät samt cyklar till och från platsen vilket är lättsammare för knät än att gå.

Så med tanke på att en 20 min-promenad gav detta bakslag (jag har fortfarande ont nu på kvällen) så kan ni ju tänka er vad promenader med daghundar skulle göra i detta läge. Sjukgymnasten säger att jag ska hålla mig till att gå på löpbandet högst 10 min och när jag är ute och rör mig ska jag vila minst varje kvart. Och naturligtvis öka successivt, men inte plöstligt.

Jag tackar nu gudarna om de finns för att min egen hund är så pass gammal (född februari 1996) att hon tycker att min promenadtakt och mina aktiviteter passar henne alldeles utmärkt.