Tacksam

Sen knäolyckan har jag haft tid att reflektera en del över mitt liv. Och i samtal med nära och kära under jul och nyår så ar jag kommit fram till att det i det här fallet verkligen är så att "Inget ont som inte för något gott med sig".

Jag var alldeles för inne i det för att se det men nog var det så allt att jag var på motorvägen på väg rakt in i väggen i höstas. Jag har tur som slapp den där värsta huvudvärken. Men nu när jag ska tillbaka till att jobba mer efter allt så finner jag det riktigt svårt.
Det är tur i oturen att omständigheterna har gjort så att jag tvingas göra om mitt liv, min vardag, mitt sätt att arbeta. Annars hade jag i bästa fall stängt ner mig själv helt, men i värsta fall hoppat upp på racerhästen igen och bara kört på och landat hårt som sjutton när jag studsat i 200 knyck bort från den där väggen.
För faktum är att jag när jag var tvungen att stanna upp inte mådde så bra. Jag hade 9 av 10 symptom på utbrändhet, inkusive uselt minne och noll socialt liv för jag orkade bara inte. Jag sa hejdå till hundarna och gick hem och la mig, 6 dagar i veckan. Den sjunde dagen, lördagen, då låg jag bara i sängen. Jag tyckte att "ja det är väl inte så konstigt, jag sliter ju häcken av mig, klart jag är trött". Men nej, det är inte så det ska vara.

Nu efter nyår har jag fått ännu lite mer problem med hälsan. Kroppen säger helt enkelt till att "fan dig Camilla, tänk efter nu!"

Sakta tar jag mig uppåt, eller försöker iaf. Tack och lov för frikort på vård så att jag kan träffa min läkare en gång i månaden och få all hjälp som jag behöver. Tack och lov för underbara vänner som ställer upp i tid och otid. De ska få OB i kärlek av mig resten av sina liv. Tack och lov för underbar familj som lyssnar, står ut och som hjälper till de med. Jag har en svenssonlagom splittrad familj men kompletterar den med vänner som känns som en familj; systrar och bröder.

Och tack och lov för att jag var tvungen att stanna upp - och gjorde det i tid.
Framtiden kommer att bli lite annorlunda än hittills. Det kommer bl.a. att märkas med förändrat kursutbud under våren.

Stabilitetsträning

För mig
När det gäller stabilitetsträning för knät så har mitt favoritverktyg blivit en s.k. BOSU-boll.

Man kan balansera på den med runda sidan upp, vilket jag gjort mycket, eller vända på den och göra det svårare för sig. Riktigt bra pryl, så jag skulle kolla upp vad den kostar. Jag tänkte mig kanske 300-500 kr. Men vet ni vad! Det billigaste jag hittade var 599 kr och då var den på rea med ord. pris 799 kr. Det vanligaste var 899 kr. Ser min budget ut så? Har någon människa som är under rehabilitering en sådan bra budget??Och så för att träna trappgång så kollade jag också upp vad s.k. "soft step" kostar (bild ovan). Inte en enda under 1000 kr kunde jag hitta. Jag får väl vinna på lotto helt enkelt. För inte är det det lättaste att träna i trappor utomhus (nej jag har inga hemma) denna årstid.
Helt otroligt!

För hundar
För hundar finns det vibrationsplattor som jag bl.a. vet används av eliten inom agility för att få en hund med bättre balans och koordinationsförmåga.

Nu ska man kanske inte sova på den,
men den kanske kan funka som massagemadrass också. ;)

Men absolut mest används den inom rehabilitering av ledskador, t.ex. en riktigt hemsk patella luxation. Om min hund var yngre skulle jag defintivt prova både detta och att gå på löpband under vatten för att komma tillrätta med hennes muskelknuta i det bakben som blev påkört.

Bilder från Djurkliniken i Öjebyn.

Något som används väldigt mycket för att behålla jakthundars kondition även utanför jaktsäsongen.

Prylarna för hund är inget man köper hem utan man går till ett hundcenter eller en djurklinik. Jag vet att en hundägare som använde vibrationsplatta till sin hund köpte klippkort på ett center i södra sverige.

Ta hand om din hund!

Minst sagt svinkallt

Idag höll jag tredje passet på höstens omgång av Vardagslydnad för barn med hund. Vi höll igång ordentligt i en timme. Vi tog pauser, men under pauserna fick barnen röra på sig mycket - springa med hundarna bl.a. Det var jättekul och det är jättekul att ha kurser med barn. Barn tar allting så bokstavligt att det är lätt att förstå när och hur man varit otydlig med något. Och barn är så villiga att göra rätt, medan vuxna många gånger hindras/begränsas av förutfattade meningar eller inrutade vanor. Om ett barn gör något man instruerat och utför det helt rätt men säger att det inte känns rätt, så har de (så gott som) alltid rätt. Barn lever sig in i hur hundarna upplever det på ett djupare plan än vad de flesta vuxna klarar av. Det är oerhört givande och personutvecklande att jobba med barn+hund.

Idag var det svinkallt. Mätaren visade 10 minusgrader och det kändes. När man (läs: jag) är mitt upp i något, som att hålla en kurs, så tänker jag ofta inte på trivialiteter såsom kyla, värme, hunger eller påträngande naturbehov. Men idag tänkte jag tillräckligt på det för att påminna om vantar mellan övningarna och för att få barnen att hålla ångan uppe genom att röra sig mycket.
När jag kom hem fick jag med hjälp av en balja från ÖoB och hett vatten värma upp mina stelfrusna fötter. Och jag som HAR bra skor.

Imorgon ska jag sätta in värmemattor (? = heatpads på eng.) i skorna, som jag hoppas får plats tillsammans med mina fötter, för att klara av alla tre kurser. Det är tur att jag iaf har två timmars lunchbreak mellan kursen på förmiddagen och de två valpkurserna på e.m.

Klä er varmt gott folk och tänk på hundens tassar!